Annons

Den fria viljanFilosofiska frågor skruvas i komedi på högvarv

Bashkim Neziraj.
Bashkim Neziraj. Foto: Micke Sandström

Erik Gedeons nyskrivna musikaliska komedi är en glad mix av filosofi, hiphop, opera, Hitlerimitationer och många överraskningar. I de bästa stunderna påminner den här showen om AB Svenska Ord.

Under strecket
Publicerad

Ensemblen i ”Den fria viljan”: Bashkim Neziraj, Göran Engman, Stina Nordberg, Daniel Engman, Lolo Elwin, Emelie Wallberg, Mikaela Ramel och Aksel Morisse.

Foto: Micke SandströmBild 1 av 1

Den fria viljan

Genre
Teater
Var
Uppsala stadsteater
Text
musik, regi: Erik Gedeon

Scenografi: Nina Fransson. Ljus: Jonas Nyström. Mask: Per Åleskog. Musiktracks: Oskar Redfern

Det är sannerligen inget fel med att vara underhållande. Om man sedan kan kombinera det med litet intelligent stimulans till eftertanke är det minsann inte illa. När man dessutom utan att det blir pinsamt får publiken att sjunga med i en sång om döden är det faktiskt exceptionellt.

Så är det nu på Uppsala stadsteater där Erik Gedeon (”Forever young,” ”Ingvar”) själv tagit hand om sin musikal ” Den fria viljan”. Titeln syftar på ett problem som givit filosofer fullt upp. Här ställs frågorna: Kan vi handla annorlunda än vi gör? Kan vi vara någon annan än den vi är? Och hur går det i så fall till?

Uppsättningen består av en massa lager eller ryska dockor och problematiserar därigenom gränsen mellan verklighet och fiktion.

Allt presenteras som en del av ett repetitionsarbete, där Mikaela Ramels hårt pressade regissör Claire står i ständig telefonkontakt med både hemmet och teaterchefen. Just det greppet är ju inte originellt, men fungerar bra här. Daniel Engman gör Bela, mannen som går från präst till skådespelare. Aksel Morisse är skådespelaren Sam och Lolo Elwin spelar hans psykoterapeut, Edda. Bashkim Neziraj gör Åskådaren som kommer upp på scenen och tar över (som i Khemiris ”Invasion”). Och, eftersom det handlar om etik och politik måste förr eller senare Hitler komma med, här spelad av Göran Engman.

Annons
Annons

Ensemblen i ”Den fria viljan”: Bashkim Neziraj, Göran Engman, Stina Nordberg, Daniel Engman, Lolo Elwin, Emelie Wallberg, Mikaela Ramel och Aksel Morisse.

Foto: Micke SandströmBild 1 av 1

Alla brister då och då ut i sång och bakom dem på scenen finns ständigt Sanna Hodell, som också studerat in sångerna, och Tomas Ebrelius som gjort stråkarrangemang.

Dramaturgin liknar det som händer när vi googlar: allt går att få fram genom en knapptryckning. Nämn en hjärnforskare och hon glider in: Emelie Wallbergs Freja, som mest av allt vill vara skådespelare och kan citera världsdramatiken och imitera både Einstein och Hawking.

Ensemblen i ”Den fria viljan”: Bashkim Neziraj, Göran Engman, Stina Nordberg, Daniel Engman, Lolo Elwin, Emelie Wallberg, Mikaela Ramel och Aksel Morisse.
Ensemblen i ”Den fria viljan”: Bashkim Neziraj, Göran Engman, Stina Nordberg, Daniel Engman, Lolo Elwin, Emelie Wallberg, Mikaela Ramel och Aksel Morisse. Foto: Micke Sandström

Stina Nordbergs Diana behöver inte tryckas fram, hon städar sammanbitet scenen, men visar sig också vara en hejare på att spela teater. Och sjunga. Och tala gotländska.

Så visst kan alla vara någon annan än de är, men hur djupt går det? Går det i verkligheten också? Och om man är den man måste vara, på grund av gener och omgivning, kan man då göras ansvarig för sina handlingar?

På väg mot svaret, som vi väl får komma med själva, bjuds vi på den ena överraskningen efter den andra. Här går det faktiskt inte att räkna ut vad som ska hända. Till sist verkar Gedeon ha blivit väl förtjust i alla sina infall, men det må vara honom förlåtet när vi fått se så många Hitlervarianter och hört så många slags musik, från opera till hiphop. I de bästa stunderna påminner den här showen om AB Svenska Ord med sin blandning av studentspex, teaterhumor, akademikerjargong och helt vanligt skoj.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons