Efter reklamen visas:
Viktens gåta Våg ILL_1.mp4

Fetmaforskare: Banta lika svårt som att hålla andan

Enda chansen att nå varaktig viktnedgång är att förstå hur din egen hjärna fungerar och överlista den. Det menar Stephan Guyenet, fetmaforskare och författare. Din kropp gör nämligen allt för att gå upp i vikt igen.

Publicerad
Stephan Guyenet och en modell av leptin, hormonet som ger mättnadskänslor.
Stephan Guyenet och en modell av leptin, hormonet som ger mättnadskänslor. Foto: Privat och Science Photo Library

Det finns gott om exempel på människor som snabbt lyckats gå ner i vikt med hjälp av dieter och bantning. För många är den stora utmaningen att bibehålla sin nya, lägre vikt.

– Många förstår inte att vikten är reglerad av kroppen för att ligga på en viss nivå. Det är stark balans som påminner om hur kroppstemperaturen hålls kring 37 grader, säger Stephan Guyenet.

Om vi avviker från riktvikten, nedåt men faktiskt även uppåt, så kommer kroppen att försöka gå tillbaka till utgångsvikten, berättar han.

Stephan Guyenet är neurolog och fetmaforskare i Seattle, aktuell i USA med boken ”The hungry brain”.

Annons

Han är också en profilerad matdebattör, både på sociala plattformar och i prestigefulla tidskrifter där han gjort sig känd som en skeptiker till att peka ut socker som huvudproblemet bakom fetmaepidemin. Han tycker inte att socker är oviktigt, men menar att det ytterst är hjärnan som styr vad vi äter.

– Jag skulle vilja jämföra utmaningen att banta med att hålla andan. Så svårt är det. Till slut tar dina överlevnadsinstinkter över och tvingar dig att andas, och att äta. Många underskattar gravt svårigheterna.

Ju smalare du blir jämfört med kroppens målvikt desto svårare att bli mätt.

Kroppens inprogrammerade idealvikt behöver dessvärre inte vara den mest hälsosamma.

– Kom ihåg att människan utvecklats i en miljö där brist på energi var det centrala hotet. Ett starkt sug efter kalorier ökade våra förfäders chanser att överleva. Möjlighet till fetma har i princip bara uppstått de senaste åren på grund av det överflöd av mat vi omger oss med.

Tyvärr tyder forskningen, enligt Stephan Guyenet, på att de flesta helt enkelt inte kan gå ner varaktigt i vikt. De som lyckas har ofta anammat en extrem livsstil med träning kanske 90 minuter om dagen, hävdar han.

Annons

Enligt Stephan Guyenet är orsaken hjärnans eget vikttermostat: lipostaten. Den tolkar viktnedgång som svält och får kroppen att göra allt för att överleva. Plötsligt utsöndras mer av hormonet grehlin som gör oss hungriga och mindre av hormonet leptin som ger mättnadskänslor.

– Leptin produceras av fettceller och därför sjunker utsöndringen när du går ner i vikt. Ju smalare du blir jämfört med kroppens målvikt desto svårare att bli mätt, förklarar Stephan Guyenet.

Hjärnans belöningssystem reagerar starkast på mat som kombinerar söt och fet smak.

Men det stannar inte där. För att återta förlorad vikt skruvar kroppen efter en tid ner förbränningen.

Det märks genom att den som gått ner i vikt börjar känna sig frusen.

– Hjärnan försöker alltså få dig att äta mer och samtidigt går förbränningen ner. Det är kroppens sätt att återställa balansen. Det här pågår tills du har gått upp i vikt igen.

Efter reklamen visas:
Därför är det så svårt att gå ner i vikt

Den målvikt kroppen ställer in lipostaten på tycks dessutom långsamt börja öka när vi överäter. Fettcellerna producerar då allt mer av mättnadshormonet leptin, vilket inledningsvis bromsar viktuppgången, men till slut utvecklar hjärnan leptinresistens. Följden är att man kan bli glupande hungrig trots kraftigt övervikt och att man äter mycket.

Annons

– Hjärnans belöningssystem reagerar starkast på mat med hög kaloritäthet och särskilt på mat som kombinerar söt och fet smak. Sådana kombinationer är mycket ovanliga i naturen, men kännetecknar dagens processade mat.

Lockelsen efter grundsmaker som sötma får vi med oss från födseln, men sedan lär vi oss snabbt att associera dessa med innovationer som glass och kanelbullar. Sedan räcker det enligt Stephan Guyenet att titta på godsakerna för att hjärnans system för belöning och inlärning ska stimuleras.

Vi måste göra något, till exempel att inte ha matreklam riktad till barn.

I det överflöd av mat som omger oss är det enda sättet att hålla vikten nere att ta hänsyn till hur våra hjärnor fungerar, menar han.

– Den som inte äter socker skalar bort en av grundsmakerna i den mix som gör energität skräpmat superaptitlig. Det gör att man inte lockas att överäta lika mycket.

Tyvärr finns det i dag inga säkra tecken på att vi skulle kunna varaktigt justera ner vår egen vikttermostat, förklarar Stephan Guyenet. Tvärtom översköljs vi av matreklam som på ett effektivt sätt ökar vårt sug.

Annons

– Här i USA vill folk ogärna ha regleringar. Jag respekterar det men samtidigt har vi 17 procent av barnen som är feta när de fortfarande är så små att de inte förstår vad som händer. De är predestinerade för ohälsa och till att ha svårare med allt från att träna till en vanlig dejt. Jag tycker att vi måste göra något, till exempel att inte ha matreklam riktad till barn.

Stephan Guyenet och en modell av leptin, hormonet som ger mättnadskänslor.

Foto: Privat och Science Photo Library Bild 1 av 1