Annons
Kommentar

Katarina Wennstam:Fasansfull sanning om New Yorks slavar

Tusentals av New Yorks slavar hittades under lager av lera.
Tusentals av New Yorks slavar hittades under lager av lera. Foto: AP
Under strecket
Publicerad

Förr eller senare kommer sanningen alltid upp till ytan. Förr eller senare hinner historien ifatt förövarna.

I samband med ett bygge av en stor federal byggnad på nedre Manhattan 1991 gjordes en av nutidshistoriens främsta arkeologiska upptäckter, ett avslöjande som fortfarande i dag ger eko i det amerikanska samhället. Under lager av lera och ruiner av tidigare hus återfanns African Burial Ground, den begravningsplats som New Yorks slavar använde från 1600-talet då den transkontinentala slavhandeln tog sin början fram till 1794. Här har uppemot 15 000 människor begravts. Människor helt utan rättigheter, människor utan namn eller historia.

Deras öde är väl känt, men inte så här handgripligt. Jag står framför ett bildcollage av närmare 500 öppnade gravar på museet i korsningen Broadway och Duane Street och häpnar. Kvarlevorna från de sedan länge döda talar till oss flera sekel senare, avslöjar den fasansfulla sanningen. Krigets vinnare är de som skriver historien och fram till dags dato är det många som tror att seden att hålla sig med slavar framför allt var ett påfund för sydstaterna. Gravfyndet på Manhattan avslöjar att New Yorks berömda gator anlades av obetalda slavar, människor som behandlades som boskap.

Annons
Annons

**Inhumanismen i slaveriet **är väl känt, men ändå inte så här tydligt. När forskarna undersökte de många hundra skeletten efter män, kvinnor, barn och nyfödda så bar benknotorna på vittnesbörd som ingen längre kunde blunda för. Slitage på 20-åriga kroppar som annars endast brukar återfinnas på mycket gamla människor. Spår efter tortyr, efter bestraffningar. Sönderböjda ben, oläkta frakturer, krumma ryggar.

Det var ett ord som användes för att förtrycka och förslava. För att tvinga människor att bokstavligen arbeta sig till döds.

Mitt på golvet på museet ligger en tunna som jag prövar att skjuta uppför en planka, jag kan knappt rubba den. I hamnen tvingades slavar bära likadana tunnor med cider och rom från innan gryningen till långt in på natten. Hästarna fick sova mer än vi, finns nedtecknat i ett vittnesmål från en slav.

**Hemma i Sverige pågår **en debatt, igen, om huruvida det är rätt eller inte att använda n-ordet. Det har vi ju alltid gjort, menar vissa och hävdar sin rätt att fortsätta använda ett ord som har sitt ursprung just i dessa gravars tillkomst. Det var ett ord som användes för att förtrycka och förslava. För att tvinga människor att bokstavligen arbeta sig till döds. De flesta människorna i gravarna har inte ens nått sin 30-årsdag.

I stadgarna för den stolta staden stod på 1700-talet att en n...r inte fick tilltala vita människor, att en n...r aldrig fick vittna om det inte var mot en annan slav och att en slav som inte lydde sin "master" fick straffas på vad sätt ägaren fann lämpligt.

En sak fick dock slavarna göra – begrava sina döda. En stund av värdighet som avslutning på ett ovärdigt liv. En kropp som sänktes till evig vila för att flera hundra år senare få oss andra att förstå det omänskliga i slaveriet och de ord som användes för att försvara det.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons