Annons

Ivar Arpi:Missriktad vrede gav jihadister bas i Sverige

Under strecket
Publicerad
Foto: "Skotten i Köpenhamn - Ett reportage om Lars Vilks, extremism och yttrandefrihetens gränser" av Niklas Orrenius. (Albert Bonniers, 2016)Bild 1 av 2
Foto: "Svenska IS-krigare - från al-Qaida till jihadi cool" av Magnus Sandelin (Fri tanke, 2016)Bild 2 av 2

Sent ska syndaren vakna. Att påtala hotet från jihadism och annan form av islamism, ledde länge till anklagelser om islamofobi. Därför höll många tyst och tittade bort. Resultatet är att Sverige ligger långt efter grannländerna i bekämpningen av inhemsk terrorism. Sverige har kunnat användas som bas för terrorverksamhet i andra länder, och som spa för jihadister som behöver vila upp sig lite. Men trots de senaste årens växande islamistiska terror är det fortfarande en del som fortsätter trycka på snooze-knappen. Vi kan kalla dem den regressiva vänstern.

Betecknande är att man är beredd att kompromissa bort sina egna värderingar – som frihet, jämställdhet och jämlikhet – om dessa på något sätt hamnar i konflikt med värderingar som återfinns hos minoriteter, i synnerhet om de återfinns hos den muslimska minoriteten. Så blir slöjan plötsligt feministisk, så kan separata badtider för män och kvinnor försvaras som något helt rimligt av Jonas Sjöstedt (Svt 10/7), och så kan kvinnor i förorten som påtalar hedersförtryck avfärdas som islamofober och rasister, som skett med Zeliha Dagli (V), Amineh Kakabaveh (V) och Nalin Pekgul (tidigare S). Reaktionära värderingar kan förlåtas så länge fienden på något sätt uppfattas vara väst. Tyvärr har den tankefiguren länge präglat svensk offentlighet.

Annons
Annons

Annars blir det svårt att förklara varför inte fler har slutit upp bakom Lars Vilks. I Niklas Orrenius bok ”Skotten i Köpenhamn: Ett reportage om Lars Vilks, extremism och yttrandefrihetens gränser” (Albert Bonniers) blir det tydligt hur tyst det har varit. Det är i Danmark han har en stödkommitté, inte i sitt hemland. Här var det få som ens uppmärksammade ettårsdagen av terrordådet mot honom. Vi vill hellre glömma, hellre lägga skulden på Vilks själv. Som journalisten Elisabet Höglund gjorde i SVT Opinion Live nyligen, då hon hellre ville inskränka yttrandefriheten än försvara den mot extremister (22/9). Mordhoten var ”otrevliga konsekvenser” som Lars Vilks fick ta, menade Magnus Betnér för några år sedan. Ett par år senare ville SR-programledaren Täppas Fogelberg dra in polisskyddet för Vilks och riktade samtidigt en uppmaning: ”lägg ut stormningen av hans hus på Youtube, sedan kan vi väl glömma alltihop. Snälla. Glöm Lars Vilks.”

Detta är bara några exempel, tyvärr finns många fler.

I stället för att vredgas och organisera sig mot de islamister som hotar Vilks, har vreden riktats mot Vilks. Grannar, journalister, opinionsbildare och vanliga människor – tillsammans har vi hjälpt ”terroristerna att verkställa straffet, en fängelseliknande, isolerad tillvaro”, som Mattias Svensson skriver i sin recension av Orrenius bok i Aftonbladet (30/9). Ju argare och våldsammare någon reagerar, desto mer fel måste den som drabbas av vreden ha haft. Så tycks den perversa logiken se ut. Med den förvandlas offer till förövare, och förövare till offer.

Annons
Annons
Foto: "Skotten i Köpenhamn - Ett reportage om Lars Vilks, extremism och yttrandefrihetens gränser" av Niklas Orrenius. (Albert Bonniers, 2016)Bild 1 av 2
Foto: "Svenska IS-krigare - från al-Qaida till jihadi cool" av Magnus Sandelin (Fri tanke, 2016)Bild 2 av 2
Foto: "Skotten i Köpenhamn - Ett reportage om Lars Vilks, extremism och yttrandefrihetens gränser" av Niklas Orrenius. (Albert Bonniers, 2016)

Så hur stort är hotet från jihadismen? I en nyutgåva av ”Svenska IS-krigare – från al-Qaida till jihadi cool” (Fri Tanke) presenterar journalisten Magnus Sandelin helt nya siffror. Han har kartlagt 70 svenska jihadister som rest till Syrien, vilket är ungefär en fjärdedel av det antal Säpo uppgett har rest. 91 procent är svenska medborgare, 61 procent är födda i ett annat land än Sverige. Snittåldern när de kom till Sverige första gången var åtta år. 81 procent är män, 19 procent kvinnor. Snittåldern är 27 år. Flera är släkt med varandra, de är till exempel syskon eller kusiner. En del av dem är gifta par. 37 procent av personerna har barn, en del har med dem i Syrien, en del av barnen har kommit tillbaka till Sverige. De allra flesta kommer från Göteborg med omnejd, i synnerhet utanförskapsområdena Bergsjön och Angered. Och de allra flesta lever i frihet, främst på grund av tandlösa terrorlagar.

Sandelin påpekar sårbarheten i situationen för de 39 000 asylsökande ungdomar mellan 13 och 17 år som ankom i fjol, de allra flesta pojkar utan föräldrar: "Risken är uppenbar att en del av dem kommer att söka sig till kriminella gäng eller extremistiska miljöer i sökandet efter en tillhörighet eller sammanhang. Den europeiska polismyndigheten Europol varnar också i en rapport för risken att sunnimuslimska flyktingar från Syrien kan vara sårbara för radikalisering och rekryteringsförsök.

Det är dags för vänstern att sluta snooza, sätta på morgonkaffet och börja försvara de värderingar som i vanliga fall är centrala för dem. Hotet från den våldsbejakande islamistiska miljön fortsätter nämligen att växa. I den kampen behöver alla goda krafter enas.

Foto: "Svenska IS-krigare - från al-Qaida till jihadi cool" av Magnus Sandelin (Fri tanke, 2016)
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons