Annons
Gäst

Paulina Neuding:Fler lögner av Jan Guillou

Jan Guillou, krönikör i Aftonbladet.
Jan Guillou, krönikör i Aftonbladet. Foto: Malin Hoelstad
Publicerad

Jan Guillou påstår i Aftonbladet att jag skrivit om ”muslimen som genetiskt och kulturellt avvikande” och om ”icke-förekomsten av muslimer i den isländska huvudstaden”. Naturligtvis saknas referenser till faktiska citat, eftersom det rör sig om påhitt. Det är i sig ingen ovanlig argumentations- eller arbetsmetod hos Jan Guillou. Han är en dokumenterad charlatan och lögnare.

Guillou har nu i tre krönikor i Aftonbladet upprepat variationer på detta tema: ”Paulina Neuding, känd för att ha lanserat den sverigedemokratiska idén om att Muhammed är det vanligaste namnet bland nyfödda gossebarn i Malmö” och: ”Internationellt känd blev hon för det bisarra påståendet att Muhammed nu hade blivit det vanligaste pojknamnet bland nyfödda i Malmö.” Det är också fel. Den citerade statistiken är från 2004, vilket framgick i min artikel och vilket kan kontrolleras hos SCB. Enligt statistik som SCB offentliggjorde på Malmöfestivalen i förra veckan är Mohamed för övrigt det vanligaste mansnamnet i Malmö 2016. I den mån mina artiklar har uppmärksammats utomlands har det alltså inte haft något samband med offentligt tillgänglig svensk namnstatistik.

Guillou anklagar mig givetvis även för rasism. Orsaken är att jag påpekat att det finns en mycket hög andel män med invandrarbakgrund bland förövare vid gruppövergreppen i Köln och på svenska festivaler och badhus. Jag föreslår att Guillou riktar sin kritik mot de offentliga undersökningar som gjorts av tyska myndigheter respektive svensk polis, och där statistiken tydligt framgår.

Annons

Det är Jan Guillou själv som genom sin karriär har visat att han inte klarar av att diskutera brottslighet utan svepande påståenden om hela folkgrupper. "Vi gör inget snyftreportage om hur synd det är om zigenarna och om våra fördomar mot dem. Istället vänder vi på steken och visar att det faktiskt är så att zigenare stjäl mer än andra, inte vill arbeta eller bo i lägenhet", sade han i Rekordmagasinet 1986.

I Aftonbladet påstod han: "Invandrare är i viss mån specialiserade på sådana brott som det svenska samhället ser särskilt allvarligt på. […] Denna gällande politiska moral, att förtiga olämpliga fakta, hindrade alltså länge all vettig journalistik i ämnet invandrare och brott." Han beskriver invandrares höga andel bland interner på ett fängelse med att konstatera: ”svartskallemajoriteten var enorm”.

Och så vidare.

Ändå är det just Jan Guillou som ägnar tre krönikor åt att påstå att jag inte klarat av att föra en faktabaserad och saklig diskussion – i detta fall om migration och brottslighet. Det är en intressant psykologisk företeelse.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons