Annons

Harald Gustafsson:Faran med att leva i en förtrollad värld

Många menar att vår rationella och sekulariserade värld idag är avförtrollad. För 350 år sedan var situationen däremot den motsatta. En ny bok tar sin utgångspunkt i frågan hur vanliga människor i Sverige tänkte före upplysningen och ­erbjuder en både skrämmande och fascinerande historia.

Under strecket
Publicerad

På 1600-talet använde sig rättsväsendet av det så kallade vattenprovet för att avslöja en trollkunnig. Den som sjönk var oskyldig, den som flöt dömdes till döden.

Foto: IBLBild 1 av 1

På 1600-talet använde sig rättsväsendet av det så kallade vattenprovet för att avslöja en trollkunnig. Den som sjönk var oskyldig, den som flöt dömdes till döden.

Foto: IBLBild 1 av 1
På 1600-talet använde sig rättsväsendet av det så kallade vattenprovet för att avslöja en trollkunnig. Den som sjönk var oskyldig, den som flöt dömdes till döden.
På 1600-talet använde sig rättsväsendet av det så kallade vattenprovet för att avslöja en trollkunnig. Den som sjönk var oskyldig, den som flöt dömdes till döden. Foto: IBL

Inte ens det mest inbitna Harry Potter-fan tror väl idag på allvar att man kan flyga på kvastskaft eller frammana något genom att läsa en trollformel. Men för 350 år hade sådant inte framstått som fantasi och underhållning utan som fullt möjligt och ofta skrämmande. Den tyske samhällsvetaren Max Weber menade i början av 1900-talet att en av världs­historiens viktiga processer var hur världen genomgått en Entzauberung, avförtrollning.

Weber satte denna utveckling i samband med fram­växten av en modern rationalistisk, empiriskt baserad och sekulariserad världsbild. Men många kritiska röster har höjts mot att se en rätlinjig utveckling mot en allt mer förnuftsbehärskad värld. Det har ifrågasatts om vi alls har upplevt någon sekularisering; är inte de stora ideologierna, som socialism och nationalism, egentligen ett slags religioner? Och visar inte rörelser inom flera av de stora världsreligionerna idag att många människor är beredda att kämpa för en världsbild där det övernaturliga har en given plats?

Annons
Annons

Denna kritik av avförtrollningstesen har dock inte ruckat på grundantagandet: att världen före upplysningen kan beskrivas som förtrollad, oavsett vad som hände sedan. Men vad innebar det att leva i en förtrollad värld? Hur tänkte vanliga människor om verkligheten innan vår ­naturvetenskapliga världsbild hade fått en hegemonisk ställning? Sådana frågor är utgångspunkten för göteborgshistorikern Göran Malmstedts bok ”En förtrollad värld. Förmoderna föreställningar och bohuslänska trolldomsprocesser 1669–1672” (Nordic Academic Press). 

I hela Europa fördes processer mot förmenta häxor och trollkarlar; enligt olika beräkningar avrättades mellan 30 000 och 60 000 människor 1450–1750. I Sverige rörde det sig länge om enstaka fall men just åren kring 1670 ­rasade stora trolldomsprocesser i Dalarna, Norrland, Stockholm och Bohuslän. I Bohuslän anklagades totalt 68 personer och 28 av dem avrättades; de flesta var kvinnor, men också några män anklagades och avrättades. Processernas förlopp är utforskade sedan tidigare men Malmstedt närmar sig dem med nya frågor om hur människor tänkte.

Det råder ingen enighet i forskningen om hur trolldomsprocesserna ska förklaras. En viktig faktor var utan tvekan att elitens och den breda befolkningens uppfattningar hade kommit att glida isär. Trolleri kunde vara ett brott också på medeltiden, men om man förtrollade en grannes ko så att mjölken i stället kom i den egna kons juver sågs det som en form av stöld. Att magi fanns och var verksam var alltså allmänt vedertaget och det var inget brott om den användes i gott syfte (vit magi), till exempel för att bota sjukdomar eller se till att degen jäste. 

Annons
Annons

Men under senmedeltiden utvecklades inom den lärda världen tanken att all magi var svart: den kunde bara komma från Djävulen. Trolleriet med kon blev inte längre bara en stöld utan förutsatte, enligt kyrkans syn, att en pakt ­slutits med Djävulen och det var ett allvarligt brott mot Gud. Vanliga människor fortsatte emellertid att läsa sina ramsor för att bakningen skulle lyckas eller vinden skulle vända utan att se detta som något ont. Och drabbades de av en nitisk överhet råkade de illa ut.

Malmstedt visar tydligt hur denna lärda diskurs träddes över den folkliga i de bohuslänska processerna. Eftersom rättens ledamöter var övertygade om att trolldom förutsatte en pakt med Djävulen använde man alla medel, inklusive tortyr, för att tvinga fram bekännelser. Gertrud Corporals, som av andra anklagade hade pekats ut som medskyldig till att en skuta med sju man förlist utanför Mollösund, bedyrade först sin oskuld. Hon pressades av både rätten och prästen men när inget hjälpte tvingades hon genomgå vattenprov. Det innebar att den misstänkte kastades bunden i vattnet; den som flöt var skyldig. Detta var förstås både obehagligt och förnedrande. Enligt rätten flöt Gertrud som en gås på vattnet (det noterades om de flesta anklagade). Efter denna hårda behandling bekände hon. Hennes berättelse kom dock snart att innefatta inte bara hennes medskuld i skeppsbrottet, där hon och andra i fågelskepnad skulle ha flugit ut till skeppet, utan också fester med andra häxor och Djävulen själv vid Stenkyrka på Tjörn. Om hon också låtit sig döpas av Djävulen, ­frågade domarna. Jo, hon bekräftade det.

Annons
Annons

Ju längre de anklagade utsattes för fängelse, ibland utan mat och sömn, vattenprov och bödelns ­tortyr, desto närmare schablonbilden av den djävulsdyrkande häxan eller trollkarlen kom deras berättelser. Fysiskt och psykiskt uttröttade försökte de prestera de bekännelser rätten ville ha. Den relativt vardagliga magi, utan hjälp av onda makter, som framskymtar i de folkliga anklagelserna och de första ­bekännelserna, blev illustrationer till lärda europeiska ­föreställningar om djävulspakter, häxsabbater och sex med Djävulen.

Bohuslän hade gått över från Danmark-Norge till Sverige bara drygt tio år före trolldomsprocesserna; därför gällde fortfarande norska (inte danska, som Malmstedt skriver) lagar, som bland annat tillät tortyr. Hårdheten i processerna kan delvis ha berott på att den nya överheten ville visa muskler, men inte genom att trycka ner befolkningen. Snarare ville de styrande visa invånarna att man tog ett farligt samhällsproblem på allvar och skyddade dem mot Djävulens lömska finter. Malmstedt betonar att det fanns en grundläggande överensstämmelse
i elitens och folkets världsbild: trolldom var möjlig. Verkligheten var inte alltid som den såg ut.

Här är kärnan i Malmstedts undersökning: världs­bilden. I grunden uppfattade både de lärde och människor i gemen verkligheten som porös och obestämd. Den bestod av olika skikt och det som framträdde på ytan kunde vara budskap från djupare lager. Gränserna mellan dröm och verklighet kunde överskridas. Det gäller rent bokstavligt: både rätten och de anklagade var mycket upptagna av drömmar. Pressad på något med­givande berättade Marit Byskrivers i Marstrand om en märklig dröm hon en gång haft. Hon hade bitit huvudet av en docka och sedan känt svindel som om hon varit uppe
i luften. Lite senare berättade hon att hon också drömt att hon ridit genom luften på ett brunt lamm till en äng där hon hade träffat några namngivna kvinnor och fått mat och öl av Djävulen. 

Annons
Annons

Den första delen av drömmen förefaller vara Marits egentliga minne, det senare låter som en utbrodering gjord för att passa med rättens frågor. Men det är tydligt att drömscenen med dockan hade plågat Marit och att hon fruktat att den hade något med onda makter att göra. Rätten ifrågasatte inte att det Marit upplevt hade varit en dröm, men uppenbarligen ansågs också drömmen som ett slags verklighet som kunde ligga till grund för anklagelser, dom och straff.

Likaså kunde det som såg ut som en korp, en svart katt eller en hund vara en hamnskiftad häxa eller trollkarl, ­eller Djävulen själv. Några rävsvansar förvandlade sig inför ögonen på häpna marstrandsbor till Karin Klockars, ett säkert tecken på att hon var trollkunnig. Det var berättelser som inte bara enkla människor utan också de lärda juristerna i Göta hovrätt trodde på. Det handlade inte om folklig vidskepelse utan om ett grundläggande element
i världsbilden, som också upprätthölls av kyrkan. Prästen förvandlade bröd och vin till kött och blod vid varje nattvardsgång och sjukdomar, krig och naturkatastrofer förklarades vara Guds straff.

Det vi skulle kalla ”död materia” var heller inte nödvändigtvis dött. Per Matsson från Mollösund var känd för att ha en pipa som kunde ”blåsa väder”. Flera grannar vittnade om hur han hjälpt till på sjön så att man sluppit ro genom att blåsa i pipan tills det kom vind i seglen. Per nekade inte till detta men tvingades sedan av rätten att tillstå grövre saker och slutade sina ­dagar på bålet. Trollklutar, små paket med kyrkogårdsjord och andra magiska ting, nämns också flerstädes. Här förefaller trollkraften ha suttit i själva materien.

Annons
Annons

Denna förtrollade och skiktade verklighet kunde bemästras med ord. Signelser och trollformler av olika slag förefaller ha varit i flitigt bruk. Särskilt ”kloka” personer ansågs kunna många signelser som kunde vara till nytta för att bota sjukdomar eller få mer mjölk ur kon. Vid många vardagliga handlingar, som att kärna smör, kunde det vara passande att läsa en formel. Också denna tro på ordens kraft fanns i den officiella världsbilden; Guds ord kunde, enligt kyrkan, driva bort Djävulen. Många formler innehöll också element från den vanliga ritualen i kyrkan, till exempel med åberopande av treenigheten.

Vissa forskare har hävdat att människorna i denna förtrollade värld levde i ständig fruktan. Guds straff kunde drabba blint, Djävulen lurade överallt och trollkunniga grannar kunde alltid slå till. Malmstedt menar emellertid att man då underskattar det drag av förtröstan som fanns i världsbilden. Ramsor och formler gav en känsla av att man kunde hantera hoten och den gudsbild som framskymtar hos de anklagande är en nådig och rättvist ­dömande gud. Flera yttrade inför bödeln att de var förvissade om att Gud skulle se deras oskuld och ge deras ­domare deras rättmätiga straff. 

Malmstedt går inte in på avförtrollningen. Den satte snart nog in. Redan under 1670-talet började vittnes­målen ifrågasättas av hovrätterna, antalet domar minskade ­stadigt och 1779 avkriminaliserades trolldom. Men det är inte den historien Malmstedt vill berätta; han vill komma nära vanliga människor som levde i en värld som ännu var förtrollad. Det lyckas han utomordentligt med i denna välskrivna, lättillgängliga och fascinerande bok.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons