Annons

Mamma hursomhelst. Berättelser om moderskapFår en mamma verkligen vara lite hursomhelst?

Man föds inte till mamma, man blir det, under alla möjliga och omöjliga omständigheter.
Man föds inte till mamma, man blir det, under alla möjliga och omöjliga omständigheter. Foto: Janerik Henriksson / TT

Vem är mamman när hon blir svag, och behöver tas om hand? Det är ett av de intressanta stråken i en ny bok som undersöker moderskap i dagens svenska välfärdssystem.

Under strecket
Publicerad

Mamma hursomhelst. Berättelser om moderskap

Författare
Margaretha Fahlgren och Anna Williams (red)
Genre
Sakprosa
Förlag
Gidlunds
ISBN
9789178449958

244 s.

Vi lever i mödrarnas tid. Åtminstone i litteraturen. Under de senaste åren har flera av de mest uppmärksammade böckerna på olika sätt gestaltat La Maman. Vi hittar henne i Maggie Nelsons ”Argonauterna” och Sheila Hetis ”Moderskap”, i Caroline Ringskog Ferrada Nolis ”Rich boy”, i Alexandra Pascalidous ”Mammorna” och i Gun-Britt Sundströms dagböcker, där moderskapet bokstavligen sätter punkt för författarens ”Skriv-liv”.

Men, varför alla dessa böcker om moderskap? Den frågan ställer sig Anna Williams, professor i litteraturvetenskap i ”Mamma hursomhelst”, där essäer, samtal, patientberättelser, intervjuer och skönlitterära berättelser på olika sätt gestaltar moderskapet. Titeln är även namnet på ett forskningsprojekt som Williams driver på Uppsala universitetet, tillsammans med medredaktören Margaretha Fahlgren och några av skribenterna i boken.

”Mamma hursomhelst” – boken och projektet – undersöker samtidens moderskap i dagens svenska välfärdssystem. Vad betyder moderskap i dag? Hur påverkas den traditionella modern av medicinteknikens framsteg? Av samhällets strukturella och normativa förändringar? Hur hanterar man som nybliven mamma mötet med en kultur som är raka motsatsen till den man kommer ifrån?

Annons
Annons

Vem är modern om hon inte är vår trygghet, vårt ursprung, vår riktning?

Kulturskribenter, forskare och författare ställer, vrider och vänder på dessa och en rad andra frågor. Anna Williams eget bidrag handlar om återkommande perspektiv på moderskap i den svenska samtidslitteraturen. Hon skriver bland annat om Malin Nords och Evin Ahmads generationsgestaltningar, och om den isolerade mamman hos Agnes Lidbäck och Karolina Ramqvist.

Under rubriken ”Blå berättelser” ber författaren Cilla Naumann adoptivmoderns bön via en genomlysning av Joan Didions nära familjebetraktelser. Tecknaren och skribenten Cecilia Torudd målar en ren och pratglad bild av att vara mamma i praktiken, medan Ulrika Dahls queerteoretiska analys om ”Maman” – Louise Bourgeois äggstinna jättespindel – stannar till vid frågan: Vem är modern om hon inte är vår trygghet, vårt ursprung, vår riktning?

Den undran leder till ett av bokens viktigaste stråk. Vem är modern när hon blir obotligt sjuk? När familjens stadiga fyr går från att vara en ständig ljuskälla, den som leder både bort och hem, till att vara den som behöver tas hand om. Skeendet skildras genom serieromaner och grafiska självbiografier, via Deborah Levys symbiotiska mor och dotter-drama ”Hot milk” och i Merete Mazzarellas önskan att hålla kvar sin mamma. När modern är döende kan Mazzarella möta henne, om inte som en jämlike, så i alla fall på vuxna villkor. Om än med röda öron då modern plötsligt konstaterar att Mazzarellas far varit en ”god älskare”.

Det vittnar om att moderskapet varierar över tid. En mamma som inte är ett småbarnsäss kan få och ges en ny chans, om man tar till vara möjligheten, innan det är för sent.

Annons
Annons

Det är just de skiftande rösterna i ”Mamma hursomhelst” som fördjupar bilden av moderskapet.

Man föds inte till mamma, man blir det, under alla möjliga och omöjliga omständigheter. En pappa blir gravid, en mamma blir deprimerad, en nyanländ försöker förstå om barnavårdscentralen vill väga hennes barn eller ta det ifrån henne. En kvinnas frigörelse är en annans fängelse; är man barnlös eller barnfri?

Nivån på de olika bidragen i ”Mamma hursomhelst” är, delvis på grund av varierande form men också av den språkliga kvaliteten, ojämn. Kanske hade ett strängare redaktörskap gjort att läsupplevelsen haltat mindre. Kanske är det inte viktigt – för just den här boken.

I essän ”Kvinnor och romankonsten” skriver Virginia Woolf att den enastående kvinnan är beroende av den vanliga kvinnan. Och det är just de skiftande rösterna i ”Mamma hursomhelst” som fördjupar bilden av moderskapet. Den sammanlagda berättelsen blir större än något av bidragen ensamt. Och i dagens politiska strömningar, bland de starka krafter som vill restaurera den traditionella modern, blir behovet av marginaliserade perspektiv allt mer viktigt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons