Annons
Krönika

Katarina Wennstam:Flickans död får inte upprepas

Blommor, ljus och gosedjur på platsen i Kumla där den 13-åriga flickan tog sitt liv 2013.
Blommor, ljus och gosedjur på platsen i Kumla där den 13-åriga flickan tog sitt liv 2013. Foto: Claudio Bresciani/TT
Under strecket
Publicerad

Det är svårt att tänka sig något mer utstuderat. En vuxen man som kartlägger unga flickor. Som tar reda på var de bor, vad föräldrarna heter, vilken skola och klass de går i, vad deras handbollstränare heter. Allt för att kunna framföra högst verkliga hot om att sprida bilder på tjejerna på nätet, allt för att kunna få fler och fler bilder. Flickorna fastnar i en omöjlig fälla och en av dessa, tretton år gammal, valde den 8 mars 2013 att hoppa framför ett tåg för att hon inte fick stopp på mannens terror. Dessförinnan hade hon uttryckligen bett honom om och om igen att sluta, och skrivit att hon skulle ta livet av sig om han inte lät henne vara ifred.

Jag träffade nyligen flickans mamma som för första gången berättade om sorgen, men också om den oerhörda vreden över att mannen redan är ute. Han dömdes för grovt sexuellt utnyttjande av barn för sexuell posering, samt försök i ytterligare dryga tjugo fall. Den yngsta flickan han hade närmat sig på nätet var elva år. Straffet blev tre år och sex ­månader, han är fri efter tre fjärdedelar av straffet.

Annons
Annons

Kriminalvården bedömer honom ha medelhög återfallsrisk, mannen har skyddad identitet eftersom det har framförts hot mot honom. Han – som hotade 13-åringen. Till och med när hon var i skolan pepprade henne med sms om att hon skulle gå in på toaletten under lektionstid och ta kort på sig själv.

Flickan var en glad, sprallig tjej som älskade att hoppa studsmatta och att baka. Hon hade länge varit utanför i skolan, utsatts för glåpord på nätet och var i stort behov av bekräftelse – som väl vilken trettonåring som helst. I det här skedet kommer den här mannen in i hennes liv via datorn, och utger sig dessutom för att vara en snygg femtonårig kille, vars identitet han lätt stulit med några knapptryck.

Jag är ytterst sällan den som står och skriker om hårdare straff – men det säger sig självt att den här mannen knappast har hunnit rehabiliteras på de tjugoåtta månader han tillbringade i fängelse. Att vi fortfarande har så stora luckor i lagstiftningen att det inte går att döma en man som denna för vållande till annans död är både tragiskt och problematiskt. Gång på gång ser vi ett rättsväsende som förhåller sig till tillvaron på nätet som om det inte gällde verkliga livet. Men för de flesta av oss, och för våra unga i synnerhet, är nätet livet.

Justitieminister Morgan Johansson sa i en kommentar när vi tog upp 13-åringens fall i Nya Efterlyst att den här typen av hets till självmord är något nytt och att det finns skäl att titta närmare på det. ­Tyvärr är det inte helt okänt – i USA har ett flertal unga tagit sitt liv efter att ha utsatts för så kallad cyber-bullying. Att mobbing ligger bakom en del av ungas självmord i Sverige vet vi redan, och återigen – det är på nätet det händer. Ingen ska på grund av samhällets flathet kunna gömma sig bakom Internets anonymitet. 13-åringens död får inte upprepas.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons