Annons

Janerik Larsson:Finns det en väg från polariseringen?

 Migrants bound for the U.S.-Mexico border stand in front of a closed gate as they wait on a bridge that stretches over the Suchiate River, connecting Guatemala and Mexico, in Tecun Uman, Guatemala, on Friday, Oct. 19, 2018
Migrants bound for the U.S.-Mexico border stand in front of a closed gate as they wait on a bridge that stretches over the Suchiate River, connecting Guatemala and Mexico, in Tecun Uman, Guatemala, on Friday, Oct. 19, 2018 Foto: Oliver de Ros
Under strecket
Publicerad

Politisk polarisering är ett populärt ämne. Idag diskuterades frågan om utvecklingen i USA och Sverige på SNS av professor Nolan McCarty från Princeton och professor Lars Trägårdh.

Att jämföra Sverige och USA är, som Trägårdh sa, som att jämföra äpplen och apelsiner men ur diskussionen kunde man ändå kondensera några intressanta tankespår både vad gäller USA och Sverige.

McCarthys utgångspunkter var elitpolariseringen i USA sedan 1877, den ekonomiska ojämlikheten och den ökade invandringen.

Det amerikanska tvåpartisystemet är alltmer fastlåst i sin oförmåga att lösa viktiga frågor. Detta är särskilt märkbart vad gäller socialpolitik och migration. Dessa låsningar har medfört att amerikansk politik rör sig mot höger, sa McCarthy och pekade på faktorer som finansieringen av politiska kampanjer och på att valdeltagandet är lågt bland de fattigaste amerikanerna.

Lars Trägårdh har i olika sammanhang pekat på vikten av nationell gemenskap som utgångspunkt för det fortsatta samhällsbygget. Utan den gemenskapen kommer förtroende och tillit att minska. Förtroendet för institutionerna, tilliten mellan de som lever i landet.

Annons
Annons

Han pekade på det dilemma som det demokratiska partiet i USA befinner sig i och hänvisade till en essä av Thomas B Edsall i New York Times:

Men and women opposed to immigration are much more likely to vote Republican on the issue than supporters are to base a vote for a Democratic candidate on a pro-immigration position.

Att vara för invandring är en mindre mobiliserande ståndpunkt än att var emot. Invandring är inte en vinnarfråga - i synnerhet inte för den del av det demokratiska partiets profiler som nu ser invandrarna som en del av den identitet de står för.

Identitetspolitiken är bli det demokratiska partiets Akilleshäl.

En bra illustration till problematiken ger David Frum i The Atlantic.

Det tåg av fattiga centralamerikaner som nu är på väg genom Mexiko mot USAs södra gräns har lett dels till hysteriska utbrott från president Trump om att landets säkerhet är hotad dels till vänsterröster som sympatiserar med de tågande som ju är dagens invandrare - dvs jämförbara med 1800-talets.

Men så fungerar det inte politiskt idag, påpekar Frum:

For Trump’s opponents, the caravan represents a trap. Has Trump’s radical nativism so counter-radicalized them that they have internalized the caravan message against any border enforcement at all? If yes, they will not help immigrants. They will only marginalize themselves—and American politics will follow the European path in which anti-immigration parties of the extreme right cannibalize the political center.

If liberals insist that only fascists will defend borders, then voters will hire fascists to do the job liberals will not do. I’ve been pounding the drum for this warning since the European migration crisis accelerated in 2013. The warning holds as true as ever—and now it’s coming home.

Om liberaler inte vill försvara gränsen så kommer väljarna att se till att fascister gör det jobbet.

Brutalt men mycket tänkvärt.

Detta är polariseringsdiskussionens kärna.

McCarthy påpekade vidare oroat att om demokraterna i valet den 6 november vinner majoriteten i kongressens underhus så har de ingen politik som de är enade om - de är bara enade i sitt motstånd mot Trump.

Det är ett perspektiv jag lätt kan se: demokraterna fokuserar på en riksrättsprocess mot Trump precis som republikanerna på 1990-talet gjorde mot Bill Clinton. Min tro att detta skulle öka sannolikheten för att Trump blir omvald 2020.

Den amerikanska diskussionen om polarisering handlar kanske nu och de närmaste åren mest om demokraternas inre dilemma.

Kan diskussionen överföras till vår svenska politiska situation? Ja.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons