Annons

Janerik Larsson:”Febernivåer på sossetwitter”

 Vänsterpartiet lanserar egen kandidat till andre vice talmansposten, Lotta Johnsson Fornarve. Jonas Sjöstedt presenterar henne på en pressträff i Riksdagen. 
Vänsterpartiet lanserar egen kandidat till andre vice talmansposten, Lotta Johnsson Fornarve. Jonas Sjöstedt presenterar henne på en pressträff i Riksdagen.  Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Under strecket
Publicerad

Jag har följt den svenska politiska diskussionen på Twitter idag.

Under förmiddagen ägnades en del vänstermissnöje åt Dagens Industris intervju med några prominenta näringslivsprofilers syn på Alliansen och regeringsbildningen.

Men sedan kom SDs pressmeddelande i talmansfrågan och då blev det för att låna en formulering från Johan Ingerö ”febernivåer på sossetwitter”.

Isak Kupersmidt, matematiker och doktorand i nationalekonomi.samt vice ordförande för Centerstudenter, la då ut en serie tweets från den 12 september som fortsatt har relevans:

1. SD har makt. Den har inget parti gett dem, utan väljarna. Det kommer alltid finnas tillfällen då ett 17%-parti kommer kunna ha inflytande.

2. En regering är alltid beroende av riksdagen. Är den inte i majoritet är den alltid beroende av opositionen på något sätt. Det gäller den sittande regeringen, och antagligen den kommande.

3. Socialdemokraterna försöker få Alliansens löfte om att inte regeringsförhandla, eller ge SD inflytande över vilken politik en Alliansregering skulle stå för, att handla om att regeringen aldrig får agera så att SD på något sätt kan vara den avgörande rösten.

Annons
Annons

4. Påstående 3 är ett helt orimligt krav, på grund av just 1 och 2. Det är också en standard Socialdemokraterna inte tillämpar på sig själva.

5. En regering ansvara för vilken politik de lägger fram och vilka de allierar sig med, inte vilka som röstar på förslagen.

6. Att som regering söka stöd för sina förslag i riksdagen är inte att ge något parti makt. Det är partierna som använder den demokratiska makten väljarna gett dem.

7. Alla partier i riksdagen har möjlighet att styra över vilka som fäller den avgörande rösten. Om ena blocket vägrar samtala med regeringen, ja då kommer vågmästarna att få avgöra. Så har det varit 2010-2014 och 2014-2018.

8. Alliansen tog under mandatperioden ansvar för landet genom de 28 blocköverskridande överenskommelserna Löfven brukar skryta om. Löfven verkar tyvärr inte lika intresserad av sådant om han inte får styra och ställa själv.

9. Inget parti ansvarar för hur någon annan röstar. Men om vi nu ska tillämpa sossarnas logik, så borde rimligen ett lika stort ansvar falla på riksdagens andra partier att samverka med regeringen.

Min känsla är att S-besvikelsen i grunden handlar om det faktum att Decemberöverenenskommelsen från 2014 nu kanske nått vägs ände. Den hade ju tre uppsidor. Dels för S-partiet som fick statsministerposten till skänks. Dels för SD som med fog kunde hävda att partiet var ”det enda oppositionspartiet”. Dels för Vänsterpartiet som fick ett inflytande över regeringspolitiken som Jonas Sjöstedt inte anade när Löfven gav beskedet att V inte var välkomna i regeringen.

Men det finns ett viktigt perspektiv just på V-uppsidan. Det har funnits en stark näringslivsoro över vart den politiska vänstern var på väg redan under den andra Reinfeldt-regeringen.

I årets valrörelse kunde Sjöstedt i stort sett komma undan utan att ställas inför några svåra frågor.

Gunnar Hökmark:

Vänsterpartiet hyllade de socialistiska staternas framsteg, precis som med Kuba och Venezuela, sände gratulationstelegram till regimer med blod på händerna för hur de ledde sina folk, ända tills adressaterna upphörde, V har inte gjort upp med sin historia, de förvränger den.

I Vänsterns partiprogram står i klarspråk:

Kapitalets makt måste brytas för att demokratin ska kunna fördjupas och breddas. De rättigheter som springer ur ägandet måste begränsas och ägandet i sig övergå till gemensamma former.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons