Annons

Hobbyhorse revolutionFeel-good om finska hobbyn att rida på käpphästar

I ”Hobbyhorse revolution” går käpphästryttare från mobboffer till gemenskap, med en organiserad flash mob på Helsingfors gator. Det är en vacker resa, om än inte fullt så osannolik som det först kan verka.

Under strecket
Publicerad
Foto: Folkets Bio
Foto: Folkets Bio
Foto: Folkets Bio
Foto: Folkets Bio
Foto: Folkets Bio

Hobbyhorse revolution

Regi
Selma Vilhunen
Manus
Okku Nuutilainen, Selma Vilhunen
Medverkande
Mariam Njie, Elsa Salo, Alisa Aarniomäki

1 tim 30 min. Barntillåten.

Betyg: 3 av 6

”En del gillar prinsessor, andra tecknade serier …” En av filmens centrala figurer försöker förklara sin ovanliga hobby: att rida på käpphästar. Hon är en av de finska tjejer i yngre tonåren som tillbringar ledig tid med sina käpphästar på lekplatser (efter att de yngre barnen avlägsnat sig). De galopperar, travar, hoppar och går i skritt, de klappar på manen, peppar varandra och pratar om hästar som är krävande, uppspelta och på lekhumör. Väl på tävling får ekipagen poäng av domarna utifrån omdömen om elasticitet, förmågan att runda hörn, och så vidare.

Nej, ”Hobbyhorse revolution” är ingen mocumentary – en fejkad dokumentär med syfte att osäkra åskådarens föreställningar – utan en regelrätt dokumentär baserad på ett finskt fenomen som på senare tid även nått Sverige. Filmen invigde nyligen Nordiska panorama i Malmö, till publikens förtjusning. 

Annons
Annons
Foto: Folkets Bio
Foto: Folkets Bio

Och det är en inkluderande, rätt avtalsenlig feel good-film med både girl power och social botten. Man skulle kunna se det som en metafor över ett skriande klassamhälle, där det blir allt svårare för unga att utöva sina intressen, men faktum är att ingen medverkande uttrycker några drömmar om att rida riktiga hästar.

Foto: Folkets Bio

Regissören Selma Vilhunen gör klokt i att först etablera själva hobbyn och senare fördjupa sig i vägen dit. Aisku (eller Mariam som hon egentligen heter) är filmens motor och en av de främsta ryttarna, i käpphästgänget får hon en tydlig identitet, blir uppskattad av andra och är själv generös. Men hon rymmer hemifrån och placeras på anstalt.

I käpphästgänget fann Elsa gemenskap och hopp åter.

Flera andra talar om mobbning. Det är till exempel drabbande när den konstnärligt lagda och alltid så glada Elsa berättar om en kille i klassen som bestämde sig för att få stopp på hennes glädje i skolan – och lyckades. I käpphästgänget fann Elsa dock gemenskap och hopp åter, fick syn på och vågade vara sig själv.

Foto: Folkets Bio

Regissören syr ihop historierna med stort uppslagna statusuppdateringar och kommentarer från nätet, vilket känns på sin plats, eftersom sociala medier tycks ge alla dessa subkulturer mening och resonans i dagens eventbesatta samhälle. Så kan också flera av filmens hobbyryttare gå från mobboffer till att utgöra en organiserad flash mob på Helsingfors gator, med krav på respekt för käpphästen. Det är en ganska vacker resa, om än inte fullt så revolutionär eller osannolik som det först kan verka.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons