Annons

Mårten Schultz:Får lärare lyfta bort elever? Rimligt att frågan drivs till HD

Foto: Claudio Bresciani/TT

Fallet med läraren som lyfte bort en elev har lett till en kritikstorm mot Barn- och elevombudet (BEO) som vill att Högsta domstolen tar upp det. Men det är svårt att se något fel i att BEO driver fallet.

Under strecket
Publicerad

I början av 2000-talet prövades det så kallade Grumsfallet. En flicka i värmländska Grums hade mobbats av sina kamrater under en längre tid. Mobbningen tvingade henne att hoppa av skolan. Flickan gjorde något ovanligt. Hon skaffade sig en advokat och med hjälp av advokaten väckte hon talan mot kommunen, som drev skolan.

Rättegången handlade om flickans rätt till ersättning för den skada hon drabbades av till följd av mobbningen. Skadan var av både ekonomiskt och ideellt slag – hon menade att hennes inträde på arbetsmarknaden fördröjdes och att hon drabbats av psykisk personskada.

Ansvaret låg, menade hon, på kommunen eftersom kommunen var huvudman för skolan. Som huvudman hade kommunen ansvaret för att skolans personal hade misslyckats med att hantera mobbningsproblematiken på ett adekvat sätt.

Målet gick till Högsta domstolen (HD). Flickan förlorade. HD konstaterade att flickan hade mobbats och att skolpersonalen hade misslyckats i sin hantering av mobbningen. Kommunen undgick ändå ansvar. Eftersom skolpersonalen hade gjort så gott den kunde ansågs agerandet inte ha varit vårdslöst, vilket är kravet för sådant här skadeståndsansvar. Trots att agerandet inte bara misslyckades med att hjälpa offret utan delvis snarare förvärrade hennes utfrysning ur klassgemenskapen.

Annons
Annons

BEO är ett juridiskt ombud, en statlig myndighet som tillvaratar sina ”klienters” intressen.

Utgången upprörde många. Sedan dess har juridiken förändrats. Skollagen innehåller i dag andra regler som gör det lättare för mobbningsoffer att få upprättelse. Dessutom inrättades för 13 år sedan Barn- och elevombudet, BEO. BEO är i dag en del av Skolinspektionen, men verkar självständigt inom myndigheten.

BEO:s roll misstolkas ofta. En vanlig felsägning är ”Barn- och elevombudsmannen”. Men BEO har inte en ombudsmannaroll, som Justitieombudsmannen eller Diskrimineringsombudsmannen. BEO är ett juridiskt ombud, en statlig myndighet som tillvaratar sina ”klienters” intressen.

Precis som Diskrimineringsombudsmannen är BEO:s verktyg inte straffrätten. Myndigheten åtalar ingen och försöker inte att få någon straffad. I stället är det civilrättens ansvarssystem, skadeståndsrätten, som används.

I skadeståndsrätten skapas rättvisa genom att staten förklarar att någon, till exempel en skola, har gjort fel i förhållande till någon annan, till exempel en elev, och att offret därför har rätt till upprättelse i formen av pengar (som är det enda verktyg rättsordningen har kommit på för upprättelse).

Dessutom kan risken att bli skadeståndsskyldig verka handlingsdirigerande. Skolor som vet att det kostar pengar att inte motverka mobbning kommer att inrätta rutiner som motverkar risken för mobbning, är tanken.  

Inrättandet av BEO, liksom av Skolinspektionen, har varit en betydelsefull reform för att ge mobbade barn tillgång till rättvisans processer. Flickan i Grums hade turen av att få tag på en duktig advokat och det fanns ekonomiska förutsättningar för att driva målet. Men så är det inte för de flesta. Myndigheten ger David en chans mot Goliat. Det är värt att påminna om det när det nu hörs krav på att myndigheten ska läggas ned.

Annons
Annons

Den kritikstorm som nu riktas mot BEO handlar om ett mål som överklagats till HD. Bakgrunden: En lärare hade flyttat på en elev som trots tillsägelse vägrade att flytta på sig från ett allmänt utrymme. Det förekom ett visst mått av våld. Läraren visste inte att eleven hade flera neuropsykiatriska diagnoser och omfattades av en särskild handlingsplan. Av handlingsplanen följde att eleven skulle ges ett lågaffektivt bemötande.

BEO menar att det var ett relativt kraftigt och oproportionerligt våldsinslag som användes mot eleven, i strid med den handlingsplan som gällde. Händelsen filmades och BEO:s tolkning av filmen är att läraren, som för övrigt var en före detta brottare, tagit ett strypgrepp och att eleven blev rädd och för en stund upplevde att han höll på att bli strypt.

Domstolarna har tolkat situationen annorlunda. Hovrätten ansåg att lärarens agerande var ”en kontrollerad lyftande rörelse” och att ”greppet varit helt kortvarigt och att det utfördes milt och lugnt”. Att läraren tidigare varit professionell brottare talade för att greppet var väl avvägt och att det inte fanns någon påtaglig skaderisk.

Sammantaget, konstaterade hovrätten, var lärarens agerande proportionerligt i förhållande till ordningsstörningen. Handlingsplanen påverkade inte detta. Skolan hade därför inget ansvar för händelsen.

Nu ligger alltså målet hos HD. Det återstår att se om målet tas upp. Om det tas upp skulle jag inte bli förvånad om HD kommer till samma slutsats som underrätterna, vars domar framstår som nyanserade.

Men jag kan samtidigt inte se något fel med att BEO, utifrån sin tolkning av vad som hänt, väljer att driva målet. Det kan dessutom finnas skäl att få vägledning från HD hur bedömningen av kränkande behandling i skolan påverkas av att eleven har diagnoser av det aktuella slaget.

Hur det än går med den saken hoppas jag inte att lagstiftaren lyssnar på nedläggningskraven som riktas mot BEO. Det vore väldigt tråkigt att återgå till en situation där skolor och skolpersonal kunde kränka elever eller underlåta att ingripa mot mobbning utan att riskera någon form av juridiskt ansvar.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons