Annons

Maria Ludvigsson:Fängelsestraff kortar inte bostadskön

Ett eget hem är dröm för många.
Ett eget hem är dröm för många. Foto: Martina Holmberg / TT
Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Ledare | Bostadskrisen

Man skulle kunna tro att det handlar om bostadsmarknaden. Men, när vi nås av nyheten att köp av hyreskontrakt ska ge fängelse (SR 4/4) är det politikens lata läggning vi bevittnar. När ett system är fel i grund och botten är det bekvämare att blockera de framkomliga vägar som medborgarna skapar runt systemet, än att reformera det.

Morgan Johansson förklarar regeringens fängelselinje som ”en tydlig markering från samhällets sida”. Han vill tro att kontraktshandeln är problemet som måste lösas, inte effekten av ett gigantiskt systemfel. Han fortsätter: ”Det är inte sällan kopplat till kriminella nätverk, som ägnar sig åt annan typ av kriminalitet också”. Ja, visst. Det är ingen överraskning. Svarta marknader uppstår alltid i överregleringens spår och de går inte att bli av med så länge marknaden stympas av förbud och detaljregleringar. Inte ens fängelse hjälper.

Lagrådet menar att lagförslaget sannolikt inte kommer att få den effekt som regeringen och Johansson hoppas på. (Aldrig har väl Lagrådet haft sådant behov av röda pennor som under ministärerna Löfven 1 och 2.) Men myndighetens kritik berör inte Johansson: ”Där gör vi nog helt enkelt olika bedömningar.”

Annons
Annons

Fängelselinjen finns med i Januariöverenskommelsen. Det är talande att denna s-märkta punkt expedieras redan i höst, medan Centerns och Liberalernas punkt nummer 44 ”Fri hyressättning vid nybyggnation” beräknas införas den 1 juli 2021.

Bostadsmarknaden lider av överreglering. Som grund ligger en förlegad planekonomisk ordning och däruppå vilar decennier av detaljregleringar som alla syftat till att bevara det gamla dysfunktionella systemet. En klassisk lappa och laga-modell som ofta förekommer på politiskt manipulerade marknader.

När utbud och efterfrågan inte får styra prissättningen kommer politiken ständigt värka fram nya förbud och stimulanser för att komma åt köer, svarta marknader och social utslagning.

Det fungerar aldrig, eftersom det intellektuella bygget är av porös art. Själva poängen med hyresregleringen var att pris och utbud skulle styras av politiker istället för av marknaden. Några trodde på riktigt att den optimala bostadsmarknaden gick att planera fram. Hur fel tänkt det var är Stockholms hyresmarknad ett skolboksexempel på. Etablerade stockholmare sätter sig i bostadskön så fort det går, för att optimera chanserna att ha skuggan av en chans att flytta hemifrån. En rationell bedömning givet hur bostadsmarknaden ser ut. En nyinflyttad har däremot inte en chans att få en hyresrätt.

Att prissättningen styrs av ”parter” innebär att hyror fastställs på konferens istället för av utbuds- och efterfrågesignaler. Allt hålls samman av parternas grepp om makten (Hyresgästföreningen är en socialdemokratisk enklav som aldrig kommer att släppa taget) och av politisk bekvämlighet.

En dysfunktionell hyresmarknad i kombination med rekordlåga räntor, ränteavdrag och hög kapitalbeskattning leder till stora lån och höga bostadpriser. (Det lönar sig att låna, men inte att spara.) Politiken svarar med flyttskatt, uppskovsränta och amorteringskrav. När medborgarna följer direktiv och handlar rationellt, straffas de med nya förbud på de få framkomliga vägar som återstår.

Att slänga kontraktsförsäljare i fängelse gynnar lika lite den bostadslöse som ett förbud mot själva bostadsköerna. (Vänta bara, det kommer!) Köerna försvinner inte så länga det gamla systemet som de är en följd av finns kvar.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons