Annons

Får du tid att tänka så är du nog inte rasist

Illustration av Thomas Molén
Illustration av Thomas Molén

Varför agerar vi som vi gör? Är det i första hand våra erfarenheter eller gener som styr över våra val? I sin bok ”Det kulturella djuret” tar Patrik Lindenfors del av evolutionära, biologiska och psykologiska förklaringar till tänkandets gåta.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

I USA löper svarta större risk än vita att bli skjutna av polisen vid ingripanden.

Foto: M Stan Reaves/REX Bild 1 av 1

Jag är tydligen rasist. I alla fall om man ska tro mina resultat från The Implicit Association Test, som är designat för att blottlägga omedvetna fördomar. Det är väl inte världens trevligaste självinsikt, att man är rasist, men det går att finna viss personlig tröst i att samma sak gäller nästan alla som tar testet – med stor sannolikhet även dig, kära läsare. (Bra början det här, att kalla sina läsare för rasister.)

Testet går ut på att man snabbt ska sortera ord och bilder i olika kategorier. Ansikten ska kategoriseras som “svarta” eller “vita”. Blandat med ansiktena är en rad begrepp, som till exempel “ond”, “smärta” eller “skratt”, vilka ska sorteras in i kategorierna “dålig” eller “bra”.

Det visar sig att de flesta människor – inklusive jag själv – snabbare och mer felfritt kan sortera orden och ansiktena rätt om kategorierna “svart” och “dålig” är på ena sidan och “vit” och “bra” på den andra, än om kategorierna “svart” och “bra” är på ena sidan och “vit” och “dålig” på den andra. Det här, menar de som utvecklat testet, visar på att vi omedvetet har kopplat ihop “svart” och “dålig” respektive “vit” och “bra”.

Annons
Annons

Några möjliga förklaringar till att vi får de här testresultaten är dels att vi är biologiskt benägna att dela upp världen i “vi” och “dem”, men också att vi i medierna matas med stereotypa bilder om kriminella svarta och icke-kriminella vita vilket kan bidra till att det är just hudfärgen som avgör vilka vi betraktar som ”vi” och vilka vi ser som ”dem”. Vilka man räknar in i sitt ”vi” handlar förmodligen också om hur van man är att umgås med människor med olika hudfärg.

Den här kombinationen av biologiska och kulturella faktorer visar sig tydligast i att många svarta amerikaner i snitt bara har en svag omedveten positiv preferens för svarta, medan den omedvetna preferensen för vita hos vita amerikaner är mycket starkare. Även svarta amerikaner matas ju med negativa stereotyper av människor med deras egen hudfärg. Så starka är dessa stereotyper att ungefär hälften av de testade svarta i USA uppvisar en svag omedveten positiv preferens för vita.

Tyvärr verkar det finnas många fördomar att gräva upp från de mörkare delarna av våra gemensamma inre psykologiska gömmor, fördomar som har både biologiska och kulturella förklaringar. Det finns en rad liknande test, till exempel om kvinnor och muslimer.

Att vårt tänkande och våra beteenden är orsakade av både biologiska och kulturella faktorer är orsaken till att jag skrivit den här boken. Alla verkar förstå att påståendet är sant – hur skulle det kunna vara på något annat sätt? Men få har ställt sig frågan vad det faktiskt innebär. Och det är egentligen inte så märkligt, för kunskapen om hur biologiska och kulturella faktorer interagerar ligger i den absoluta forskningsfronten. Det handlar inte om ny kunskap bara från en vetenskap, utan om insikter från psykiatrin, genetiken, beteendeekonomin, biologin, psykologin och filosofin. Inte minst handlar det om evolutionära processer på flera nivåer – biologisk evolution, inlärning och kulturell evolution.

Annons
Annons

I USA löper svarta större risk än vita att bli skjutna av polisen vid ingripanden.

Foto: M Stan Reaves/REX Bild 1 av 1

De som har designat The Implicit Association Test menar att omedvetna fördomar förklarar åtminstone till en del varför samhället trots alla goda intentioner inte kommer till rätta med problem kring likabehandling. Vi hamnar ju hela tiden i situationer där vi snabbt måste bedöma människor. Många personers fördomsfulla ageranden, hur små de än må vara, bildar tillsammans ett ojämlikt mönster där några särbehandlas negativt på grund av sin grupptillhörighet på ett sätt som (nästan) ingen önskar.

Får vi tid att tänka efter är det inga problem alls att agera antirasistiskt och att behandla män och kvinnor, muslimer och icke-muslimer lika.

Sådana här omedvetna fördomar kan till och med innebära skillnaden mellan liv och död. I USA löper svarta större risk än vita att bli skjutna av polisen vid ingripanden. För att komma åt anledningen till detta har forskare konstruerat ett annat experiment – Shooter Bias Test – en sorts dataspel där man ser svarta och vita människor som håller i olika föremål, som en pistol, en plånbok eller en mobiltelefon (bias betyder i det här sammanhanget att man agerar systematiskt fel på ett sätt som man inte nödvändigtvis önskar). Spelarna får sedan till uppgift att skjuta på dem som utgör ett hot samtidigt som de ska undvika att skjuta på ofarliga personer.

 I USA löper svarta större risk än vita att bli skjutna av polisen vid ingripanden.
I USA löper svarta större risk än vita att bli skjutna av polisen vid ingripanden. Foto: M Stan Reaves/REX
Annons
Annons

Det visar sig att spelare i genomsnitt råkar skjuta fler obeväpnade svarta än obeväpnade vita. De låter också bli att skjuta beväpnade vita i större utsträckning än de låter bli att skjuta beväpnade svarta. Vidare agerar spelare snabbare när det handlar om att skjuta beväpnade svarta än beväpnade vita. Det verkar besvärande enkelt att konstruera experiment som visar på omedvetna fördomar.

Samtidigt kan det vara skönt att veta att mönstret i princip är exakt det motsatta vad gäller medvetna fördomar. Om vi inte behöver göra snabba bedömningar utan får gott om tid att tänka efter kan de allra flesta lösa shooter bias-tester med perfekta resultat. Får vi tid att tänka efter är det inga problem alls att agera antirasistiskt och att behandla män och kvinnor, muslimer och icke-muslimer lika. Får jag göra de här testerna i lugn och ro är jag inte alls rasist och förmodligen inte du heller, kära läsare. (Så, nu känns det förhoppningsvis bättre.)

En undersökning av data från projektet Word Values Survey indikerar till och med att Sverige är världens minst rasistiska land. I undersökningen fick intervjupersoner i en lång rad länder i lugn och ro svara på vilka de kunde tänka sig att ha som grannar. I Sverige var det bara 1,4 % som uppgav att de inte kunde tänka sig att bo nära “personer av annan ras” – en lägre procentsats än i något annat land i världen (fast det beror delvis på hur man frågar. I Mångfaldsbarometern från 2018 säger hela 30 % av dem som svarat att de skulle flytta om alltför många från Mellanös- tern flyttade till deras område).

På samma sätt som vi egentligen kan stå emot impulsen att ta ännu en chokladbit kan vi alltså egentligen stå emot våra rasistiska och sexistiska impulser, bara vi får chansen. Väl?

Den här liknelsen är inte vald slumpmässigt, för vi vet alla hur svårt det är att stå emot den där chokladbiten, trots insikten – samtidigt som vi utför handlingen! – att många dåliga beslut av den typen i längden utmynnar i oönskade hälsoeffekter. Och nog är det enklast att ge ännu en etnisk svensk jobbet, ännu en man styrelseuppdraget, något som i längden resulterar i ett förödande slöseri av kompetens.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons