Annons
Krönika

Erica Treijs:Fiktion, ja tack – verklighet, helst inte

Hemlös person sover på tunnelbaneperrong.
Hemlös person sover på tunnelbaneperrong. Foto: Hasse Holmberg/TT
Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Ur affärernas högtalare trillar det ena örhänget efter det andra – gärna med falsettsång och bjällerklangskomp. Människor springer mellan varandra och dricker glögg. Tv-kanalerna tävlar i att sända sötchocker i form av repriserade julfilmer, som varvas med övergödda kockar som med svettblanka pannor bakar och står i. Det är varmt och leende, för det är snart jul igen.

Samtidigt utanför butikerna sitter de som inget har. Precis som de alltid har gjort. Men de har blivit fler. Socialstyrelsens karläggning visar att drygt 33 000 personer är hemlösa, drygt hälften är födda i Sverige, de flesta är män och en tredjedel av alla personer i hemlöshet är föräldrar till barn under 18 år. Det är kallt och ledsamt, för det är snart jul igen.

Vilka människor hinner du se? Vilken verklighet lever du i? Selektiv perception – att se det man vill se och höra det man vill höra – det är julens melodi. Om man inte heter Christoffer Hjalmarsson, är prisad fotograf och lämnar allt man har för att undersöka livet utan en egen vrå.

Annons
Annons

Vi frossar i krigsfilmer och spännande mordgåtor, men vänder bort huvudet i verkliga livet.

SVT-serien ”36 dagar på gatan” är en fin betraktelse över samhällets bakgata. Där också en knarkare får ha känslor och ett fyllo verkliga tårar. Och det är en viktig berättelse. Inte för att den är nydanande eller ens särskilt spännande, utanför att den är på riktigt. Bra journalistik skildrar verkligheten.

Men verkligheten lockar inte som fiktionen. Allt fler podd-lyssnar på kriminalhistorier eller mordgåtor, liknande "My favorite murder", ”Crimetown” eller ”In the dark”. True crime-genren växer helt enkelt explosionsartat både i tv- och ljudform. Att hinna se alla tv-serier har blivit ”det nya svarta” – det vi förväntas sysselsätta oss med i sängkammarmörket (var tionde svensk har inte längre sex, visar en ny undersökning från SVT/Novus).

Vi frossar i krigsfilmer och spännande mordgåtor, men vänder bort huvudet i verkliga livet, konstaterar programledaren Lina Thomsgård och psykologen Björn Hedensjö i den smarta och lättsamt bildande podden ”Dumma människor”.

De menar att en Netflixserie aldrig ställer några krav, medan att se verkligheten – också den utsatta människan – borde leda till någon form av god handling. Och om det inte sker gör sig samvetet i stället påmint. Ett plötsligt anfall av kognitiv dissonans – att tankar och handlingar inte stämmer överens – kan helt enkelt bli det som får livspusslet att haverera, julmyset att krackelera och knäcken att fastna i gommen. På med skygglapparna igen bara.

Riktiga öden gör ändå starkast intryck. Hur ska det gå för människorna i Christoffer Hjalmarssons reportageserie? De som lever hela sina liv på gatan, upptagna med att jaga pengar, sovplatser och nästa fix. Kommer de att få komma in i värmen om så bara över jul, eller mötas av en stängd dörr och fulla sovsalar?

Jesus fick inte plats på härbärget, utan fick nöja sig med en krubba. Utan honom hade det inte ens blivit jul. Igen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons