Annons

Finns det några snälla barn?

Det är tanken som räknas, sägs det. Idag passar därför några av ledarsidans profiler och röster på att just i tanken dela ut ett antal julklappar till välförtjänta. God jul!

Under strecket
Publicerad

Janerik Larsson.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1

1 / 19

Besvärliga människor till riksdagen

Janerik Larsson.
Janerik Larsson. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Till riksdagens samtliga ledamöter ges varsitt exemplar av Anders Johnsons bok ”Besvärliga människor – svenska entreprenörer under 400 år”.

Även om ni nu har roat er under månader med ett inte alltför intressant politiskt spel kan det vara bra att under helgerna ytterligare fördjupa era insikter om hur dagens svenska välstånd kommit till – och därmed också om vad som krävs för att detta välstånd ska bestå framöver.

Janerik Larsson

Annons
Annons

Thomas Gür.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1

2 / 19

En bok till rektor Zafar

Thomas Gür.
Thomas Gür. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Jag har inte träffat rektor Hamid Zafar vid Sjumilaskolans högstadium i Biskopsgården i Göteborg, men ömsom imponerad och ömsom med glädje har jag följt hans inlägg i den svenska skoldebatten. Han har mer än väl gjort sig förtjänt av den uppskattning han rönt.

I ett möte med honom, beskrev Expressens politiska redaktör Anna Dahlberg, Zafars framgångar med följande:

”Fokus skulle ligga på ordning och reda. Inför varje lektion ställer eleverna numera upp sig på led för att sedan ta läraren i hand. Det finns regler kring hur man går in i och lämnar klassrummet. Mobiltelefoner är förbjudna. Tidigare slarvades det till och med när det gällde polisanmälningar. Nu har det införts ett system för skriftliga varningar, avstängningar och omplaceringar liksom rutiner för att göra föräldrar ersättningsskyldiga om barnen förstör något.” (Expressen, 18/8/2018)

Av mig får rektor Hamid Zafar som julklapp en bok av Thomas Sowell, Education. Assumptions Versus History. Collected Papers, publicerad 1986 av Hoover institution, Stanford University. Det är i detta förordet som Sowell första gången formulerar den observation som senare kondenserades till ett dessvärre fortfarande aktuellt citat. Originalet lyder sålunda: ”It has become a cliché that ‘Johnny can’t read.’ Those who teach, especially at the college level, have also learned that, too often, Johnny can’t think. Sometimes he doesn’t seem to understand what thinking is, but says instead ‘I feel’ this or that. Whether such feelings are true or false, they are not thinking.”

Texterna i boken är ytterligare en tio år gamla, från 1970-talet. Den mest kända av dem heter ”Patterns of Black Excellence” – sammanfattning av en fältstudie Sowell genomförde, där han vände upp och ned på frågeställningen om skolor i svarta bostadsområden. Istället för att studera problemskolor, identifierade han ett mindre antal mycket framgångsrika skolor med en majoritet av svarta elever, och frågade sig – vad var det som gjorde dessa skolor så excellenta.

Det som förenade de framgångsrika skolorna var varken pedagogiken eller lärartätheten eller läromedlens beskaffenhet, noterade Sowell. ”Deras enda gemensamma nämnare var dedikationen till lärandet, deras omtanke om eleverna och deras tro i vad som var möjligt att åstadkomma /…/ Kanske var den mest basala karaktäristiken för samtliga dessa skolor något som kan kallas för ”lag och ordning”, om det inte vore så att dessa ord anses ha blivit politiskt smutsiga. Var och en av dessa skolor som i dag upprätthåller hög standard var tysta skolor som utmärktes av ordning, oavsett om de var belägna i en medelklassförort i Atlanta eller i hjärtat av ett förfallet ghetto i Brooklyn. Skolor som tidigare upprätthållit hög kvalitet beskrevs återkommande av tidigare elever, lärare och andra som platser där man aldrig hörde talas om ”disciplinproblem”.

Jag tror att rektor Hamid Zafar skulle uppskatta Sowells texter, och nicka igenkännande och glädjas över bekräftelsen och kanske också känna vemod över att vi för varje generation måste återupptäcka fungerande metoder och beprövade sanningar.

Thomas Gür

Annons
Annons

Katarina Barrling.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1

3 / 19

Ett nytt uppdrag för talmannen

Katarina Barrling.
Katarina Barrling. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Till: Talmannen

Julklapp: En statsministerpost.

Är du också trött på partier som sonderar, kränger och vänder?

Här en julklapp från oss, varsågod: ta saken i egna händer!

Katarina Barrling

Annons
Annons

Erik Zsiga.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1

4 / 19

En semester i Sverige

Erik Zsiga.
Erik Zsiga. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Till européerna inom EU:s civilskyddsmekanism som var med och bekämpade sommarens skogsbränder vill jag ge en semester i Sverige.

Svenskens EU-syn har ofta varit skral:

Vi är européer bara när det är schlagerfestival.

I unionen är vi med för det är praktiskt mest,

men egentligen vet vi själva om det mesta bäst.

Men när skogarna drabbades av bränder,

kunde vi faktiskt ha nytta av andra länder.

Polska brandbilar gjorde utryckning till Sveg,

och lågorna fick minsann så att de teg.

En efter en släcktes bränderna ut,

och på nyttan av att vara med fick vi bevis till slut.

Skogen ger oss granen med ljuset och grönskan.

Tänk att den också påminner om vår europeiska önskan.

Därför välkomnar vi brandsoldaterna tillbaka till vårt land,

men vi hoppas att de slipper vara här och släcka brand.

Erik Zsiga

Annons
Annons

Susanna Popova.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1

5 / 19

En bibel till en biskop

Susanna Popova.
Susanna Popova. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Till: Ärkebiskopen

Julklapp: Bibeln

Bästa Jackelén

som älskar samhällsscen,

du borde lämna politiken

lyssna till musiken:

När juldagsmorgon glimmar,

läs Bibeln några timmar.

Susanna Popova

Annons
Annons

Cecilia Blomberg.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1

6 / 19

För både afghan och dalmas

Cecilia Blomberg.
Cecilia Blomberg. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Till Mustafa från Panshiridalen

En julklapp som må låta galen

Men både tidsmaskin och rymdraket 

Behöver denna talang som vet 

Hur kultur bäst kan förklaras 

För afghan såväl som för dalmas 

Land och rike kuskar han runt 

För att slå hål på myter och strunt 

Med fri tillgång till tid och rum 

Kan än fler få lära av detta unikum.

Cecilia Blomberg

Annons
Annons

Hugo Selling.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1

7 / 19

Mer kultur för pengarna

Hugo Selling.
Hugo Selling. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Till de borgerliga riksdagsledamöter som röstade för public service-skatten ges, för att göra er varse om att det finns kultur och samhällsbevakning som inte kräver tvång:

Nötknäpparen på Kungliga Operan, fem veckors prenumeration på Svenska Dagbladet, inträde på Thielska galleriet, inträde på Fotografiska, två månaders abonnemang på Netflix, en bra bok från Timbro, tolv veckors prenumeration på The Economist...

… allt detta för bildning och nöje hade man kunnat ge bort i julklapp i stället för att betala skatten som tvångsfinansierar Melodifestivalen, Sveriges fetaste hundar och vänstervriden nyhetsrapportering.

Hugo Selling

Annons
Annons

Martin Jacobsson.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1

8 / 19

En röd, stor och mäktig man

Martin Jacobsson.
Martin Jacobsson. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

En present i juletid till en man så röd.

Han är stor och mäktig, och har av folket fått stöd.

Hans röst bärs av små fåglar vitt och brett,

Men jag undrar vad i helsike han säger. Kan nån ge karln en halstablett?

Många här i världen tycker du är en klump.

Och med dina bevingade ord är det ingen slump,

att du blir missaktad, du är ju ganska plump.

Men jag vill ändå önska dig god jul, Donald Trump.

Martin Jacobsson

Annons
Annons

Lydia Wålsten.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1

9 / 19

Risk för intima och omöjliga ställningar

Lydia Wålsten.
Lydia Wålsten. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Om regeringsbildningen var en julklapp: Twister är spelet som slår knut på dig! Rulla ut plastmattan och få pilen i mitten att snurra. Flytta sedan händer och fötter till de färgade cirklar som pilen godtyckligt pekar på. Blå, röd, grön och gul. Snart är du intrasslad och målet är att bli den sista personen som står upp.

I spelet Twister kan mellan 2-4 spelare vara med så det är inga problem för dig, herr talman, att låta Stefan Löfven och Ulf Kristersson krumbukta sig på mattan med Annie Lööf och Jan Björklund. Spelet kan lösa upp de värsta knutar: Stefan Löfven får visa hur flexibel han maximalt är beredd att vara. Ulf Kristersson får visa exakt vilka gymnastiska konster han är beredd till för att vinna. Annie Lööf tvingas sätta ner foten. Och Björklund måste sätta ner foten utan att bara följa i Lööfs fotspår. Domare behövs, herr talman.

Det populära sällskapsspelet Twister utvecklades av en amerikansk leksaksutvecklare på 60-talet som fick idén att spelarna själva kunde vara brädets spelpjäser. Spelet kritiserades för de intima och omöjliga ställningar man hamnade i med sina motspelare.

Lydia Wålsten

Annons
Annons

Hanna Hellquist.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1

10 / 19

Servettringar och hedersmedalj

Hanna Hellquist.
Hanna Hellquist. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Till Stefan Löfven ges ett set med fyra servettringar att hålla ihop de kommande årens M/Kd-budgetar med.

Talman Andreas Norlén får boken ”Sju sorters kakor – Sveriges bästa recept på klassiska bakverk och nya favoriter”:

Talmannes ödeslott är hård,

hans börda är svår att förnimma.

Mången önskar sig själavård

i sonderingens sista timma.

Fikat går in på den hundrade dan,

men än finns där inget att hänga i gran.

Talmannen tänker på saken,

tar en kaka för att hålla sig vaken.

Professor Charlotta Turner, professor i analytisk kemi, får en hedersmedalj utdelad till tonerna av The show must go onFör att i praktisk handling ha visat att inte ens världens mest fruktade terrororganisation kan stoppa svensk kemiforskning, och för att ha gett nytt liv åt den i svensk politik numera slitna innebörden av ordet ”oacceptabelt”: ”Det som hände var helt oacceptabelt, jag blev så arg över att IS skulle tränga sig in i vår värld, utsätta min doktorand och hans familj för detta och störa forskningen.” (professor Turner om den unika räddningsaktionen som bestod av att Lunds universitet skickade en beväpnad säkerhetsstyrka in i IS krigszon för att frita en doktorand och hans familj)

Och slutligen – journalistkåren får varsitt ihoprullat excelark med Sveriges samlade biståndsutbetalningar, för inspirerande uppslag till nästa års granskande reportage.

Hanna Hellquist

Annons
Annons

Maria Rankka.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1

11 / 19

Lärdomar av korsstygnsbroderi

Maria Rankka.
Maria Rankka. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Till alla ungdomar som vill flytta hemifrån:

Att egen härd är guld värd

Lärde jag mig av ett gammalt korsstygnsbroderi

Men på grund av mångårigt politiskt bostadshaveri

Är det nästan omöjligt att bo sätta

För den som inte har miljoner att iväg sprätta

Komplicerat att lya hyra

Även om man delar på fyra

Sveriges riksdag måste visa handlingskraftighet

Och ge alla unga ett ordentligt bostadspolitiskt paket

Maria Rankka

Annons
Annons

Per Gudmundson.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1

12 / 19

Förträngd baksmälla efter kalaset

Per Gudmundson.
Per Gudmundson. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

I Sagers statsministervåning
Tänks ej på privat belåning
Men den kan ge finansutplåning
Läs om skulden, slipp förvåning.

Till nästa finansminister Elisabeth Svantesson (M) ett exemplar av nationalekonomen Tino Sanandajis bok ”Tio tusen miljarder: skuldkalaset och den förträngda baksmällan” (Kuhzad media).

Per Gudmundson

Annons
Annons

Olle Wästberg.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1

13 / 19

Ett undantag från bokvägran

Olle Wästberg.
Olle Wästberg. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Mr President,

Ni har sagt att ni inte läser böcker. Gör ett undantag! Läs The Berlin Wall om en historisk händelse – när Berlinmuren revs. Tack vare Ronald Reagan stängdes ingen längre in i Östtyskland. Bygga mur för att stänga ute människor från en demokrati är motsatsen.

Olle Wästberg

Annons
Annons

Jesper Sandström.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1

14 / 19

Uran till Lövin

Jesper Sandström.
Jesper Sandström. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Till Isabella Lövin, en årsförbrukning av svensk kärnkraft:

Tiden den brådskar för grön energi
Sådan låter sig ej uppfinnas genom politisk fantasi
Så här får du, för att skapa en bättre värld till våra barn
Nåt som kan driva båd’ vår industri och lamporna i var gran
200 ton högkvalitativt, anrikat uran

Jesper Sandström

Annons
Annons

Nuri Kino.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1

15 / 19

Låt Leyla och Göran ge röst

Nuri Kino.
Nuri Kino. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

För mig som ofta möter drabbade, fattiga och våldtäktsoffer, är det nästan svårt att tänka julklappar på det här teoretiska sättet. Jag sitter och tänker på att jag egentligen borde ge dem till de två amerikanska kongressledamöter som jobbade över partigränserna, initierade och fick igenom en resolution som sedan president Trump skrev under. Nu är den lag. Den ska hjälpa överlevare av folkmord, och bidra till att vi kan se signalerna av kommande krigsbrott mot mänskligheten och stoppa dem. Lagen ska också utkräva ansvar. Men det är inte politiker som finns närmast mig i detta ögonblick. Jag sitter i en bil med tre andra män: det är en känd libanesisk regissör, en av A Demand for actions många volontärer och en volontär från Syriac Leagues, vår libanesiska systerorganisation.

Vi kör ned från ett av bergen utanför Beirut där vi har besökt ett av de få kvinnohusen i Libanon. Det drivs av en grupp eldsjälar som fick nog av allt våld mot kvinnor och barn. De visste så klart att de inte kunde rädda alla, men ville hjälpa åtminstone några. De startade i ett litet gömställe för tio personer. Idag hyser de ett 50-tal kvinnor och barn. En 18-årig kvinna berättade sin livsberättelse för oss.

Vi kallar henne Leyla. Hennes föräldrar skilde sig när hon var sju månader, hennes mamma kunde inte försörja dem och gav därför upp vårdnaden till farföräldrarna. De hade det ganska bra. Men när hon fyllde tolv förändrades allt. Hon blev inåtvänd och folkskygg. En man lurade henne, påstod att hon var speciell och att han därför skulle göra speciella saker med henne. Han våldtog Leyla.

Övergreppen pågick i tre år. ”Jag vet inte hur eller varför jag fick mod, jag berättade för mina farföräldrar. De polisanmälde honom.” Han ställdes inför rätta. Hon fick ett nytt helvete, hon anklagades för att inte ha skyddat sig själv tillräckligt från att bli skändad. Hela hennes släkt, hennes mamma med, vände henne ryggen. Hon hade förstört deras rykte. Domaren råkade känna någon som drev ett kvinnohus, och hjälpte henne dit. Men bara ett år senare stängdes det. De som förestod det hade inte råd att driva det.

I bilen berättar mina libanesiska kollegor att det inte bara var brist på pengar som fick det stängt, utan också hoten mot personalen. Leyla fick plats på ett annan skyddshem, ett av få i Libanon. Hon hade tur, många andra lever på gatan. Ungefär 50 kvinnor och 20 barn bor i hemmet. De är från alla religioner och många etniciteter. Man gör ingen skillnad. Det är föräldralösa barn, incestdrabbade barn, flykting- och andra gatubarn och barn som kommit till av våldtäkter. De får skydd, mat, tak över huvudet. De får gå i skolor.

Frivilligorganisationens volontärjurister hjälper dem i rättsfrågor. ”Vårt mål är att ändra utsatta kvinnors och barns situation över hela landet. Vi är små nu men vi har stora planer. Vi hoppas på att få hjälp med detta från utlandet”, säger en av föreståndarna. Han poängterar att det viktiga är också att få alla registrerade, många av barnen har inte ens folkbokförts eller kan folkbokföras.

Leyla säger att det hon är mest glad över är att de förbereder henne för att åter kunna integreras i samhället. Hon får psykiatrisk hjälp, hon går i en yrkesskola och hon har fått hjälp att komma i kontakt med sin familj. ”Jag har i alla fall fått lite bättre kontakt med mamma och de andra” säger hon och ögonen tåras.

När hon lämnar oss är det något konstigt som händer med mig. Det är inte andra våldtäktsoffer eller kvinnor som är utsatta för hedersrelaterat våld som jag påminns om, Jag börjar istället plötsligt tänka på Göran. På de moment 22 som finns kring svenska hemlösa och uteliggare. Som om de, på samma sätt som Leyla, hade ”sig själva att skylla” för sin situation.

I september i år hörde min gamla vän Lilli av sig. Hon hade kommit i kontakt med 57-åriga Göran. Hon hade sett honom stå utan för en grillkiosk och antingen fått eller köpt en korv med bröd. ”Det var sent på kvällen och ganska mörkt men det var omöjligt att inte lägga märke till hur smutsig och svag han var. Kläderna var svarta av sot. Han hade trasiga och gamla gympadojor som var dyngsura, han hade dessutom inga strumpor. Han händer var också de svarta av smuts.”

Lilli bjöd honom på en kopp kaffe och köpte honom en chokladkaka han kunde äta senare. Hon tog också hans mobilnummer. När hon kom hem kunde hon inte släppa tanken på honom. Hon ringde mig, hon ville veta varför de överhuvudtaget fanns personer i hans situation och varför regeringen inte gjorde något åt det. Hon hade googlat fram offentliga handlingar och inte tyckt att det egentligen fanns tillräcklig med information om varför vi har hemlösa vuxna och dessutom barn.

Några dagar senare samlade hon på sig kläder, skor och kontaktade honom. Hon köpte honom också en 24-timmars kryssning så att han kunde sova i en varm säng, få varm mat och en varm dusch. Hon köpte också alla hygienartiklar kan behövde. Hon tog honom från den gata han hade sovit på och skjutsade honom till färjan. På båten stoppade man honom, eftersom det verkade suspekt att han verkligen hade en riktig bokning. När han kom hem från kryssningen var det dags för gatan igen.

Lilli och jag träffade honom tillsammans. Han delade med sig av en ofattbar historia om hur han, som hade ett bra liv, fin lägenhet, bra jobb, vänner och gott sällskapsliv, plötsligt en dag stod på gatan. Jag ställde väldigt många frågor. Det skar i mitt inre, att Sverige lämnat honom och andra människor som på ett eller annat sätt gått sönder under en period, vind för våg. Lilli och jag bad honom dokumentera sin vardag. Göran skulle med lätthet kunna bli journalist eller filmare, han har en mycket bra uppfattningsförmåga, sinne för detaljer, ser och förstår orättvisor.

”Det värsta är att det finns de som tycker att det är rätt åt oss, kanske för att en del av oss är missbrukare, har psykiska besvär eller är svaga på andra sätt, men det är det inte, vi har hamnat i ett moment 22 och fallit mellan stolarna.”

Jag vill se Göran i riksdagen snart. Jag vill se Leyla i det libanesiska parlamentet. Jag vill göra det möjligt för dem att bli röster och ansikten för andra personer i deras situation.

God Jul!

Nuri Kino

Annons
Annons

Catarina Kärkkäinen.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1

16 / 19

En penna till skriftställaren

Catarina Kärkkäinen.
Catarina Kärkkäinen. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Jag skulle vilja ge en julklapp till författaren och näringslivshistorikern Anders Johnson, som har skrivit årets kanske viktigaste bok. Besvärliga människor: svenska entreprenörer under 400 år är en fröjd att läsa. Det är en berättelse om hundratals entreprenörers liv och gärningar, och därav om det svenska samhället och ekonomin i stort. Ty utan dessa människor och deras företag skulle vår historia vara betydligt fattigare.

I Sverige är vi särdeles bra på att sammanblanda politikens väl och ve med samhällets. Det ger naturligtvis skäl till än större svårmod under till exempel höstens regeringsbildningsprocess. Besvärliga människor utgör såväl en välkommen påminnelse om en annan del av samhällslivet som en viktig uppmaning till politiker i alla partier att göra sitt yttersta för att skapa ett gott klimat för företagande och entreprenörskap. Det är nämligen i det fria näringslivet som vårt välstånd skapas.

Mycket mer skulle kunna skrivas om boken – inte minst om dess vackra och intressanta människoporträtt. Jag nöjer mig med att konstatera att denna korta skriftliga julklapp kan tjäna som ett julklappstips i sig, och i stället låna de Ingvar Kamprads bevingade ord som även Besvärliga människor avslutas med: ”Det mesta är ännu ogjort.” Vad passar då bättre än att i julklapp ge Anders Johnson just en penna – med förbehåll för önskan om en god julledighet innan nästa projekt tar vid.

Catarina Kärkkäinen

Annons
Annons

Karl Sigfrid.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1

17 / 19

Servetter till högern

Karl Sigfrid.
Karl Sigfrid. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Till: Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor

Julklapp: varsitt paket extra stora servetter

Löfvens underlag stod sig slätt

när hans skatter fick gå på reträtt

Kan ej Lööf kompromissa

så får ni snart skissa

på en vårändringsbudgetservett

Karl Sigfrid

Annons
Annons

Tove Lifvendahl.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1

18 / 19

En sliten gåva: kunskapsöverföring

Tove Lifvendahl.
Tove Lifvendahl. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Den stora skillnaden mellan entreprenörer och politiker är att de förstnämnda överlever tack vare förmågan att se det som ännu inte är, men som skulle kunna bli. Politiker utgår närmast uteslutande från det som redan har inträffat och behöver hanteras. (Om det inte handlar om deras egen karriärplanering inom partiet. I det avseendet kan ibland tvärtom beskådas en enastående förmåga att tänka i flera, spelteoretiska led, med närmast tredimensionella konsekvensanalyser.)

Denna perspektivskillnad gör det mellan varven svårt för dem att förstå varandra, vilket i sin tur leder till att det skapas onödig frustration och i värsta fall, dåligt skrivna reformer som saknar förankring i den del av verkligheten där de sedan ska verka.

Min julklapp är därför analog med årets (det återvunna plagget): en redan använd, men väldigt god idé. Givare: Sveriges alla företagare. Mottagare: Sverigs alla förtroendevalda på olika politiska nivåer. Julklapp: Ett studiebesök, en praktikdag eller annan möjlighet att lära känna entreprenörens tillvaro.

Det är en win-win. Alla får ge lite av sin tid, och entreprenören får i gengäld mer insatta, mer kunniga politiker, och förhoppningsvis mer underbyggda och kloka beslut (som också kan handla om att inte lägga sig i). Politikern får träning i mästarklass hos dem vars överlevnad och inkomst är beroende av att de regelbundet funderar på olika framtidsscenarier, både önskade och oönskade, blottlägger målkonflikter och är duktiga på att vända på varje slant.

Efterlevnad av sådana dygder minskar dessutom risken betydligt för att bli uthängd på någon ofin ledarsida.

Tove Lifvendahl

Annons
Annons

Maria Ludvigsson.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1

19 / 19

Bigarråträd till läsarna

Maria Ludvigsson.
Maria Ludvigsson. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

God Jul alla kära läsare som ständigt skickar hälsningar med såväl påpekanden och tillrättavisningar som kloka reflektioner och vänliga ord. Det är just exakt för er skull vi skriver. Er förutan vore vi inget, och dagarna outhärdligt tråkiga.

Ni får alla varsitt bigarråträd. Inget blommar vackrare och inte mycket smakar bättre.

Maria Ludvigsson

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons