Annons

Pipilotti Rist, ”Åbn min lysning” (Open my glade) Får det verkligen vara så här kul att se på konst?

Pipilotti Rist, ”Pixel forest (Mutterplatte)”, 2016.
Pipilotti Rist, ”Pixel forest (Mutterplatte)”, 2016. Foto: Poul Buchard/Louisiana

Tanken slår Anna Nittve flera gånger medan hon besöker Pipilotti Rists stora utställning på Louisiana: Får det vara så här roligt att se på konst? Får konst vara så här lättillgänglig och energigivande? Och svaret är: ja, det får den – om den är så här bra.

Publicerad

Pipilotti Rist, ”Åbn min lysning” (Open my glade)

Genre
Utställning
Var
Louisiana, Humlebæk, Danmark

T O M 22 september

Schweiziska Pipilotti Rist (född 1962) hör till de stora förnyarna av videokonsten. Hennes banbrytande genombrottsverk från 1986 säger mycket om vad som ska följa. Det är en hejdlös videofilm där hon själv om och om igen sjunger ”I’m not the girl who misses much”, som också är verkets titel. Texten är en kommentar till den Beatleslåt som börjar ”She's not a girl who misses much”. Pipilotti Rist vill säga till oss att kvinnan ska få ta plats – inte sjungas om i tredje person.

Filmen har ytliga likheter med musikvideos, men är i själva verket snarare en parodi på den kommersiella medieindustrin. Pipilotti Rists video är en lågbudgetproduktion där tekniken medvetet används ”fel”. I filmen, som växlar mellan slowmotion och snabbspolning, utför Pipilotti Rist en extrovert dans till sin alltmer skräniga sång. Ljudet är burkigt, bilden är oskarp och hackar. Ett sicksackmönster som man kan känna igen från gamla tv-apparater stör. Det finns ingenting tjusigt i denna video. Däremot finns här sådant som kommer att återkomma: det feministiska ställningstagandet och det lekfulla utforskandet av tekniken. Men framförallt finns här det som är mest kännetecknande för Pipilotti Rist: ett existentiellt tema parat med en lätt absurd humor och ett frejdigt anslag.

Pipilotti Rist har haft separatutställningar på mängder av museer runt om i världen. I Stockholm visades hennes konst på Magasin III år 2007. Louisianas retrospektiv är den största presentationen hitintills i Skandinavien.

Annons
Pipilotti Rist dyker ofta upp själv i sina verk. Här i ”Open my glade” vars titel Louisiana översatt till danska (”Åbn min lysning/öppna min glänta”) för att döpa utställningen. Foto: Louisiana

Till utställningen har nya rumsbildningar skapats och gjorts hemlika. Pipilotti Rist är mån om att vi ska uppleva hennes verk i en välkomnande miljö tillsammans med andra människor. Ett urval av hennes videos visas i en rad mindre rum. Även om alla har samma korta musikvideoformat har de en stor tematisk bredd. Musiken, filmernas överdrivna färger och måleriska kvaliteter gör att man närmast sugs in. Den video som har etsat sig fast starkast hos mig visar närbilder av en förlossning mot en bakgrund av ett schweiziskt alplandskap. I en annan film ligger en naken, allt mer blodig kvinna på marken i skogen medan kameraögat långsamt kryper över kroppen. Min lättnad när det visar sig att hon är insmord av mensblod och inte har utsatts för ett brott är stor.

”Suburb brain” (1999) refererar till Pipilotti Rists egen uppväxt. Hon har byggt en stor modell av en typisk schweizisk förortsvilla. Trädgården är steril och allt är perfekt ordnat. Detta skulle kunna vara någons dröm om platsen för det ideala familjelivet. Men när vi får en glimt av familjen som bor där inne får vi också insyn i en surrealistisk tillvaro. Familjen sitter lugnt samlad för att äta middag. På tallrikarna framför dem brinner maten.

Pipilotti Rist, ”4th floor to mildness”, 2016. Installationsvy på Louisiana. Foto: Poul Buchard/Lousiana

Pipilotti Rist utforskar filmmediet och seendet på olika vis. Varför ska t ex en bildskärm vara rektangulär och placerad i ögonhöjd? På Louisiana har små runda bildskärmar gömts i handväskor och filmer projiceras på golvet och i rumshörn. I den stora video- och ljudinstallationen ”4th floor to mildness” (2016) får vi ligga ner på sängar och blicka upp mot taket. Där visas filmer i molnlika formationer. Det verkar som om Pipilotti Rist helt enkelt har låtit kameran svepa bland vattenväxter strax över och under vattenytan. Med hjälp av filmkameran har hon skapat ett underskönt måleri.

I installationen ”Pixel forest (Mutterplatte)” från 2016 har hon tagit undersökandet av tekniken ännu längre och spränger tidigare ramar för videokonst. Det visar sig att den hängande sagoskogen i själva verket är en 3D film. Den består av tusentals lysande former som vi får vandra in bland. De skulpturala formerna, som var och en är unik, är materialiserade pixlar. Vad filmen avbildar ser vi inte. Det skulle kräva att vi såg installationen från ett mycket stort avstånd. Men känslan av att vandra inne i en film är hisnande.

Det är bara att gratulera de som har möjlighet att besöka Louisiana och ta del av alla upplevelser i denna mångbottnade utställning.

Pipilotti Rist, ur ”Åbn min lysning” på Louisiana. Foto: Kim Hansen
Annons
Annons
Annons

Pipilotti Rist dyker ofta upp själv i sina verk. Här i ”Open my glade” vars titel Louisiana översatt till danska (”Åbn min lysning/öppna min glänta”) för att döpa utställningen.

Foto: Louisiana Bild 1 av 3

Pipilotti Rist, ”4th floor to mildness”, 2016. Installationsvy på Louisiana.

Foto: Poul Buchard/Lousiana Bild 2 av 3

Pipilotti Rist, ur ”Åbn min lysning” på Louisiana.

Foto: Kim Hansen Bild 3 av 3
Annons
Annons
Annons
Annons