Annons

Fel, ordet ”hen” gör oss visst mer toleranta

Uppslagsordet ”hen” i Svenska Akademiens ordlista.
Uppslagsordet ”hen” i Svenska Akademiens ordlista. Foto: Staffan Löwstedt

KULTURDEBATT | Ordet hen gör oss inte mer toleranta, hävdar Mikael Parkvall och kritiserar en studie i en amerikansk tidskrift. Men han tycks ha missuppfattat hur studien genomfördes, de statistiska analyserna och slutsatserna som dras, menar forskarna Emma A Renström, Anna Lindqvist och Marie Gustafsson Sendén.

Under strecket
Publicerad

Mikael Parkvall hävdar i en språkspalt i SvD (21/9) att ordet hen inte gör oss mer toleranta och att bristande vetenskaplighet använts i en studie som nyligen publicerats i en amerikansk tidskrift.

Parkvall öppnar med att det inte finns något direkt stöd för att språket styr vårt tänkande, dock utan att redovisa någon empirisk grund för denna tes. Tvärtemot vad Parkvall påstår så har psykologisk experimentell forskning flera gånger visat hur ordval påverkar hur vi uppfattar världen. Exempelvis påverkar ordval vilka minnen individer upplever sig ha, och i förlängningen vilka vittnesuppgifter de avlägger.

När det gäller den specifika studie som Parkvall kritiserar i sin krönika så tycks han ha missuppfattat både hur studien genomfördes, de statistiska analyserna och de slutsatser som forskarna drar.

Därför kan vi på goda grunder anta att de som instruerades att använda hen inte var feminister i större utsträckning än övriga deltagare.

Till skillnad från vad Parkvall hävdar så fick inte deltagarna själva välja vilket pronomen de skulle använda för att beskriva en seriefigur. Istället lät forskarna slumpmässigt dela in deltagarna i tre grupper, som instruerades att beskriva figuren med olika pronomen. En sådan slumpmässig indelning är en grundläggande premiss i experimentell design, och gör att individuella skillnader i till exempel politiska åsikter jämnas ut över grupperna. Därför kan vi på goda grunder anta att de som instruerades att använda hen inte var feminister i större utsträckning än övriga deltagare.

Annons
Annons

I det aktuella experimentet manipulerade forskarna vilket pronomen som deltagarna exponerades för samt instruerades att använda, vilket innebär att de därmed kan undersöka hur just skillnaden i pronomen påverkade gruppernas attityder till bland annat jämställdhet och hbtqx+frågor. Eftersom forskarna hittade skillnader mellan grupperna, där de som läst om och använt hen hade mer positiva attityder, är det vetenskapligt grundat att anta att hen orsakar mer positiva attityder.

Vi har i vår egen forskning undersökt om hen påverkar människors mentala representationer av vem de läser om. Tidigare studier har identifierat en manlig bias, där grammatiskt neutrala ord aktiverar mentala representationer av män och manlighet. Hen, däremot, minskar en sådan manlig bias jämfört med om personer beskrivs med andra så kallat neutrala ord. Ordet hen påverkar alltså vilka personer som mentalt kan representera en icke namngiven individ.

Det stämmer att de flesta svenskarna inte använder hen, något som vi visat i vår egen forskning med representativa urval av Sveriges befolkning. Men, antalet användare har ökat under de senaste åren och attityderna till hen har blivit mer positiva, samtidigt som det alltså finns empiriska belägg för att ord och språkbruk är viktiga verktyg i jämställdhetsarbetet. Språk är inte det enda verktyget här, men det är ett verktyg med empirisk grund, till skillnad från vad Parkvall hävdar.

Emma A Renström, docent och biträdande lektor i psykologi vid Göteborgs universitet

Anna Lindqvist, docent och forskare i psykologi vid Lunds och Stockholms universitet

Annons
Annons

Marie Gustafsson Sendén, docent och biträdande lektor i psykologi vid Stockholms universitet

För närvarande driver de tre forskningsprojekt relaterade till språk, kognition och genus. Mer information finns på www.genderfair.se.

Mikael Parkvall svarar: ”Jag är fortfarande skeptisk”

Den springande punkten här är förstås huruvida försökspersonerna själva fick välja pronomenform. Den relevanta passagen i artikeln i tidskriften PNAS är faktiskt något oklart formulerad, men jag lutar nu åt att jag har misstolkat den. Det förändrar en hel del.

Jag är fortfarande skeptisk till vissa aspekter av sättet att mäta folks inställning till jämställdhet och till påståendet att försökspersonernas svar omöjligen kan ha att göra med en strävan efter att framstå i bättre dager (= mer feministiska). Men oavsett detta, så verkar experimentet tyda på ett visst mått av språklig påverkan på tänkandet, vilket faktiskt är ganska ovanligt.

Men rätt ska vara rätt: jag kan bara krypa till korset och erkänna att jag missuppfattade en aspekt av det aktuella experimentet, en aspekt så central att den får artikeln att framstå i betydligt bättre dager.

Det är dock en experimentsituation vi talar om, och en värld där hen ännu inte helt tappat sin politiska laddning. Om könsneutrala pronomen besatt potentialen att på allvar göra vår värld mer jämställd borde vi se en tydlig skillnad i det svenska samhället före och efter hen:s genomslag, och dessutom mellan Sverige (där ett språk med en han/hon-distinktion dominerar) och de samhällen vilkas språk bara har en motsvarighet till hen (det gäller majoriteten av världens språk).

Men rätt ska vara rätt: jag kan bara krypa till korset och erkänna att jag missuppfattade en aspekt av det aktuella experimentet, en aspekt så central att den får artikeln att framstå i betydligt bättre dager.

På vilket sätt jag skulle ha ”missuppfattat de statistiska analyserna och de slutsatser som forskarna drar” sägs dock inte i kritiken, så det låter sig inte gärna kommenteras.

Mikael Parkvall, lingvist vid Institutionen för lingvistik vid Stockholms universitet och en av SvD:s fasta språkspaltsskribenter.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons