Annons

Inga Sanner:Farligt försvar för frihetens filosofi

Utopismen och kollektivismen är frihetens fiender, menar Per Svensson i en ny debattbok om antiliberalismen. Det största hotet är han dock blind för: de tilltagande hindren för reell frihet för alla.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Per Svensson.

Foto: JUREK HOLZERBild 1 av 1

Per Svensson.

Foto: JUREK HOLZERBild 1 av 1
Per Svensson.
Per Svensson. Foto: JUREK HOLZER

Inte så sällan beskrivs liberalismen som ett slags överideologi som utan allvarlig konkurrens har kommit att dominera hela den västerländska kultursfären. De andra klassiska ideologierna synes ha hamnat i bakvattnet. Få vill längre kalla sig konservativa, ordet kommunism har blivit helt omöjligt att använda och även ordet socialism betraktas av många med allt större misstänksamhet. Den strid det nu gäller är vem som är mest och bäst liberal.

I en ny debattbok, ”Därför hatar alla liberaler. Och därför har alla fel” (Liberal Debatt/Bertil Ohlin Förlag), av Per Svensson både bekräftas den här bilden och vänds den uppochned. Å ena sidan framställer Svensson liberalismen som en trängd och inklämd liten landremsa som hatas och hotas från såväl höger som vänster och som det gäller att rädda från ytterligare intrång. Å den andra beskriver han hotet mot liberalismen som ett ifrågasättande av den västerländska samhällsmodellen generellt, vilket gör att liberalismen för honom tycks liktydig med hela den västerländska moderniteten. Så framställs den liberala ideologin som intimt sammanvävd med kapitalism och fri marknad, allt kryddat med en dos politisk demokrati och välfärdsstat (dock inte för mycket av det senare). Man kan undra om detta samhällssystem verkligen är satt på undantag i den moderna världen och om någon räddningsaktion alls är motiverad.

Annons
Annons

**I bokens förord **sägs att syftet med den serie som boken ingår i är att sätta liberalismen under debatt genom att fokusera på det som är liberalismens kännetecken, nämligen ”förmågan att erkänna målkonflikter och dilemman”. Man hade önskat att denna stolta deklaration i högre grad präglat Svenssons framställning. Författaren slår mot höger och vänster på ett tämligen grovhugget sätt och de mer inträngande resonemangen och nyanseringarna lyser mestadels med sin frånvaro. Den civilisationskritik han talar om som ett hot mot liberalismen spänner från ”oskyldigt hippiemässigt svärmeri för vegetarisk kost och nudism till rå rasistisk ultranationalism”. Och även om han menar att det finns skillnader mellan dessa ytterligheter så antyds att kritiken från vänster och höger i det stora hela är uttryck för samma fördärvliga samhällssyn. Det är två aspekter av antiliberalismen som är särskilt förkastliga i Svenssons ögon, nämligen det utopiska draget och det kollektivistiska synsättet.

Enligt Svensson leder utopier alltid till fördärvet. Man ska inte tro att samhället kan bli så mycket bättre än det är. Det är en i högsta grad samhällsbevarande liberalism som Svensson argumenterar för – ja, så samhällsbevarande att man kan undra om det är någon liberalism över huvud taget. Kritik av utopism har ofta företrätts av tänkare som betecknats som konservativa snarare än liberala. Ett exempel är den engelske juristen och politikern Edmund Burke som ibland – med rätt eller orätt – kallas för konservatismens fader. I sin berömda bok om franska revolutionen, som han skrev mitt under denna, riktade han skarp kritik mot de så kallade teoretikerna som han menade låg bakom revolutionen, och som begick det felet att de hade drömmar om ett idealt samhälle som inte var förankrade i en analys av verkliga förhållanden. På liknande sätt invänder Svensson i sin bok mot intellektuella som han menar har vistats allt för länge i ”seminarierummen”, långt ifrån det faktiska samhällslivet. Liksom Burke menar Svensson att man bör skynda långsamt och förändra samhället i små steg snarare än att göra genomgripande förändringar.

Annons
Annons

Liberaler under 1800-talet var i allmänhet betydligt mer utopiska än så. Det gäller inte minst liberalismens galjonsfigur framför andra, J S Mill, i de vid det här laget klassiska skrifterna ”Om friheten” och ”Förtrycket av kvinnorna”. Man kan inte gärna kalla dessa för annat än utopiska eftersom det i dem frammanas bilder av ett helt annat samhällstillstånd än det som Mill levde i. Kanske är det svårare att se den utopiska ansatsen i dag, eftersom så mycket av det som Mill då propagerade för har blivit verklighet. Att kvinnor skulle ha samma formella rättigheter som män när det gäller utbildning och politiskt deltagande var i högsta grad utopiskt under 1800-talet. Det gäller förstås även många andra reformkrav – framförda också av andra än liberaler – att de framstått som högst visionära när de framfördes, såsom förbud mot barnarbete och rätt till betald semester, men är självklarheter i dag. Hur skulle vårt samhälle ha sett ut om inte liberalismen, liksom andra ideologier, hade varit utopisk när det begav sig?

Svensson varnar inte bara för alltför genomgripande politiska ingrepp utan menar också att man måste begränsa politikens räckvidd. Politik ska, anser han, gälla det offentliga livet medan privatlivet ska fredas från politisk inblandning. Även i det synsättet ligger han långt ifrån den Mill som i ”Förtrycket av kvinnorna” så tydligt visade hur det privata är politiskt, bland annat i resonemang om hur svårt det är för en misshandlad kvinna att vända sig mot en förövare i de fall det är hennes egen make, eftersom hon står i ett beroendeförhållande till denne. Här finns en radikalitet hos Mill som helt saknas hos Svensson, som i stället flirtar med föreställningar om ett ”verklighetens folk” som bör leva sitt liv utanför politikens domän.

Annons
Annons

Det andra stora hotet mot liberalismen i Svenssons ögon är kollektivistiska synsätt. I centrum för hans framställning står, som sig bör när det gäller liberalismen, ord som individ och frihet. Tanken om ”de individuella identiteterna” är enligt Svensson det primära för en liberal och han skyr allt som har med kollektiva storheter att göra. Ja, så till den grad att han menar att Folkpartiet borde byta namn för att få bort det förhatliga ordet ”folk” från partibeteckningen. Föreställningen om att ”individens särdrag” alltid betyder mindre än ”den kollektiva identiteten” är kärnan i antiliberalismen och det allra största hotet mot liberalismen. Svensson menar att framhållandet av individen respektive kollektivet utgör en grundläggande polaritet i västerländsk modernitet med rötter i motsättningen mellan upplysningen och romantiken. Svensson ställer sig helt klart på upplysningens sida gentemot romantiken.

Svensson har rätt i att det finns en motsättning i synen på förhållandet mellan individ och kollektiv som spelat en stor roll i västerländskt tänkande från slutet av 1700-talet och fram till våra dagar. Det är en motsättning som satte sin prägel på de klassiska politiska ideologierna när dessa växte fram, vilket var vid ungefär vid samma tid som brytningen mellan upplysningsfilosofin och romantiken. Som representanter för de skilda synsätten framställs ofta Immanuel Kant och G W F Hegel, där Kant, upplysningens fader, får bana väg för liberalismen genom sitt tal om det individuella förnuftets rätt gentemot tradition och hävdvunnen överhet.

Annons
Annons

När det gäller den ståndpunkt som hör samman med Hegel och romantiken finns stora risker för att man missförstår den som ett försvar för olika slags kollektivs – nationens, statens eller klassens – rätt att undertrycka den enskilda individen. Svensson går i den fällan och undgår att se sprängkraften i detta tänkande vad gäller synen på de individuella friheterna. Det som Hegel och andra tänkare i det här lägret kan lära oss är i vilken hög grad det vi talar om som ”individuell identitet” eller ”individens särdrag” hänger samman med det sociala och kulturella sammanhang som individen ingår i. Vi måste, och det borde vara utgångspunkten för alla liberaler, utgå från insikten om att vi alla föds in i ett visst sammanhang som formar oss vare sig vi vill det eller inte. Först då kan vi börja tänka kring hur vi ska kunna åstadkomma en verklig och inte bara en formell frihet för människor.

Svensson gillar inte distinktionen mellan formell och verklig frihet utan ser denna som ett vapen för antiliberaler. Det är obegripligt hur han som liberal kan säga så, eftersom ambitionen att skapa en frihet som är reell borde ligga i hjärtat av liberalismen. Vi har numera ett samhälle där de formella friheterna i det stora hela är för handen, men där hindren att ge varje människa möjligheter att välja det liv hon vill leva oberoende av var hon kommer ifrån, och i vilken familj hon är född, synes allt svårare att övervinna. Det är ett av de största hoten av alla mot vår tids liberalism och det nämns inte med ett ord i Svenssons framställning.

Annons
Annons

Man kan undra hur Svensson ser på de totalt skilda möjligheter som i vårt samhälle ges en högpresterande yngling i den rika Stockholmsförorten Danderyd och en utåtagerande ung man i Rinkeby med stökiga familjeförhållanden. Tror Svensson att det räcker med att ge dessa samma formella rättigheter, till exempelvis högre utbildning, för att de i praktiken ska få samma möjligheter att forma det liv de önskar? Och vem av dessa tror han är mest betjänt av att montera ned den utopiska ansatsen och av att sätta en gräns för politiken när det gäller det privata livet? Vem vinner på att vi inte diskuterar de reella friheterna utan håller oss till de formella?

Det försvar som Svensson, sin misstänksamhet mot utopier till trots, formulerar för en utopi på det individuella planet talar också sitt tydliga språk. Ynglingen från Danderyd kan, om Svensson får råda, känna sig rätt säker på att kunna föra vidare det sociala arv som ligger förborgat i hans familj och nå de framgångar som förväntas. Den unge mannen från Rinkeby måste helt klart förlita sig på sina egna krafter.

**Det är ett minst sagt farligt **försvar för liberalismen som Svensson för fram i sin bok. Det är farligt eftersom det inte inkluderar de riktigt stora hoten mot liberalismen i vår tid. Det gör att man undrar om det är rimligt att kalla Svensson för liberal över huvud taget, så länge han inte tar itu med vår tids största hot mot den individuella friheten.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons