Historien om Dragon Gate tar sin början 1984 då E4:an drogs om och bruksorten Älvkarleby upphörde att vara genomfartsled.
Historien om Dragon Gate tar sin början 1984 då E4:an drogs om och bruksorten Älvkarleby upphörde att vara genomfartsled. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Dragon Gates nya ägare: ”Jävligt konstig rastplats”

Tolv år av byggfusk, miljonböter och förhastade invigningar. Sedan blev Dragon Gate, det kinesiska hotellkomplexet längs E4:an, stående övergivet. Nu har fastighets-vd:n Olle Larsson köpt det. Är han fullständigt galen?

Publicerad

Det hällregnar den augustidag då Dragon Gates nya ägare ska presenteras. Regnet fullkomligen slår ned över Himmelska fridens torg, ja, miniatyrkopian alltså. Den som omgärdas av en imitation av kinesiska muren. Utanför löper E4:an som en våt pisksnärt genom den dimmiga uppländska skogen.

I lobbyn till det pagodliknande tiovåningshotellet studerar Olle Larsson två gyllene soldatstatyer som vakar på varsin sida av en tom tron.

– Den till höger har fått ett nytt huvud, säger han och pekar.

– Den förra skallen blev stulen i samband med ett inbrott.

Efter reklamen visas:
Mellan raderna DRAGONGATE HAR FÅTT NYA ÄGARE

Så är det: enkelt är tråkigt, svårt är roligt.

Olle Larsson är vd på fastighetsbolaget Sisyfosgruppen, Dragon Gates nye ägare. Bullrig med snaggat hår, blåjeans och polotröja påminner han lite grann om en ishockeytränare. Jodå, han är väl medveten om att hotellet, trots att det invigdes 2007, fortfarande väntar på sin första gäst.

– Det är The Shining-känsla när man går runt här inne.

Vi tar hissen upp till våning nio där ett medieuppbåd väntar. Precis innan hissen når upp säger Olle Larsson:

– Dragon Gate kan vara det knasigaste jag har sett, och då har jag ändå varit i Vegas. Men så är det: enkelt är tråkigt, svårt är roligt.

1/2

Enligt nye ägaren Olle Larsson går det inte att proppa in hela Kina i en byggnad. ”Kina består av 26 olika regioner. Det är som att någon skulle bygga ett Europe Gate någonstans. Vilken byggstil kör du då?” 

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
2/2

Förutom journalister från press, tv och radio är en trio prövade kommunpolitiker från Älvkarleby på plats.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Förutom journalister från press, tv och radio är en trio prövade kommunpolitiker från Älvkarleby på plats. Efter 14 års berg-och-dalbanefärd hoppas de att det säregna komplexet nu ska bli den besöksattraktion alla hoppas på.

– Äntligen!

Det är ordet det socialdemokratiska kommunalrådet Marie Larsson använder när jag ber henne sammanfatta känslan. Från första parkett hör hon Olle Larsson presentera Sisyfosgruppen och dess avsikter.

Annons

Företaget har tagit namn efter den grekiska myten om Sisyfos, han som rullade ett klippblock uppför en kulle, bara för att slinta och se det störta ned i avgrunden. Varpå han fick börja om. Sisyfosgruppen styrs av sitt motto ”svårt är roligt, enkelt är tråkigt” – och har tidigare omvandlat förfallna storheter som Venngarns slott och Kaggeholms herrgård till välbesökta mål.

Olle Larsson pratar om ”destinationsutveckling” och ”platsinnovation”. Efter en stund når han fram till det som alla undrar: vad ska Sisyfosgruppen egentligen göra av sitt senaste förvärv?

– Dragon Gate står där det står, säger han.

– Vi kan inte bara riva det och låtsas som om det aldrig har funnits.

Den här dagen får frågan inte ett tydligare svar än så.

Under en period på 1990-talet, i kölvattnet av balkankriget, fungerade Dragon Gate som flyktingförläggning. 
Under en period på 1990-talet, i kölvattnet av balkankriget, fungerade Dragon Gate som flyktingförläggning.  Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Annons

Efteråt visar mäklaren Lars Westin runt på ägorna. Vi går genom en nedsläckt, källarunken lagerlänga, passerar 14 kolonnformade varmvattenberedare som aldrig installerades av det enkla skälet att de är olagliga i Sverige. Westins ficklampa irrar mellan kartongtravar av brun wellpapp. Inuti: kimonoliknande klädesplagg, sidenslipsar och sådana där gyllene katter som sitter och vaggar på asiatiska restauranger. Ett Ullared i törnrosasömn.

Lars Westin plockar förundrat upp en livboj i trä med en urtavla i hålrummet. Han berättar att det fanns två typer av spekulanter innan Sisyfos kom in i bilden.

Här var det tänkt att unga människor skulle lära sig kung-fu. I stället slutade det med att någon inkräktare kissade på golvet.

– De som ville förvandla Dragon Gate till en Fångarna på fortet-lokal samt välmenande lokala entreprenörer som inte hade kapital att sköta driften ens en dag.

Vi fortsätter till Shaolintemplet. Byggnadsställningarna står kvar inne i den stora nedsläckta salen. Här var det tänkt att unga människor skulle lära sig kung-fu. I stället slutade det med att någon inkräktare kissade på golvet. En tydlig doft av urin stiger från golvytan som är full av glas- och porslinskross. Fåtöljer ligger omkullvälta. I en uppsliten kartong ruvar beiga gammeltelefoner, märkta med rumsnummer. I en annan: lilarosa platsförpackningar med kinesiskt mjukglasspulver. På ett bord ligger en dammig trave menyer från Dragon Gates sedan länge igenbommade restaurang. I dunklet skönjer vi fyra gigantiska drakhuvuden uppradade intill varandra. Drakhuvuden som aldrig fästes på båtarna som aldrig flöt stolt i Dalälven.

Annons

Det här är vad Sisyfosgruppen har köpt.

Historien om Dragon Gate tar sin början 1984 då E4:an drogs om och bruksorten Älvkarleby upphörde att vara genomfartsled. För att kompensera för inkomstbortfallet föreslog det dåvarande kommunalrådet Kjell Hillgren en vägkrog intill den nya E4:an. När krogen gick dåligt beslöt kommunen sig för att gasa sig ur krisen. Den enkla restaurangen svällde till Hotell Älvkarlen, ett resligt hotellkomplex med spa- och relaxavdelning högst upp. Tanken var att besökarna skulle beundra Dalälven, ”Nordupplands riviera”, från bastun. Kanske skulle de tycka så mycket om vad de såg att de valde att slå sig ned i trakten?

De blygsamma intäkterna täckte dock aldrig driftskostnaderna och bygget fick öknamnet ”giraffstallet”. I början av 1990-talet sålde Älvkarleby kommun anläggningen med brakförlust.

Näste ägare döpte om sorgebarnet till Checkpoint Dalälven. Hjärtat som fästes på fasaden var tänkt att symbolisera ambitionen att göra hotellet till hela dalälvsregionens hjärta. Så bidde det inte. Verksamheten gick som bäst runt och hjärtat gav upphov till ännu ett öknamn: ”Sveriges största utedass”.

Annons
I lobbyn till det pagodliknande tiovåningshotellet studerar Olle Larsson två gyllene soldatstatyer som vakar på varsin sida av en tom tron.
I lobbyn till det pagodliknande tiovåningshotellet studerar Olle Larsson två gyllene soldatstatyer som vakar på varsin sida av en tom tron. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Byggnaden började kännas kommersiellt hopplös. Men så 2004 anmälde Jingchun Li, en kinesisk myggmedelsmiljardär, sitt oväntade intresse. Visionen var stor och klar. Dragon Gate, som hotellet skulle heta, var tänkt att bli en ”port till Kina”, en mötesplats där svenskar skulle lära sig om kinesisk kultur, och vice versa. Att Älvkarleby var notoriskt myggigt avskräckte inte en myggmedelsmiljardär. Mr Li ansåg tvärtom att platsen hade en alldeles unik feng shui.

Kort efter köpet blev kommunkontoret i Älvkarleby varse att 60 kinesiska byggarbetare var på väg. Oroväckande med tanke på att kommunkontoret inte hade mottagit en endaste bygglovsansökan. Dåvarande kommunarkitekten Erik Hemström fick fullt sjå med att hitta acceptabla nödlösningar. 2005 stod en guldglänsande staty av den buddhistiska barmhärtighetsgudinnan Guanyin färdig på torget. Fort gick det, men metoderna fick svenska inspektörer att ta sig för pannan.

Annons

Gästarbetarna använde byggnadsställningar av bambu och närmast förhistorisk utrustning. Dessutom tjänade de inte mer än 17 kronor i timmen, men eftersom de inte var anslutna till något svenskt fackförbund kunde inget göras. När en utdömd och plomberad bygghiss återtogs i bruk samma dag fick det däremot konsekvenser. Vitet på en miljon kronor gjorde relationerna frostiga.

1/6

I terrakottamuseet står 200 lersoldater stumma i dunklet.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
2/6
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
3/6
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
4/6
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
5/6
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
6/6
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Som bygg- och miljöchef i kommunen hanterade Anna-Karin Karlsson många undermåliga bygglovsansökningar. Hon var också personligen på plats för att följa upp ett anonymt tips om nedgrävt byggavfall. På tre ställen påträffade grävskopan stora mängder skräp.

– Det var en besvikelse. Det här med tilliten då. Men det återkommande var att det hela tiden poppade upp nya byggen, utan bygglov. De körde ”bygga först, fråga sedan”.

Frågade du rakt ut: varför gör ni inte bara som ni ska?

– Jo. Och då var det hela tiden: förklara bara hur vi ska göra så gör vi rätt. De tog ju till och med in en konsult som skulle hjälpa dem att förstå svensk lagstiftning. Men den konsulten fick tydligen inte betalt i tid.

Annons

Problemen hopade sig. Försiktiga synpunkter på hur byggarbetarnas mat tillreddes varvades med underkännanden av el, ventilation och sprinklersystem.

2007 stod hotellet hursomhelst färdigt. Gratisbussar gick i skytteltrafik mellan Gävle och Dragon Gate där Robert Wells underhöll på torget med ett specialframträdande av ”Rhapsody in rock”. Skitväder även då, men bland de fem tusen församlade spirade drömmar om turistinvasion. Restaurangen hade öppnat, akupunkturcentret likaså och vänta bara till hotellet med dess 56 specialinredda rum skulle slå upp portarna!

Så blev det aldrig. Inspektion efter inspektion konstaterade att mr Li inte hade vidtagit de nödvändiga åtgärderna. Det skulle ta sju år innan hotellet åter närmade sig öppning. 2014 bedömdes det vara så nära att en ny invigning hölls, med Kalle Moraeus och Ace Wilder på scen.

Tanken var att besökarna skulle beundra Dalälven, ”Nordupplands riviera”, från bastun.

Den här gången föll det på brandlarmet. Ledningen informerades om att det skulle ta år att komplettera bristerna och, ja, där någonstans tycks luften slutligen ha gått ur mr Li.

Annons

I december 2016, när samhällsbyggnadsnämnden i Älvkarleby gav klartecken för hotellet att öppna, var Dragon Gates ägare inte längre nåbar. Våren 2017 aviserades att Dragon Gate skulle säljas. Efter sig lämnade mr Li ett ofullbordat monument, och en besviken lokalbefolkning.

2006 utsåg tidningen Byggnadsarbetaren skandalhärjade Dragon Gate till ”Sveriges sämsta bygge”.
2006 utsåg tidningen Byggnadsarbetaren skandalhärjade Dragon Gate till ”Sveriges sämsta bygge”. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

För invånarna i Älvkarleby kommun är Dragon Gate ett ärr. Det lokala partiet Kommunens väl ”glömmer aldrig sossarnas svek”, genomklubbandet av Hotell Älvkarlen. När jag besöker det socialdemokratiska kommunalrådet Marie Larsson ställer hon sig oförstående till kritiken.

– Dåtidens politiker trodde samtliga på det här, säger hon inne på sitt kontor i kommunhuset, en koloss av brunt mexitegel.

– När jag är ute och representerar vår kommun spelar det ingen roll vart vi kommer. Dragon Gate har satt oss på kartan, och man brukar ju säga att all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet. Tyvärr blev det inte den blomstrande verksamhet man hade kunnat önska.

Annons

Det var som i en James Bond-film. Mr Li satt där i svart skjorta, högt knäppt, med sitt stone face.

Älvkarlebys kommundirektör Anna-Karin Karlsson träffade Jingchun Li vid ett tiotal tillfällen och tror sig veta varför Dragon Gates förre ägare bara körde på, utan att invänta bygglov och andra nödvändiga tillstånd. ”Han hade mycket personal på plats och då gällde det väl att sysselsätta den.”
Älvkarlebys kommundirektör Anna-Karin Karlsson träffade Jingchun Li vid ett tiotal tillfällen och tror sig veta varför Dragon Gates förre ägare bara körde på, utan att invänta bygglov och andra nödvändiga tillstånd. ”Han hade mycket personal på plats och då gällde det väl att sysselsätta den.” Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Men ingen kan hävda att det inte såg lovande ut. Älvkarlebys moderate kommunpolitiker Kenneth Holmström minns ett första möte på Berns i Stockholm.

– Det var som i en James Bond-film. Mr Li satt där i svart skjorta, högt knäppt, med sitt stone face. Han sade inte ett ord.

Det gjorde däremot hans tolk. Och visionen verkade vettig. Kenneth Holmström hade förstås sina reservationer. Han visste att mr Li tidigare övergivit två projekt på svensk mark: en pappersmuggsfabrik i Överkalix samt ett Chinatown i Tanumshede. Ändå lät det så förbannat bra. Dessutom hade Holmström inget veto; kommunen var ju inte längre ägare.

Annons

– Dragon Gate är helt och hållet privatägt sedan 1992, säger Marie Larsson.

– Så sent som förra veckan fick jag förklara den saken: att kommunen inte har något ägande. Men många håller oss ansvariga ändå.

Trots alla brutna löften är det ingen av politikerna som betraktar mr Li som någon skojare. Kenneth Holmström minns när Kinas dåvarande president åt kungamiddag med Fredrik Reinfeldt på slottet i Stockholm. En av de inbjudna var mr Li.

– Då förstod man ju att han hade kontakter uppåt. Men han skulle ha anlitat en svensk projektledare till att börja med.

1/5

Mäklarens ficklampa irrar mellan kartongtravar av brun wellpapp. Inuti: kimonoliknande klädesplagg, sidenslipsar och sådana där gyllene katter som sitter och vaggar på asiatiska restauranger.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
2/5
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
3/5
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
4/5
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
5/5
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Det märkligaste med Dragon Gate är inte idén, omfånget eller estetiken; det är att det nästan är färdigt.

– För mig är det obegripligt att de inte skruvade i de sista skruvarna, säger Olle Larsson när jag ringer upp honom några veckor efter presskonferensen.

– Men han tappade väl intresset, mr Li. Han tyckte: ”här kommer jag och försöker göra något stort och alla bara …”

Olle Larsson gjorde en rekognosceringsresa inför köpet, berättar han. Sitt livs första Kina-besök.

– Det kändes lite fånigt att köpa Dragon Gate utan att ha varit i Kina. Jag tänkte Kina: stora fallerade projekt, svek. Men jag var helt uppumpad av energi när jag kom hem.

Annons

– Jo jo, det finns en del utmaningar där. Mänskliga rättigheter är en sådan. När jag kommer dit så funkar inte Google, jag kan inte kolla mejlen. Jag trodde att det skulle finnas ett utbrett missnöje över bristen på demokrati. Men de skiter i politiken, jag upplevde det som en icke-fråga.

Drömmen är att förverkliga mr Lis vision om ”en port till Kina”, ett ställe där omvärlden träffas för att diskutera hur de ska förhålla sig till Draken. Med Draken närvarande vid samtalsbordet. Olle Larsson ser Dragon Gate som en fysisk manifestation av den nya världsordningen. Omvärlden kommer att behöva förhålla sig till den snabbast växande stormakten.

Vi riskerar inte ekonomi här, men anseende.

– Och vem i Sverige kan ens nämna tre kända kineser?

Han pratar om att låta svenskar, nordbor, ja, européer ”möta Kina i paketerad version”.

– Dragon Gate är ju Kina! Det insåg jag när kom hit första gången. Det kan inte bli någonting annat. Jag blev nyfiken på Kina genom att komma hit, vilket också var mr Lis grundtanke.

Drömmar i all ära, Olle Larssons första tid som projektledare har gått åt till mer handgripliga sysslor: I morse tog han hand om 80 fakturor som den förre ägaren aldrig hade betalat och för några veckor sedan skrev han ned 50 förslag på lämpliga aktiviteter: pokémon-stopp, ”china prep school”, modellflygplanstävling, kinesiskt nyårsfirande…

Annons

Hur mycket kostade alltsammans?

– Mr Li är extremt besviken på det ekonomiska utfallet av den här affären, men vi ville ju heller inte betala mer än vad vi måste.

Dragon Gate är en stor risk ändå, betonar Olle Larsson.

– Vi riskerar inte ekonomi här, men anseende.

Enligt Kenneth Holmström var det han som planterade idén om Dragon Gate hos Olle Larsson, detta efter att ha lyssnat till Sisyfosgruppens vd under en studieresa med regionala utvecklingsnämnden.

– Det kommer inte att funka som ett vanligt hotell, men som event-hotell är det klockrent. Nu tror jag stenhårt på Dragon Gate igen. Det är få som har ett sådant landmärke, säger han.

Marie Larsson har gått på två invigningar, och av ren självbevarelsedrift lovat sig själv att inte närvara vid en tredje. Men även hon vågar hoppas igen.

Under de här tolv åren så har jag liksom inte vågat tro, men nu känner jag faktiskt en gnista hopp.

– Det kan fortfarande bli en inkörsport. Den nye ägaren är transparent och mån om en dialog.

Kommundirektören Anna-Karin Karlsson, hon som var med och grävde upp nedgrävt byggavfall, beskriver sig själv som ”luttrad”.

Annons

– Man har pratat om oss som drakdödare och det har varit så himla tråkigt. Vi ställde bara rimliga krav enligt lagstiftningen. Det har funnits en oro över att det ska bli förfall, ett tillhåll. Det ligger lite avsides, så det fanns alltid en risk. Under de här tolv åren så har jag liksom inte vågat tro, men nu känner jag faktiskt en gnista hopp. Det vore fantastiskt om den grandiosa planen infrias, men jag är nöjd bara det blir en verksamhet utav det.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

När det nya Dragon Gate väl invigs klockan 11 lördagen den 27 oktober är det, i motsats mot tidigare tillfällen, en lågmäld historia. Öppningen har inte basunerats ut, faktiskt inte alls kommunicerats. Tanken är att E4:ans bilister helt enkelt ska notera ÖPPET-skylten och svänga in till vad Olle Larsson beskriver som en ”jävligt konstig rastplats”. Vägskyltarna, som länge var blankvita, visar åter restaurangsymbolen: korslagda bestick över tallrik.

Annons

– Mina grabbar var ute igår, säger Olle Larsson.

– Vi orkade inte vänta på Trafikverket.

De senaste månaderna har han pratat Dragon Gate med alla möjliga; diskuterat ”bilden av Kina” med kinesiska utbytesstudenter, talat om möjligheterna att spola fram en bandyis på torget med Skutskärs bandy. Den här dagen pratar han om Jeff Bezos, vikten av konkretion. Handling, inte ord. Det är därför de öppnar i dag. För att visa handlingskraft.

På en vevas gamla pressklipp: ”Kina? Nej, Älvkarleby”. Dragon Gate flimrar förbi i Aftonbladets reportageserie om ”VANSINNESPROJEKTEN”.

Olle Larsson och kompani har gjort om det gamla lagret till en kombination av besökscenter, kafé och lågprisvaruhus. Den brokiga kvarlåtenskapen har dammats av, sorterats och försetts med pigga skyltar i neon. Ovanför en låda med kammar i trä står det: ”MR Li KAM 10 kr”.

I rummets kortsida finns ett fik. ”Kaffe 20 kr” står det på griffeltavlan. Det finns mackor också, och skumraketer, kladdkaka och bullar. På väggen, intill kafédelen hänger fyra stora bildskärmar. På en vevas gamla pressklipp: ”Kina? Nej, Älvkarleby”. Dragon Gate flimrar förbi i Aftonbladets reportageserie om ”VANSINNESPROJEKTEN”. Displayen bredvid upprepar Sisyfosgruppens mantra: ”Svårt är roligt, enkelt är tråkigt”.

Annons

På en annan skärm: ”Vi är mitt i en process där vi söker efter Dragon Gates framtid.” Följt av: ”Dragon Gates gåta kan du lösa genom att ladda ned appen…”

Appen Dragon Gate Challenge kommer att lotsa hugade besökare från krimskramsaffären till torget och vidare in i murens innandöme där Kinas 26 regioner finns representerade i form av landskapsmålningar. Turen avslutas i det ödesmättade terrakottamuseet, där 200 lersoldater står stumma i dunklet. Förhoppningen är att besökaren vid det laget ska ha löst gåtan om Dragon Gate. Alltså: vad i hela världen ska Sisyfosgruppen göra av alltsammans?

Den som lämnar det hetaste tipset vinner Dragon Gate, för en kväll.

1/5
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
2/5
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
3/5
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
4/5
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
5/5
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

– Olle, vrålar en man i andra änden av lokalen.

– Säljer vi hästcyklarna?

– Säg i sådana fall hundratusen. De kan vara bra att ha till något event. Ska vi ta fram beachflaggorna förresten?

Olle Larssons svagt mumlade fråga besvarar sig själv när han slår en blick genom fönstret. Den röda mattan utanför entrén har en hinna av regnig blötsnö.

– Nu står det kunder utanför dörren, säger han.

Han går fram och nollställer det digitala räkneverket vid entrén. Sedan öppnar han dörren.

– Tjena, tjena, säger han och släpper in en kvinna i svart topp och blåjeans.

Jag stannade bara till för att gå på toaletten.

Katja Larsson, det nya Dragon Gates allra första kund, ser sig nyfiket omkring i den avlånga lokalen innan hon stampar av snön från skorna och styr stegen mot kassan. Kafépersonalen nickar vänligt. En borrmaskin gnäller vresigt på andra sidan väggen.

Varför har hon kommit? För att lösa The Dragon Gate Challenge? För att fynda en kitschig souvenir? Kanske är hon rentav här för att förstå Kina lite bättre?

– Nej, det är huvuddestination Piteå i dag, så det är plattan i mattan för min del.

Katja Larsson ursäktar sig och skyndar vidare.

– Jag stannade bara till för att gå på toaletten.

Enligt nye ägaren Olle Larsson går det inte att proppa in hela Kina i en byggnad. ”Kina består av 26 olika regioner. Det är som att någon skulle bygga ett Europe Gate någonstans. Vilken byggstil kör du då?” 

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Förutom journalister från press, tv och radio är en trio prövade kommunpolitiker från Älvkarleby på plats.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Under en period på 1990-talet, i kölvattnet av balkankriget, fungerade Dragon Gate som flyktingförläggning. 

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

I lobbyn till det pagodliknande tiovåningshotellet studerar Olle Larsson två gyllene soldatstatyer som vakar på varsin sida av en tom tron.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

I terrakottamuseet står 200 lersoldater stumma i dunklet.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

2006 utsåg tidningen Byggnadsarbetaren skandalhärjade Dragon Gate till ”Sveriges sämsta bygge”.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Älvkarlebys kommundirektör Anna-Karin Karlsson träffade Jingchun Li vid ett tiotal tillfällen och tror sig veta varför Dragon Gates förre ägare bara körde på, utan att invänta bygglov och andra nödvändiga tillstånd. ”Han hade mycket personal på plats och då gällde det väl att sysselsätta den.”

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Mäklarens ficklampa irrar mellan kartongtravar av brun wellpapp. Inuti: kimonoliknande klädesplagg, sidenslipsar och sådana där gyllene katter som sitter och vaggar på asiatiska restauranger.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman