Annons

Edward Lucas:Fler än Trump kan fatta dåliga beslut

Foto: Francisco Seco / TT

Den ryska återkomsten till den geopolitiska världsscenen får allvarliga konsekvenser för USA:s allierade även i Europa. Ryssland kan nu erbjuda tjänster och kräva gentjänster.

Under strecket
Publicerad

Glädjen i rösten hos Moskvas kommentatorer när de beskriver haveriet i USA:s Syrienpolicy går inte att ta miste på. ”Putin vann på lotto!” skrev Michail Rostovskij i Moskovskij komsomolets. Andra kallade valet att överge de syrisk-kurdiska allierade för USA:s största skandal sedan Vietnam.

Antiamerikanska stämningar växer kraftigt i Turkiet. Amerikansk prestige och trovärdighet kollapsar. Allianser faller sönder. President Donald Trumps minst sagt informella språkbruk i brevet till sin turkiske kollega Recep Tayyip Erdoğan, mötte kritik. Likaså Mike Pence närmast fruktlösa besök till Ankara. Detta i kontrast till vad som närmast kan beskrivas som ett segermöte mellan den turkiske ledaren och Vladimir Putin, senare samma vecka, i Sotji.

Det är inte bara det att Putins ingripande i Syrien nu framstår som ett strategiskt genidrag. Ett tag såg Ryssland ut att sitta fast i ett omöjligt krig till försvar för en misslyckad diktator. Nu är situationen en helt annan, Ryssland blir åter en maktspelare i Mellanöstern. Det är en roll de en gång hade, men den har nära nog övergivits under de decennier som gått sedan Sovjetunionens fall. Ryssland är tillbaka även i Afrika. Innan mötet med Erdoğan träffade Putin ledare från 35 afrikanska länder, även det i Sotji.

Annons
Annons

Denna ryska återkomst till den geopolitiska världsscenen får allvarliga konsekvenser för USA:s allierade även i Europa. Ryssland kan nu erbjuda tjänster och kräva gentjänster. USA och dess allierade kommer säkerligen då och då att behöva stöd i de delar av världen där Ryssland utövar inflytande. Vad händer om Kreml går med på att hjälpa till, i utbyte mot någonting i Europa?

Det är lätt att föreställa sig quid pro quo-överenskommelser. Avbryt, skala ned eller skjut upp en militärövning. Vänta med en vapenaffär. Tona ned anti-propagandainsatser. Gå vidare med utväxling av spioner. Utöva påtryckningar mot allierade för att få ett slut på långdragna konflikter.

Sådana överenskommelser vore lätta att rättfärdiga i en värld där ”America First” är den princip som gäller. Varför skulle USA ta risker och spendera pengar till förmån för så kallade allierade, som är snåla, otacksamma, ovilliga till samarbete – och värst av allt i Trumps ögon – svaga?

Nu är ju verkligheten en annan. USA:s allierade i Europa spenderar mer, i många fall långt mer, på försvar. De är djupt lojala och samarbetsvilliga (inte minst när det kommer till att utkämpa USA-ledda krig på avlägsna platser). De upprätthåller en global ordning som är till avsevärd nytta för alla amerikaner. Men dessa fakta påtalas nuförtiden allt mer sällan av amerikanska politiker.

Faran i att byta tjänster och gentjänster ligger i form snarare än i sak. Exempelvis i fallet med de lätt beväpnade amerikanska specialstyrkorna, där effekten av amerikansk närvaro går långt bortom det faktiska antalet soldater på marken. När den bilden får sig en törn går effekten snabbt om intet. Än värre är att synen i Ryssland också ändras, i motsatt riktning. Framgång i Syrien skapar självförtroende och inbjuder till nya äventyr.

Hur ska då Ukraina, Polen, de baltiska staterna och andra länder i skuggan av Ryssland reagera? Tänkbara svar är att de förstärker det egna försvaret. Kanske inleder de närmre samarbete med varandra. Där det är möjligt lär de försöka att minska sitt beroende av amerikansk hjälp.

Samtidigt får de öka sina insatser för att göra sig hörda i Washington, DC och på andra platser i USA. Det bästa, eller minst dåliga, utfallet vore om oron kring Trumpadministrationens ombytlighet kunde uppmuntra en starkare och bättre samordnad hantering av säkerhets- och försvarspolitik i Europa.

Men jag är inte optimistisk. EU:s misslyckande häromveckan, till följd av Frankrikes motstånd, att ta ens den lilla risk det hade inneburit att inleda medlemssamtal med Nord-makedonien, är ett sorgligt tecken på blygsamhet och kortsiktighet. Det riskerar att försvaga allianser och öppna för ryskt inflytande i en instabil region. Trump har inte monopol på dåliga beslut.

Översättning: Jesper Sandström

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons