X
Annons
X

”Farfar tvättades i kastrull efter arbetsdagen”

För 100 år sedan pågick fortfarande första världskriget. Två läsarberättelser ger insikt i hur livet i Stockholm var under dessa fyra år då världen stod i brand.

Läs mer om Mitt Stockholm

Karl Magni Vinberg, längst till höger, var farfar till SvD-läsaren Björn Vinberg.

Foto: Privat Bild 1 av 1

Del 1 av 6

Karl Magni Vinberg, längst till höger, var farfar till SvD-läsaren Björn Vinberg.
Karl Magni Vinberg, längst till höger, var farfar till SvD-läsaren Björn Vinberg. Foto: Privat

Läsarmejlen fortsätter att strömma in till Mitt Stockholm-bloggen. Ofta med helt unika bilder och berättelser. Så här skriver Björn Vinberg: ”Fotografiet från kolhamnen i Värtan togs 1915, innan importen av kol började klinga av i Stockholm under första världskriget. Lämparen längst till höger är min farfar, Karl Magni Vinberg, 40, från närliggande Andra gatan i Hjorthagen. Med sambon Hilda, 33, och sonen Allan, 7, bebor han ett rum och kök i nyligen uppförda arbetarbostäder, medialt uppmärksammade på grund av ”sundhet”: Vatten, avlopp, diskbänk och självfallet gasspis. Min farmor hävdade 30 år senare att detta bostadsprojekt hade initierats av den socialt brinnande Anna Lindhagen (S). På gasspisen fräste Hilda de 150 struvor som hon i kartonger och per omnibuss dagligen for med till te-salongen på NK, då i södra strykjärnshusen vid Stureplan. Olle och svärdotter Lena fräser struvor efter Hildas recept. Dock ej till avyttring. Ordet ”sambo” var okänt i äktenskapliga sammanhang. Då hette det ”att vara gift på stockholmska”. På gasspisen värmde Hilda vatten varje kväll i en omfångsrik kastrull, uti i vilken Kalle, stående och helt nödvändigt, blev tvagad när han kom från knoget i hamnen”.

Här en bild till från Björn Vinberg:

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Foto: Privat Bild 1 av 1

Del 2 av 6

undefined
Foto: Privat

Så här berättar han vidare: ”På andra bilden poserar första klassen i Hjorthagens skola strax före examen 1916. Den har koppling till kollämparfotografiet. Killen i vitt och fyra från höger i bakre raden är Kalles och Hildas son – med tiden min fader Allan. Strax efter fotograferingen flyttade den lilla familjen till Skara i Västergötland. Kolbåtarna och påhuggen för Kalle blev allt färre och bristen på mat allt svårare. Kriget jagade iväg dem. utan prut. Strax utanför Skara fanns Hildas föräldrar med potatisland och värphöns. Kalle fick jobb i det kommunala och kyrkoförvaltningen hade ett torp att arrendera. Men först gifte de sig hos borgmästaren. ”Ett äktenskap på stockholmska” hade blivit för mycket för den allmänna opinionen i lilla Skara”.

En annan historia kom från Rune Englund, som beskriver hur mat var rena skatten för många i huvudstaden under första världskriget:

”Min mor, Eva Englund, född i Stockholm 1907, berättade att de hade väldigt dåligt med mat. Inte bara på grund av kriget utan också på grund av fattigdomen. En gång under första världskriget gick hon och en lekkamrat på Fridhemsgatan och plötsligt upptäckte de en bit limpa liggande på trottoaren. De kastade sig omedelbart över limp-biten och rusade in i närmaste port och uppför trapporna för att ingen annan skulle hinna ta ifrån dem skatten!! Sen satt de två flickorna och knaprade på den hårda biten tills den var slut. De blev inte mätta, men oj vad gott det hade varit!”.

Ni andra får också gärna mejl in era historier och bilder till mittstockholm@svd.se.

Vi har fått in en del historier om Stockholmsgåtan som landade på Pilgatan på Kungsholmen. Martin Stenlund berättar här om hur han hittade rätt – via en kvällspromenad:

Annons
X
Annons
X
Annons
X

Pilgatan.

Foto: Martin Stenlund Bild 1 av 2
Foto: Martin Stenlund Bild 2 av 2

Del 3 av 6

Pilgatan.
Pilgatan. Foto: Martin Stenlund

”Jag hade förvisso räknat ut att veckans gåta var nedåt vattnet någonstans, med tanke på gatans profil och byggnadstypen. Först fick jag en känsla av nedanför Hedvig Eleonora kyrka, vilket jag tydligen inte var ensam om, men det stämmer ganska uppenbart inte, särskilt när byggnaden i högerkant dök upp. Sedan tittade jag lite på kartan, men något Liljeholmens syntes inte omedelbart till. Ganska kort efteråt så satt jag dock på bussen och såg att du hade lagt upp en nytagen bild och då klickade det till. Kvällspromenaden fick gå från S:t Eriksplan, via en lov in i Birkastan och sedan längs spåren, upp på S:t Eriksbron via trappan och ned mot Norr Mälarstrand. Visst hade jag rätt, det var ju Pilgatan nere vid Norr Mälarstrand och byggnaden som skymtar till höger i den äldre bilden är det som nu är Landstingshuset.”

Martin Stenlund förevigade sin promenad – dels med bilden ovan, dels med denna:

undefined
Foto: Martin Stenlund

Även en hel del andra läsare har mejlat in om platsen:

Lars Bergendahl: Din kungsholmsbild var verkligen klurig och som tydligen visar en del av det gamla Garnisionssjukhuset. Min mamma som var optiker och jobbade hos Bredenbergs optik på Hantverkargatan och hon berättade att hon ibland var uppe på sjukhuset för att ”fixa” glasögon för dom som var inlagda där då. Han var en av de få kvinnliga optikerna på 30- och 40-talen eftersom man ju då tillverkade glasögonen i en verkstad bakom affären. Bredenbergs optik fanns kvar länge men har sedan nu ett par år ersatts av en Subway tyvärr.

Ulf Norlén: Jag har bott på Kungsholmen i 25 år och fasaderna blir ju ganska snabbt ett slags tysta vänner med sina många gånger så Kungsholmstypiska ansikten. I somras sålde jag min lägenhet hos mäklaren som nu sitter i hörnan på 1800-talshuset som skymtar i fonden på den gamla bilden. Väldigt intressant att läsa om platsen i artikeln! Kul att så mycket finns kvar i kvarteret – och blandat med modernare fastigheter. Bra stadsplanering blir som en god lök när åren går, lager på lager.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Foto: Britt-Marie Almström Bild 1 av 1

Del 4 av 6

undefined
Foto: Britt-Marie Almström

Kusinerna Britt-Marie och Inga Almström hittade också rätt, vilket inte var särskilt överraskande med tanke på alla fina historier om Kungsholmen de har bidragit med tidigare. Bland annat fick vi höra om hur det var att leva i stadsdelen under första världskriget. Bilden ovan tog Britt-Marie på Pilgatan efter att ha löst gåtan.

Åke Ragnerstam: Jag kände igen gatan på bilden från dagens SvD. Som inflyttad landsortsbo på 70-talet cyklade jag väldigt mycket i Stockholms innerstad – ett bra sätt att lära sig hitta. På åttiotalet arbetade jag på vid Kungsholmstorg och rörde mig mycket i dessa kvarter, därför gissade jag rätt.

Jan Hamilton: Portarna på vänster sida på gatan kändes bekanta, visserligen finns den arkitekturen på många ställen i Stockholm men då Polishuset skymtade i bakgrunden var saken avgjord, hade blivit väldigt förvånad om jag var fel ute. Jag har inga direkta minnen från platsen, göteborgare som jag är. Det är ett vackert och lugnt stycke Stockholm utmed Landstingsparken varför jag gärna tar den vägen till eller från Norr Mälarstrand.

Bengt Wennerstein: Det var roligt att jag lyckades placera bilden. Jag är uppvuxen i Fredhäll på Kungsholmen, men på 50 och 60-talet kunde man som barn röra sig tämligen fritt över hela Kungsholmen. Det tydligaste minnet från Pontonjärsgatan var annars Beatlesfrisören som var den enda som då kunde klippa långhåriga killar och inte körde med maskinsnagg i nacken.

Sedan återstår ju frågan om vilken fabrik som syns till vänster på bilden från 1920-talet. Bilden är alltså hämtad ur ett album som SvD-läsaren Anna Maria Björnsdotter Dahlin hittade hos sin farmor.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Foto: Privat Bild 1 av 3
Bild 2 av 3
Foto: Okänd Bild 3 av 3

Del 5 av 6

undefined
Foto: Privat

Hittills har vi inte fått fram några säkra uppgifter, men två läsare har tagit oss en bit på vägen. Här ser ni en kartbild som jämför 1909 med i dag – husen vi syftar på bör vara det som på kartan är märkt med nr 16.

undefined

Läsarna Rangar Kling och Frederik har bland annat kommit fram till att Åkerlindska kakelfabriken låg i detta industrikvarter 1840–1893. Så här såg Åkerlindska fabriken ut:

undefined
Foto: Okänd

I området har även Statmos vågfabrik, Per Perssons Väf- och Stickmaskin AB, Elektriska Urfabriken, Elliots Lump- och skrotlager och Kungliga fatburen (kungens tvättinrättning) legat, enligt Brf Bigarråträdet 9.

Annons
X
Annons
X
Annons
X

De Lavals Turbinfabrik.

Foto: Okänd Bild 1 av 4
Bild 2 av 4
Foto: Privat Bild 3 av 4
Foto: Lennart Helleday Bild 4 av 4

Del 6 av 6

De Lavals Turbinfabrik.
De Lavals Turbinfabrik. Foto: Okänd

Dessutom låg i detta industriområde AB Lux – som senare fick namnet Electrolux. Mellan 1901 och 1908 höll företaget till på Fabriksgränd, som syns till vänster om Pilgatan på kartbilden från 1909. Även De Lavals Turbinfabrik här under en period – bild ovan är tagen på Fabriksgränd:

Frederiks efterforskning visar att Pilgatan 1, som tycks vara adressen för fabriken på gåtbilden, i början av 1900-talet ägdes av bankir Axel Burman. Han var även byggherre och delägare av Grand Hotel.

undefined

1904 flyttade Frank Hirschs Maskinfabrik in på Pilgatan 1. Företaget exporterade maskiner bland annat till Belgien, Italien, Ryssland och Tyskland, enligt Anders Johnsons bok ”Hela Stockholms Isaak Hirsch”. Frank Hirschs företag ska dock ha flyttat från platsen 1913.

undefined
Foto: Privat

Lennart Helleday har i Stockholms adresskalender från 1918 hittat följande verksamheter på Pilgatan 1: Färgfabrik Skandia, Sadelmakare Jacobsson, Sven Dahlberg, Fabrikör (metall). På Pilgatan 3 fanns Elliot &Co Grosshandelsfirma C.A Carlsson Metall och Aluminium-gjuteri.

undefined
Foto: Lennart Helleday

Det är alltså mycket möjligt att det var dessa företag som hade verksamhet på Pilgatan när gåtbilden togs på 1920-talet. Lennart har också hittat att det står följande om Pilgatan 1 i adressklaendern år 1924: Anderssons Vedaktiebolag samt Gustafsons Automobil- o. Mek. Verkstads A. - B. På Pilgatan 3 fanns då enligt kalendern Metall- &  Aluminium- Gjuteriet, Hjalmar Frisell, Maskiner Fabrik. Mejla till mittstockholm@svd.se om ni lyckas hitta något mer kring detta. Välkomna tillbaka till en ny gåta framöver!

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X