Annons

Rolf Gustavsson:Farligt att nonchalera det italienska kaoset

Ett centralt begrepp för det nya året heter förtroende. Rättare sagt, det handlar om bristen på förtroende. En brist på förtroende och solidaritet som påtagligt plågar regeringsmakten runt om i Europa.

Under strecket
Publicerad

Italiens president Sergio Mattarella.

Foto: Gregorio Borgia/NTB

Silvio Berlusconi lovade guld och gröna skogar.

Foto: AP

Italiens president Sergio Mattarella.

Foto: Gregorio Borgia/NTB
Italiens president Sergio Mattarella.
Italiens president Sergio Mattarella. Foto: Gregorio Borgia/NTB

Om 2018 var året då missnöje och protester skapade oreda ser 2019 ut att bli året för en politisk brytning som förvandlar en del gamla invanda föreställningar till förlorade illusioner.

Den kloke Sergio Mattarella, som är Italiens president, byggde upp sitt nyårstal kring bristen på gemenskap och förtroende.

Han vet vad han talar om. Han kunde inte förhindra att två protestpartier kunde bilda dagens italienska koalitionsregering. De vann valet i mars på en våg av massiv misstro mot de gamla etablerade partierna. Koalitionen mellan det främlingsfientliga partiet La Lega och den demagogiskt extravaganta ”post-ideologiska” Femstjärnerörelsen (M5S) är det första exemplet på ett nytt politiskt fenomen i Europa. Ett exempel som ger en förvarning om vart förtroendekrisen kan leda även i andra länder.

Annons
Annons

Silvio Berlusconi lovade guld och gröna skogar.

Foto: AP

Italien är som vanligt ett unikt politiskt laboratorium för storskaliga experiment med verklighetsfrämmande vallöften. Silvio Berlusconi utlovade för 25 år sedan rikedom och solsken åt alla. Dagens regering lovar också att avskaffa fattigdom i ett land med stagnerande ekonomi, kroniskt högt skuldsatt och med ett bankväsende som vacklar på randen till bankrutt.

Silvio Berlusconi lovade guld och gröna skogar.
Silvio Berlusconi lovade guld och gröna skogar. Foto: AP

Det finns inga mirakelrecept mot problemen, varnar Sergio Mattarella. De kan bara lösas genom hårt arbete och konkreta resultat.

Resten av Europa kan inte nonchalera den italienska cirkusen som ett lokalt, begränsat fenomen. Landet är för stort, har ett geopolitiskt strategiskt läge och är finansiellt integrerat i EU, framför allt genom den gemensamma valutan.

Dessutom avspeglar den förtroendekris som lett fram till dagens politiska kaos i Italien generella förhållanden som också förekommer på andra håll. Det gäller framför allt hur förutsättningarna för politiskt förtroende håller på att förändras i grunden. Under rekordåren handlade politik om att bygga upp välfärd och gemenskap med framtidsvisioner för kommande generationer. Med dagens skärpta globala konkurrens och bristen på framtidsperspektiv förväntas politiken framför allt skapa trygghet och skydd som förhindrar social tillbakagång när klyftorna vidgas. Framför allt försämras de materiella villkoren för den medelklass som tidigare var den stabila basen för de stora etablerade partierna.

Rekordåren med de stigande förväntningarnas revolution rullas nu tillbaka och globaliseringen uppfattas som hotfull. Ur den förändringen föds förtroendekris, protektionism och nationalism. I förlängningen drabbas naturligtvis hela grundtanken bakom det europeiska samarbetet och de europeiska institutionerna som skall få ett nytt ledarskap i år. Europa som ligger i skärningspunkten för den nya globala förskjutningen av makt och inflytande mellan stormakterna USA, Kina och Ryssland. Ett Europa som försvagas av inre sönderfall.

Valet till EU-parlamentet i maj blir ett sanningens ögonblick för drömmen om europeisk gemenskap. Ett stresstest för förtroende för Europa.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons