Illustration: Thomas Molén
Illustration: Thomas Molén

Finanseliten rikast – men inte smartast

Finns det ett samband mellan hög intelligens och hög inkomst? Ja, säger forskningen. Men det finns en bransch som verkar motsäga regeln – och det är där lönerna skenar som allra mest.

Uppdaterad
Publicerad

Bankiren på Wall Street

New York, tidigt 1970-tal. Paul Samuelson, den amerikanska nobelpristagaren i ekonomi, diskuterar problem i finansbranschen med en bankir på Wall Street. Tonläget är irriterat. Till slut – i brist på annat – drar bankiren till med sitt nödargument:

– Om du nu är så smart, hur kommer det sig då att du inte är rik?

Paul Samuelson blir tyst för ett ögonblick. Svarar sedan kort:

– Faktum är att jag är ganska rik. Men om du nu är så rik, hur kommer det sig att du inte är smart?

Vi trodde vi skulle hitta fler superbegåvade.

Per Strömberg lutar sig tillbaka och ler förtjust när han levererar punchlinen. Det är tydligt att anekdoten är en favorit.

Per Strömberg är professor i finansiell ekonomi på Handelshögskolan i Stockholm och tar emot i skolans lokaler en bit upp på Drottninggatan i Stockholm. Mest känd är han för sitt uppdrag som ordförande i Nobelkommittén för Riksbankens pris i ekonomi till Alfred Nobels minne. På måndag offentliggörs årets pristagare.

Anekdoten om Paul Samuelsons välfunna replik är viktig i sammanhanget. Den inspirerade Per Strömberg och hans team när det var dags att välja titel på deras forskningsrapport om varför lönerna skenat i finansbranschen: ”Since you’re so rich, you must be really smart...”.

– Den anspelar på vår första tes, som inte höll. Vi trodde vi skulle hitta fler superbegåvade.

Annons

Årslön: 5 miljoner

Finansvärlden har hamnat i skottgluggen de senaste tio åren. Det har skrivits böcker och gjorts filmer och tv-serier om den hetsiga pengaindustrin.

Finanskrisen, som utlöstes av Lehman Brothers fall 2008, skrämde en hel värld. Kritiken mot branschen, dess mekanismer och drivkrafter har varit hård. Återkommande omdömen är att den är girig, hemlighetsfull och mansdominerad.

Men också svårbegriplig. Briljanta matematiker har utmålats som branschens nya stjärnor. De som förpackar finansiella produkter så komplicerade att deras egna chefer har svårt att förstå vad det handlar om och – mer oroande – vilka risker det innebär.

Samtidigt har finansbranschens vinster ökat. De fyra svenska storbankerna redovisade 2007 ett sammanlagt rörelseresultat på 90 miljarder kronor. Tio år senare är vinsten för SEB, Swedbank, Handelsbanken och Nordea nästan 110 miljarder, visar SvD:s sammanställning.

Det är inte de mest begåvade som tjänar bäst. Det är de som är mest intresserade av pengar.

Men trots högre vinster har antalet anställda inom sektorn i Sverige bara ökat blygsamt. År 2007 var 83 000 sysselsatta i finansbranschen. I dag är siffran 89 000.

Annons

Carl, vi kan kalla honom så, är en av dem. Han är topprankad börsanalytiker i 40-årsåldern, lätt brunbränd, klädd i rödvitrandig skjorta och en brunmelerad kostym. Han vill inte framträda med sitt riktiga namn.

Han ursäktar sig för att han är sen. Slår sig ner och häller upp en kopp svart kaffe. Det är tidig eftermiddag och restaurangen där vi har stämt träff avfolkas snabbt efter lunchinvasionen.

– Jag har jobbat 20 år i branschen. I min värld mäts framgång inte med fina titlar, det mäts i lönekuvertet.

”Vi är finansiellt korkade”

Efter reklamen visas:
Mellan raderna FINANSANALYTIKER ÄR INTE SMARTAST

En börsanalytiker har till uppgift att följa en bransch eller ett antal utvalda bolag, analysera kvartalsresultaten, tala med vd och finansdirektör och därefter presentera en köp- eller säljrekommendation av aktien för bankens utvalda kunder.

– En topprankad analytiker (ranking sker årligen av alla börsanalytiker, reds anm) som bevakar telekomsektorn, verkstadssektorn eller de stora bankerna tjänar 4–5 miljoner per år. En lägre rankad person som bevakar småbolag har cirka 1,5 miljoner i årsinkomst, säger Carl.

Annons

Hans bild är klar av vilka vinnarna i löneracet är.

– Det är inte de mest begåvade som tjänar bäst. Det är de som är mest intresserade av pengar.

Illustration: Thomas Molén
Illustration: Thomas Molén

Även vaktmästaren är en vinnare

Professor Per Strömberg har granskat löneutvecklingen i den svenska finansbranschen mellan 1990 och 2014. Redan i början av 90-talet var lönerna höga, 10–20 procent högre än andra branscher i privat sektor. Sedan dess har utvecklingen varit explosionsartad. 2014 var genomsnittslönen i finansbranschen 70 procent högre än andra branscher, enligt rapporten.

Ser man till den procent som tjänar mest i finansbranschen jämfört med den andel som tjänar mest i andra branscher är siffrorna än mer extrema.

– En löneskillnad på 50 procent har förvandlats till 200–300 procent.

Annons

1990 tjänade konsulter, advokater och revisorer mer än anställda i finansbranschen. I dag ligger den gruppen i stället 25 procent under finansbranschen.

Men det är inte bara direktörer som tjänar allt mer.

– Vi blev förvånade över att löneutvecklingen dragit iväg även för enklare jobb inom finansbranschen. En vaktmästare på bank tjänade 1990 i snitt 10 procent mer än en vaktmästare på Ericsson eller i annat privat bolag. År 2014 var den siffran 50 procent, säger Per Strömberg.

De mediokra. De som är 35 år, och lyfter 1,5 miljoner kronor om året och ändå inte levererar. De stör mig.

Hans forskning fokuserar på den svenska finansmarknaden. Men trenden är global. Det ser likadant ut i finansindustrin i USA, Kanada och Storbritannien, visar flera undersökningar.

John Van Reenen, namnkunnig forskare på MIT, Massachusetts Institute of Technology i USA, konstaterar i en forskningsartikel från 2013 att andelen ur gruppen ”anställda i Londons finansbransch” har ökat dramatiskt bland de som tjänar allra mest i Storbritannien.

Annons

Av de med högst löner kommer 28 procent från finansindustrin, enligt Van Reenen. Han pekar också på det anmärkningsvärda i att finanskrisen 2007 inte tycks ha påverkat ersättningarna till bank– och finansanställda ”mer än med ett litet hack i kurvan”.

En bransch som badar i pengar, och där hög som låg får del av pengaregnet, låter som en fackpamps våta dröm. Det borde jublas med utsträckta armar på svenska Finansförbundet.

Nu är ordförande Ulrika Boëthius inte de stora gesternas kvinna men hon medger att det är aningen svårt att driva krav på löneökningar, det som i vanliga fall är fackförbundens själva DNA. Hon gör också något annat ovanligt för en facklig förbundsordförande – hon antyder att vissa är överbetalda.

– Det finns personer inom till exempel corporate finance (företagsaffärer, reds anm) som tjänar extremt mycket pengar. Där kan man fråga sig om man måste betala så mycket för den tjänsten, säger Ulrika Boëthius.

– Samtidigt är det svårt för oss som fackförbund att tycka att folk ska ha lägre betalt. Det är inte riktigt vår uppgift. Vi använder det som hävstång i stället, för att få upp löneutvecklingen för andra grupper.

Annons

Fast många lägre avlönade har också haft en stark löneutveckling?

– Stämmer. Men det finns fortfarande grupper som halkat efter och det finns en oacceptabel löneskillnad mellan män och kvinnor i branschen. Det kämpar vi hårt för att för få bort.

Carl har inget problem med topplöner generellt. Vi har fri lönesättning, poängterar han. Men han provoceras av en grupp:

– De mediokra. De som är 35 år, och lyfter 1,5 miljoner kronor om året och ändå inte levererar. De stör mig. 1,5 miljoner... det är väl ungefär dubbelt så mycket som en duktig hjärnkirurg på Karolinska får i lön.

Och Carl har rätt. En erfaren hjärnkirurg på Karolinska har en årslön på cirka 850 000–950 000 kronor, enligt statistik från Läkarförbundet.

Ulrika Boëthius, förbundsordförande Finansförbundet.
Ulrika Boëthius, förbundsordförande Finansförbundet. Foto: Yvonne Åsell
Annons

Jakten på de supersmarta

Efter att ha slagit fast den höga löneökningstakten i finansbranschen var det dags för Per Strömberg och hans team att börja leta efter de supersmarta. De antog att fler högbegåvade sökt sig till branschen i takt med att ersättningarna rusat. Att det var förklaringen.

Tesen var fullt rimlig. Det finns en del forskning som visar på samband mellan hög intelligens och höga löner (även om en engelsk studie konstaterar att det gäller upp till en viss gräns – allt för intelligenta kan ha svårt att etablera sig på arbetsmarknaden).

För att se om andelen supersmarta hade ökat över tid gick Per Strömberg och hans forskargrupp till krigsarkivet och letade upp de IQ-tester som förr genomfördes på alla män i samband med mönstringen. Testerna har flera gånger använts i samhällsvetenskapliga forskningsprojekt med lyckat resultat.

De bad sedan Statistiska Centralbyrån att göra en anonymiserad körning där man kopplade samman de som arbetade i finansbranschen med deras resultatet i IQ-testet. För kvinnor som inte mönstrat använde man sig av gymnasiebetyg.

Annons

Utfallet var slående. År 1990 var andelen toppbegåvade i finansbranschen 5 procent, så många hade fått full pott i IQ-testet.

Hade finans och analys varit ”rocket science” hade jag inte jobbat i den här branschen.

24 år senare, 2014, var siffran exakt densamma. Ingen förändring hade alltså skett. Resultatet för hela befolkningen när det gäller andelen toppbegåvningar ligger på 4 procent.

– I snitt är människor inom finansbranschen alltså något smartare än andra, men de har inte blivit ett dugg smartare under åren. Vi trodde att vi skulle se en tydligt stigande kurva. Exempelvis 5 procent toppbegåvade 1990 och 8–10 procent toppbegåvade 2014, säger Per Strömberg.

– Samtidigt kunde vi konstatera att andelen supersmarta i IQ-testet inom it-branschen och juridik-, konsult- och revisorsbranschen ligger betydligt högre än i finansbranschen.

Börsanalytikern Carl sätter ner kaffekoppen och meddelar att han inte är förvånad:

– Hade finans och analys varit ”rocket science” hade jag inte jobbat i den här branschen, säger han med ett leende.

Annons

– Det handlar mycket mer om tävlingsinstinkt. Det är blod, svett och tårar mer än ”super smartness”. Jag säger som Jack Welch, den legendariska vd:n för amerikanska General Electric. Han talar om A-, B- och C-människor. Hur man undviker två av grupperna. Och satsar på den tredje.

C-människorna är de obegåvade, de icke anställningsbara. A-människorna är överintelligenta och alldeles för dyra för att anställa. Därför bör man rekrytera B-människor. De kan enkelt bli A-människor om de tränas rätt, enligt Welchs teori.

Carl återkommer till den extrema tävlingsinstinkten i branschen. Jobbet är en tävling. Men den ständiga jakten på segrar kan också skapa problem.

– Du kan inte ha elva forwards och alfahanar i samma fotbollslag. Det funkar inte. Därför blir det ibland svårt att samarbeta i finansbranschen.

Illustration: Thomas Molén
Illustration: Thomas Molén
Annons

Professorns varning

Om de supersmarta inte har drivit upp lönerna, vad är det då som har gjort det?

Peter Norman har en idé. Han är tidigare finansmarknadsminister och har jobbat i finansbranschen i över två decennier. I dag är han styrelseproffs och sitter bland annat i Swedbanks styrelse.

Han pekar på två särdrag som skiljer finansbranschen från andra.

– Det är dålig insyn och det är brist på konkurrens. Det har gjort att vinsterna i finansbranschen har kunnat dra iväg. Och höga vinster skapar lätt utrymme för höga ersättningar, säger Peter Norman och fortsätter:

– Jag tycker det ska bli spännande att se om de allt fler fintechbolagen och bolåneaktörerna kan vässa konkurrensen i finansbranschen. Det behövs.

Jag vet inte om det är i finansbranschen de behövs. Däremot finns behov av smarta personer på tillsynsmyndigheter.

Även Per Strömberg tror att den begränsade konkurrensen och de höga vinsterna kan vara en förklaring till varför lönerna har skenat, trots att vinstnivån egentligen inte borde leda till en sådan dramatisk löneökningstakt.

Annons

Är löneökningarna i finanssektorn ett bekymmer?

– Det är välkänt att ökade inkomstklyfter driver på populismen. Det är bara att se på USA och Trumps politik. Folk känner inte att de får ta del av välfärdsökningar, då fastnar de för enkla politiska lösningar istället. Det här är ett problem som många samhällsekonomer oroar sig för, inklusive jag, säger Per Strömberg.

En annan fråga är om det finns en risk i att finansbranschen har så få supersmarta. Flera experter varnar för en ny finanskris. De pekar på att en tioårig börsfest snart kan få ett abrupt, och olustigt slut.

– Nja, jag vet inte om det är i finansbranschen de behövs. Däremot finns behov av smarta personer på tillsynsmyndigheter som bevakar en finansbransch som riskerar att hamna i kris, säger Per Strömberg.

Är snittbegåvningen lägre hos dem vars föräldrar har jobbat i branschen? undrar Per Strömberg, professor i finansiell ekonomi på Handelshögskolan.
Är snittbegåvningen lägre hos dem vars föräldrar har jobbat i branschen? undrar Per Strömberg, professor i finansiell ekonomi på Handelshögskolan. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Annons

Rätt föräldrar en dörröppnare

Handelsprofessorn skruvar på sig i mötesrummet. Han vill återkomma till de toppbegåvade en gång till. Han kan inte riktigt släppa frågan om varför fler av de smartaste över tid ändå inte har sökt sig till finansbranschen när ersättningarna har stigit så dramatiskt.

– En förklaring skulle kunna vara att det finns ett slags osynlig gatekeeper i branschen. Har du inte de rätta kontakterna kommer du inte in. Det finns vissa belägg för det i vår forskning, säger han.

Har du en mamma eller pappa som arbetar på Wall Street har du sannolikt lättare att få jobb i branschen.

En viktig faktor som förklarar vem som hamnar i finansbranschen är om föräldrarna jobbar där. Eller om man har gått på ett universitet som har en tradition av att skicka elever till Wall Street.

Per Strömberg är nyfiken på forskning i USA, som studerat avkastningen hos olika fondförvaltare. Slutsatsen är att förvaltare som inte har föräldrar i finansbranschen har en signifikant högre avkastning på sina fonder än anställda vars föräldrar jobbar i branschen.

– Har du en mamma eller pappa som arbetar på Wall Street har du sannolikt lättare att få jobb i branschen. Men är det också så att du inte behöver leverera lika bra resultat jämfört med personer som inte har kontakterna?

Per Strömberg tänker högt:

– Kanske är det ett nytt forskningsprojekt: Är snittbegåvningen lägre hos dem vars föräldrar har jobbat i branschen?

Bild 1 av 5

Illustration: Thomas Molén

Bild 2 av 5

Ulrika Boëthius, förbundsordförande Finansförbundet.

Foto: Yvonne ÅsellBild 3 av 5

Illustration: Thomas Molén

Bild 4 av 5

Är snittbegåvningen lägre hos dem vars föräldrar har jobbat i branschen? undrar Per Strömberg, professor i finansiell ekonomi på Handelshögskolan.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 5 av 5