Annons

Tove Lifvendahl:Fittjafallet är en tragedi med många bottnar

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Under strecket
Publicerad

548 sidor svart läsning utgör förundersökningsprotokollet från det så kallade Fittjafallet. Det består av anmälan, promemorior, skriftlig och bildmässig dokumentation av brottsplatsundersökningen, rättsintyg från läkarundersökning, kontroll av beslagtagna mobiltelefoner, förhör med målsägande, förhör vid dörrknackning, förhör med vittnen, förhör med misstänkta inklusive dokument om frihetsberövande, husrannsakan, beslagsprotokoll och kroppsbesiktning. Vidare dokumentation av tvångsmedel och personalia.

I läkarintyget från Södersjukhuset finns omsorgsfulla anteckningar om den hjälpsökandes munhåla/svalg, bål, armar, ben, och gynekologisk undersökning. Det förekommer bland annat ”blåröda hudmissfärgningar” och ”röd hudavskrapning”. Kvinnans advokat Elisabeth Massi Fritz kallar det den ”den grymmaste och mest hänsynslösa våldtäkt som jag har stött på och arbetat med under 26 år”. (TT 19/12)

I tisdags föll domen. De tre män som stått anklagade för gruppvåldtäkt, frias av Södertörns tingsrätt. Samtliga tre mäns spermier har återfunnits på kvinnan. Deras version: Kvinnan som ville köpa droger erbjöd dem oralsex, som de accepterade som betalning. Något våld förekom inte. Ytterligare två män som åtalats för medhjälp till grov våldtäkt frias också. Bevisningen räcker inte, enligt tingsrätten, som pekar på en dålig utredning. Den tar bland annat upp i domen att det tog tio månader för polisen att hitta rätt brottsplats för en teknisk undersökning. Vidare att förhör och utpekande av vittnen inte har dokumenterats tillfredsställande.

Annons
Annons

Enligt Manne Jönsson, chef på polisens sektion som utreder grova brott i södra Stockholm, är arbetsbelastningen enorm. Han säger att polisen har utfört utredningen så som åklagaren önskat. ”Vi har fler ärenden än vi hinner med [...] Det rör sig om flera våldtäkter, ett flertal fall av utpressning och sexuella utnyttjanden. Det har varit så sedan vi började med polisens omorganisation 2015”. (SvD 19/12)

Det här är en tragedi med många bottnar. Polisens uttryckta maktlöshet att fullgöra sitt jobb. Domstolens uttryckta missnöje med att underlaget för beslutet inte är tillräckligt (vilket helt korrekt innebär att skuld inte ska fastställas). En berättigad vrede från medborgare som upplever att det inre försvaret inte fungerar som det ska. Ytterligare misströstan kring utvecklingen i de områden som av polisens underrättelseavdelning pekas ut som särskilt utsatta. Den uppenbara risken att våldsverkare får bekräftat att de kan fortsätta.

Och i centrum för allt finns en kvinna, som lever ett högriskliv som missbrukare, och i den utsatta situationen återkommande blir tämligen sårbar för krafter som vill utnyttja hennes underläge.

Jag drar mig till minnes andra situationer jag varit med om, eller känner väl till, där människor utan pondus eller position har behandlats med bristande respekt av olika delar i rättskedjan. Och jag undrar: hade något gjorts annorlunda längs vägen om kvinnan hade varit i en annan livssituation? En tanke som är svår att skjuta ifrån sig.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons