Annons

Fem saker lyckliga par gör – ”behöver inte ta så lång tid”

Foto: Shutterstock/TT

Ett jämställt förhållande där båda arbetar är i dag ett självklart ideal för många.

Men egentligen har vi ännu inte lärt oss hur man lever så, menar professor Jennifer Petriglieri.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Att skriva ett ”parkontrakt” skulle vara motsatsen till att vara kär är en vanlig missuppfattning, enligt Jennifer Petriglieri.

Foto: AlamyBild 1 av 9

Jennifer Petriglieri.

Foto: jpetriglieri.comBild 2 av 9

I den senare delen i livet kommer stunden då man stannar upp, tittar på varandra och frågar sig vad som egentligen hände.

Foto: AlamyBild 3 av 9
Foto: Shutterstock/TTBild 4 av 9

När vi går i försvarsställning gör ofta den andra personen samma sak, och vi skapar ett mönster som för oss längre ifrån varandra.

Foto: Shutterstock/TTBild 5 av 9

”En frukost i veckan. En promenad. Nyckeln är att göra samtalet till en vana.”

Foto: AlamyBild 6 av 9
Foto: AlamyBild 7 av 9

Ett tema som kommer upp ofta i Petriglieris intervjuer är vikten av ”självständighet” – speciellt hos de yngre paren.

Foto: AlamyBild 8 av 9
Bild 9 av 9

Att skriva ett ”parkontrakt” skulle vara motsatsen till att vara kär är en vanlig missuppfattning, enligt Jennifer Petriglieri.

Foto: AlamyBild 1 av 2

Jennifer Petriglieri.

Foto: jpetriglieri.comBild 2 av 2
Att skriva ett ”parkontrakt” skulle vara motsatsen till att vara kär är en vanlig missuppfattning, enligt Jennifer Petriglieri.
Att skriva ett ”parkontrakt” skulle vara motsatsen till att vara kär är en vanlig missuppfattning, enligt Jennifer Petriglieri. Foto: Alamy

1. De skriver ett parkontrakt

I boken ”Couples that work” (Harvard Business Review) beskriver Jennifer Petriglieri hur många ser på parförhållandet i dag: som en jämställd situation där båda arbetar och delar ansvar i hemmet. Men ofta saknar vi redskapen för att organisera ett sådant liv.

Det ideologiska slaget må vara vunnet för många – vi känner oss säkra på hur vi tycker att man ska leva. Men utan kunskap om hur man får det livet att faktiskt fungera faller vi tillbaka i äldre normer och föreställningar.

Ibland är dessa inte grundade i vad vi egentligen vill. Då kan det vara kört.

Jennifer Petriglieri.
Jennifer Petriglieri. Foto: jpetriglieri.com

Efter djupintervjuer med 136 par över hela världen kom Jennifer Petriglieri fram till en handlingsplan. Den börjar med att skriva ett ”parkontrakt”.

Låter det inte som det absolut roligaste du kan sätta igång med i kväll? Kanske tanken på ett ”parkontrakt” känns lite som motsatsen till att vara kär?

Annons
Annons

En vanlig missuppfattning, enligt Petriglieri. Speciellt när man är nykär.

I sin bok beskriver hon hur många tror att ”riktig kärlek” innebär att man inte behöver jobba på sitt förhållande. Många hon träffar är till och med rädda för det. Man tänker att det faktum att man behöver prata om förhållandet automatiskt innebär att något är fel med det.

I parkontraktet sammanfattas vad som är viktigast för paret över lång tid. Med hjälp av en sådan samling principer blir det lättare att ta beslut kring de oundvikliga förändringar det innebär att leva.

Parkontraktet gör det lättare att förstå vad partnern egentligen behöver stöd med – och hur man bäst ger det.

– I mina studier ser jag att de flesta par som misslyckas med sitt förhållande inte misslyckas för att de inte stöttar varandra, säger Jennifer Petriglieri.

– De misslyckades för att de inte förstod vad det var de stöttade.

Båda börjar med att skriva ned sina egna tankar kring tre punkter: värderingar, gränser och rädslor.

Värderingar

Vad gör dig glad? Vad gör dig stolt? Är jobbet viktigare än att ha en stor familj? Här fokuserar man på grundläggande faktorer.

Gränser

Att sätta tydliga gränser gör det lättare att ta stora beslut. Var vill du bo? Var kan du absolut inte tänka dig att bo? Hur mycket jobb är för mycket? Hur lite pengar är för lite? Att dra ned sitt antal valmöjligheter i varje given livssituation gör det lättare att ta beslut tillsammans.

Rädslor

Vad oroar du dig mest över – på kort och lång sikt? Att din partners familj tar över i er relation? Att du själv jobbar för mycket? Att någon en dag ska vara otrogen?

Annons
Annons

I den senare delen i livet kommer stunden då man stannar upp, tittar på varandra och frågar sig vad som egentligen hände.

Foto: AlamyBild 1 av 2
Foto: Shutterstock/TTBild 2 av 2

Sedan diskuterar man vad man skrivit. Noterar var svaren liknar varandra och var de går i sär. Det är inte nödvändigt att bådas svar är lika – men båda behöver ha hört svaren på varje fråga.

– Par som det gått bra för är de som gjort en vana av att ha den här sortens samtal genom hela livet. Det är inget man skriver under i blod, lägger i en låda och glömmer bort, säger Jennifer Petriglieri.

1/2

I den senare delen i livet kommer stunden då man stannar upp, tittar på varandra och frågar sig vad som egentligen hände.

Foto: Alamy
2/2
Foto: Shutterstock/TT

2. De förstår vilken fas förhållandet är i – och agerar därefter

Jennifer Petriglieri ser tre faser i varje längre förhållande – faser som följer utvecklingen i båda personernas egna liv.

Men faserna är inte statiska eller nödvändigtvis knutna till ålder.

På dagens arbetsmarknad är det inte ovanligt att en karriärfokuserad person byter jobb tio, femton gånger under en livstid, vilket även lätt kastar förhållandet in i en ny fas – varje gång.

De tre olika faserna motsvarar tre grundläggande frågor:

Hur får vi det här att fungera?

I den första fasen reder man ut vägen från självständighet till samarbete. Från den första förälskelsen – där allt ofta känns okomplicerat – till frågan om vilket sorts liv man vill leva.

Fasens själva fråga triggas alltså inte av att man träffas och blir kära – just då behövs sällan en handbok av en professor i beteendevetenskap – utan av parets första stora förändring i livet. Det kan vara att man flyttar ihop, får ett barn, ett nytt jobberbjudande, eller drabbas av sjukdom.

Ett verktyg att använda i den här fasen är parkontraktet som beskrivs ovan.

Vad vill vi egentligen?

Tänk fyrtioårskris. Antingen din egen, din partners, eller ert förhållandes motsvarighet till en. Tvekan, oro, förvirring. Existentiella tvivel.

Annons
Annons

När vi går i försvarsställning gör ofta den andra personen samma sak, och vi skapar ett mönster som för oss längre ifrån varandra.

Foto: Shutterstock/TTBild 1 av 1

Det känns ibland som om att de här frågorna kommer från ingenstans – men ofta har de legat och puttrat i åratal.

Att en partner vill bryta upp och ändra sitt liv kan lätt göra även den andre osäker. Är det egentligen mig det är fel på?

Här behövs ofta trygghet i stället för visioner. Om din oro pekar mot att du behöver byta jobb eller liv kan det behövas stöd. I de par som klarat den här fasen bäst har båda i perioder kunnat fungera som den andra personens trygghet. Men det är grundläggande att båda i förhållandet åtminstone någon gång fått ha den rollen.

Vilka blev vi nu?

Efter alla kontrakt och alla samtal: vad blev det?

Har barnen flyttat ut och pensionen närmar sig? Det här är stunden i livet, ofta i den senare delen, då man stannar upp, tittar på varandra och frågar sig vad som egentligen hände. Vad gjorde de två första faserna med förhållandet? Är ni besvikna över att de är över? Finns det en nystart här, eller fastnar man i att reda ut surdegar från tidigare?

När vi går i försvarsställning gör ofta den andra personen samma sak, och vi skapar ett mönster som för oss längre ifrån varandra.
När vi går i försvarsställning gör ofta den andra personen samma sak, och vi skapar ett mönster som för oss längre ifrån varandra. Foto: Shutterstock/TT

3. De undviker förhållandets vanligaste fällor

Det är en sak att veta vad man ska prata om. Svårare är att veta hur.

Psykologen John Gottman har listat fyra beteenden han anser som speciellt skadliga – så skadliga att han väljer att kalla dem för ”Apokalypsens fyra ryttare”.

Sysslar du med något av följande beteenden? Då är det dags att börja fundera på en förändring.

Annons
Annons

”En frukost i veckan. En promenad. Nyckeln är att göra samtalet till en vana.”

Foto: AlamyBild 1 av 2
Foto: AlamyBild 2 av 2

Förakt

Kanske det mest skadliga beteendet, eftersom du signalerar att du inte respekterar din partner. Sarkasm, härmande, himlande med ögonen, eller bara ett gammalt hederligt fräsande till den andre – listan är lång.

Kritik

Det börjar med små saker. Man påpekar en liten detalj i partnerns beteende eller utseende. Snart eskalerar det till en vana som får den andre att känna sig defensiv och kontrollerad. Det startar en cykel som försvårar alla former av samarbete.

Gå i försvarsställning

Lätt att göra utan att tänka på det. Alla gör det när partnern är överdrivet kritisk eller föraktfull. När vi går i försvarsställning gör ofta den andra personen samma sak, och vi skapar ett mönster som för oss längre ifrån varandra.

Att stänga ned

”Gör vad du vill”. ”Lämna mig i fred”. ”Nu diskuterar jag inte mer”. Ibland stänger man ned som ett svar på för mycket kritik eller förakt. Ibland för att undvika ämnen man inte orkar diskutera.

1/2

”En frukost i veckan. En promenad. Nyckeln är att göra samtalet till en vana.”

Foto: Alamy
2/2
Foto: Alamy

4. De löser mer än de praktiska problemen

– Det första som par ofta gör fel är att enbart fokusera på det praktiska, säger Jennifer Petriglieri.

Det kan handla om att man bestämmer var man ska bo eller hur man ska jobba utifrån siffror och fakta som känns odiskutabla – eftersom de är så konkreta. I stället för att utgå från varje individs djupt personliga önskningar och behov.

Men lön, förskolor och scheman är faktiskt inte de huvudsakliga källorna till konflikt i ett förhållande. De är snarare exempel på vad vi är bra på att formulera konflikt kring.

De riktiga problemen ligger ofta i förhållandets maktbalans.

Ett sätt att komma runt det är att avsätta tid för ”Det Stora Samtalet” – som många ryggar tillbaka inför, till förmån för många mindre diskussioner som egentligen främst rör logistik.

Annons
Annons

Ett tema som kommer upp ofta i Petriglieris intervjuer är vikten av ”självständighet” – speciellt hos de yngre paren.

Foto: AlamyBild 1 av 2
Bild 2 av 2

– En halvtimme i soffan när barnen sover. En frukost i veckan. En promenad. Det behöver inte ta jättelång tid och det behöver inte hända varje dag. Nyckeln är att göra det till en vana, säger Petriglieri.

Ett tema som kommer upp ofta i Petriglieris intervjuer är vikten av ”självständighet” – speciellt hos de yngre paren.
Ett tema som kommer upp ofta i Petriglieris intervjuer är vikten av ”självständighet” – speciellt hos de yngre paren. Foto: Alamy

5. De söker ömsesidigt beroende – inte total självständighet

Det sägs att ett förhållande handlar om ”att ge och ta”. Men följer man den regeln alltför bokstavligt måste alltid någon ge och den andra ta, i stället för att man bygger ett gemensamt liv.

Ett tema som kommer upp ofta i Jennifer Petriglieris intervjuer med par är vikten av ”självständighet” – speciellt hos de yngre paren.

Petriglieri ser hur många unga och hårt arbetande par egentligen i grunden lever sina liv som om de vore singlar, trots att de bor ihop. Val som kan vara hälsosamma och riktiga av en mängd anledningar, men som också kan leda till vad Petriglieri kallar för ”självständighetsfällan”.

De par som mår bäst lever inte självständiga liv inuti sitt parförhållande – utan i ett ömsesidigt beroende av varandra. Man accepterar att man behöver den andra personen i sitt liv – vilket på intet sätt behöver betyda att man lever samma sorts liv, eller att man försakar något som är viktigt för en som individ.

Däremot erkänner och ser man alla sätt som den andra personen påverkar en på. Och man ser till att prata om det.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons