Annons

Felicia, 18: Trodde det var normalt att sex gjorde ont

Det sved, brände och högg när Felicia hade sex. ”Jag kände mig ensam och misslyckad”, säger hon.
Det sved, brände och högg när Felicia hade sex. ”Jag kände mig ensam och misslyckad”, säger hon. Foto: Emma-Sofia Olsson

Felicia vågade inte säga nej trots att hon hade svåra samlagssmärtor. Hon var ledsen och lade skulden på sig själv. Men i dag sätter hon gränser, säger ifrån och har släppt den tidigare prestationsångesten.

Under strecket
Publicerad

”Nu har jag lärt känna mig och min kropp. Jag vet när det känns bra eller inte”, säger Felicia.

Foto: Emma-Sofia OlssonBild 1 av 2

”Under en tid har jag och min pojkvän avstått från penetrerande sex och testat andra sätt”, berättar Felicia.

Foto: Emma-Sofia Olsson Bild 2 av 2

När Felicia, 18 år, hörde sina kompisar prata om sex blev hon tyst. Ville inte verka konstig. Hon kände inte alls igen sig i deras historier om att sex var något skönt, spännande och som det dessutom gick att skratta åt ibland.

För henne var det tvärtom. Samlag var en plåga. Och det blev bara värre och värre. Inte nog med smärtan. Det väckte också tunga känslor av skuld och misslyckande. Egentligen hade hon ingen lust alls men det visade hon aldrig.

– Jag hade sex trots att det gjorde ont och vågade inte säga ifrån utan trodde det var normalt och hoppades att det skulle bli bättre. Ofta kände jag mig jätteledsen, ensam och annorlunda. Allra värst var kanske att jag lade skulden på mig själv och tyckte att det var mitt fel.

Det gjorde ont djupt inne i slidan, sved, högg och brände utanför i underlivet. Hon hade problem vid samlag och även efteråt. Felicia led också av svåra menssmärtor. Därför vände hon sig så småningom till en ungdomsmottagning.

– Där frågade barnmorskan hur det funkade med sex och jag berättade.

Det verkade verkade konstigt och flummigt att sitta och prata om mig själv.

Annons
Annons

”Nu har jag lärt känna mig och min kropp. Jag vet när det känns bra eller inte”, säger Felicia.

Foto: Emma-Sofia OlssonBild 1 av 1

Det ledde till att Felicia erbjöds hjälp enligt Huddingemodellens kombinationsbehandling, där barnmorska och psykoterapeut arbetar i team för att komma till rätta med kvinnors samlagssmärtor.

– Till en början var jag skeptisk. Det verkade verkade konstigt och flummigt att sitta och prata om mig själv. Och varför skulle jag bli undersökt så ofta? Jag fattade inte heller vitsen med att smörja underlivet med salvor. Hur skulle det kunna hjälpa mig? Men jag hade ju inget att förlora.

”Nu har jag lärt känna mig och min kropp. Jag vet när det känns bra eller inte”, säger Felicia.
”Nu har jag lärt känna mig och min kropp. Jag vet när det känns bra eller inte”, säger Felicia. Foto: Emma-Sofia Olsson

Felicia hade också på nära håll sett att behandlingen kan fungera eftersom hennes storasyster, som också haft ont vid sex, fått hjälp.

– Länge var min syster den enda jag kunde prata med om mina problem. Det gav mig hopp att veta att hon blivit bra. I dag har hon till och med fött två barn.

I över ett år har Felicia var tredje vecka först besökt en barnmorska och därpå träffat en kurator. Hon har nyligen, efter en lång utredning, fått diagnosen endometrios, en kronisk inflammation som bildas när livmoderslemhinnan hamnar på andra ställen än i livmodern.

När hon började behandlingen på ungdomsmottagningen uppmättes smärtkänsligheten i hennes underliv till åtta på en tiogradig skala. Nu är den nere på två och snart ska hon göra sitt sista besök. Vid varje besök kontrolleras smärtkänsligheten för att konstatera eventuella förbättringar.

Annons
Annons

”Under en tid har jag och min pojkvän avstått från penetrerande sex och testat andra sätt”, berättar Felicia.

Foto: Emma-Sofia Olsson Bild 1 av 1

Felicia har nyligen tagit studenten. Hon ser älvlik ut med sitt ljusblonda, långa hårsvall.

Jag såg mig själv utifrån och tänkte på hur jag såg ut.

Hon menar att en viktig behållning av behandlingen har varit att hon lärt känna sig själv. Och framförallt var gränserna går, när det känns det känns bra eller inte.

– Sex har varit förknippat med prestationsångest. Tidigare kunde jag ofta se mig själv utifrån och tänka på hur jag såg ut i stället för att ge mig hän och våga njuta. Hos barnmorskan har jag lärt mig mer om min kropp och om smärta. Jag har testat avslappningsövningar och tränat min bäckenbotten. Det har hjälpt mig mycket att känna skillnaden mellan att vara spänd och avslappnad.

– Hos kuratorn har har jag kunnat prata om allt. Nu vågar jag också säga ifrån oftare, inte bara när det gäller sex.

Sedan tre år tillbaka har Felicia samma pojkvän. Han har också erbjudits att delta i behandlingen men valt att tacka nej eftersom han jobbar mycket.

Numera accepterar jag att hur det känns i kroppen.

– Men jag tycker ändå att han varit med mig eftersom han alltid är engagerad och delaktig i det som händer mig. Min pojkvän är förstående och jag känner mig trygg tillsammans med honom. Det är också en anledning till att allt känns bättre. Under en lång period har vi avstått från penetrerande sex och testat andra sätt. Det har gjort att vi har kommit varandra närmare och pratar mer öppet med varandra.

”Under en tid har jag och min pojkvän avstått från penetrerande sex och testat andra sätt”, berättar Felicia.
”Under en tid har jag och min pojkvän avstått från penetrerande sex och testat andra sätt”, berättar Felicia. Foto: Emma-Sofia Olsson

I dag fungerar sex mycket bättre än tidigare och är mindre prestationsladdat. Känslan av att vara misslyckad, annorlunda och fel är också borta.

– Ibland när jag är stressad och trött har jag helt enkelt ingen lust. Då accepterar jag hur kroppen känns och berättar det för min pojkvän. Numera vågar jag också tala öppet med mina kompisar om att sex ofta har gjort ont. Jag skäms inte längre, säger Felicia.

Felicia har valt att vara anonym och heter egentligen något annat.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons