Annons

Lena Kåreland:Flickböckernas författare föregrep framtiden

Pälsdjursjakt, fabriksarbete eller eget företag? När yrkeslivet skildras i äldre flickböcker är det stor spännvidd i hjältinnornas val. Visst handlar böckerna även om kärlek – men att välja mellan en man och ett yrke är sällan aktuellt. I en ny studie skildrar Birgitta Theander samhällets utveckling sedd genom flickboken.

Under strecket
Publicerad

Helga är huvudperson i den tyske författaren Hans Heuer-Morgans flickbok ”Miljonärska utan pengar” (1933). Hon har bestämt sig för att under ett år arbeta på kontor. Arbetet finner hon intressant men chefen är obehaglig. Han gör ideligen försök till närmanden, och när Helga vid ett tillfälle säger något om sin låga lön kallar han in henne till sitt rum och förklarar att det nu bara beror på henne hur stor lönen fortsättningsvis ska vara. Hon behöver bara säga ja. Till vad frågar Helga undrande. ”Han pustade. Grep plötsligt hennes arm med sina avskyvärda, fuktiga fingrar och höll henne fast, trots att hon stretade emot. – Men herregud, flicka! Var nu inte så oförstående!” Och chefen bekänner att han länge nog har gått och längtat efter en kyss. 

Annons
Annons

I dessa #metoo-rörelsens dagar kan man alltså konstatera att sexuella trakasserier var ett tema redan i 1930-talets flickbok. Flickorna hanterade problemet på olika sätt. Helga gjorde motstånd och försökte brotta ned sin chef tills hon fick hjälp av en manlig arbetskamrat som hört hennes rop på hjälp. Resultatet blev att båda avskedades med omedelbar verkan. 

Flickbokens flickor är medvetna om vad som gäller i arbetslivet. Utseende är ofta viktigare än betyg när de söker jobb. I Britta Norrmans ”Den ljusnande framtid” (1943) säger en flicka att det alltid lönar sig bättre att visa benen än betygen. 

Flickboksförfattarna hade således blick för kvinnors utsatthet i arbetslivet. De väjde inte för problem och var öppna för tidens frågor. Men flickboksgenren har ofta setts över axeln och beskrivits som ytlig och världsfrånvänd med passiva hjältinnor, objekt för omgivningens önskningar och mer intresserade av sitt utseende och kommande äktenskap än av yrkesdrömmar och arbete. Den bilden är missvisande. Det framgick redan av Birgitta Theanders avhandling från 2006 ”Älskad och för­nekad. Flickboken i Sverige 1945–65”. 

Utifrån ett studium av fler än tusen flickböcker gjorde hon i detta pionjärarbete en omvärdering av flickboken och kunde på flera punkter korrigera tidigare beskrivningar av genren. Flickboken är inte någon förkvävande och schabloniserad litteratur, tvärtom uppvisar den stor bredd i ämnesval och utformning. Dess karaktärer är inga osjälvständiga klängrankor utan driftiga och kreativa. Inte heller är flickboken samhällsbevarande och konservativ, en karakteristik som ofta upprepats. 

Annons
Annons

I sin nya studie ”Till arbetet! Yrkesdrömmar och arbetsliv i flickboken 1920–65” (Makadam) har Theander utökat tidsspannet för sin undersökning men snävat in motivet. Hon granskar här hur arbetslivet skildras i flickboken under en tid då mycket förändrades i samhället. Kvinnornas juridiska och ekonomiska rättigheter utvidgades och de gav sig in på yrkesområden som tidigare betraktats som manliga. Denna utveckling avspeglades också i flickboken där vi finner en rad detaljerade skildringar av olika arbeten och arbetsmiljöer. Och även om kärlek är ett vanligt inslag i flera av böckerna är det tydligt att det för de flesta flickor inte handlade om att välja mellan yrke och kärlek. De två alternativen hängde ihop. Om inte den blivande mannen accepterade att hustrun fortsatte sitt arbete fick äktenskapet vara. 

Under den period som står i fokus för Theanders studie utkom 1 600 flickböcker varav drygt hälften var svenska original och resten översättningar. Studien är upplagd så att olika typer av yrken behandlas var för sig under rubriker som Barnavård, Hushåll, Sjukvård, Undervisning, Jord och djur, Service, Kontor och Akademiska yrken. Mycket givande är de utblickar över samhällsdebatten som Theander fogar in i sina resonemang. 

Hon gör också intressanta jämförelser mellan flick­boken och romanen för vuxna. Det är inte heller enbart betalt arbete som tas upp. I äldre flickböcker fick många flickor ägna sig åt hushållsarbete i hemmet utan någon ersättning. Ända in på 1960-talet finner man skildringar av hur flickor kväll efter kväll satt och stoppade strumpor tills ögonen föll ihop av trötthet. Först när kläder även
i verkligheten blivit billiga slit- och slängvaror försvann vad Theander kallar ”strumpkorgens tyranni”. 

Annons
Annons

Det är stor spännvidd i flickornas yrkesval. De kan ägna sig åt allt från pälsdjursjakt till slitsamt fabriksarbete vid löpande bandet. Flera startar egna företag medan andra väljer en verksamhet inom mer traditionella områden som barnavård, sjukvård och undervisning. Det är anmärkningsvärt att flickbokshjältinnorna överlag inte är särskilt intresserade av att syssla med barn. Mer av en slump eller av nödvändighet tar de plats som barnjungfrur, och några arbetar som barnskötare endast för att få tillfälle att resa utomlands.

På 1930-talet var de så kallade hembiträdesböckerna vanliga. Under detta decennium diskuterades också hembiträdesfrågan och av en undersökning som Socialstyrelsen gjorde 1934 framkom det att hembiträdena framförallt klagade på de långa arbetstiderna och på det ofta dåliga bemötandet från arbetsgivarna. Flickbokens många hembiträden protesterade ofta när de behandlades illa eller nedlåtande. Marianne i ”Ålsätra flickpension” (1939) av Gerda Ghobé säger upp sig efter att länge ha stått ut med snåla matportioner och iskalla rum. 

Hur går det då med yrket när flickan gifter sig? Ekvationen hem och yrke kan vara svår att få ihop. Det finns dock flickböcker som ger prov på jämställdhet och könsmedvetenhet. ”Varför ska det anses som en brist i karaktären om en kvinna inte passar för husligt arbete? Ingen begär av en man, att han ska kasta en akademisk utbildning och ett yrke, som han trivs med och passar för, överbord, när han gifter sig”, kan man läsa i Eva Malmströms ”Att välja” (1960). Barbro i ”Unga fru Barbro” (1948) av Elsie Rydsjö är helt på det klara med att hon, även sedan hon fått barn, vill fortsätta sitt arbete som lärare. Hon behöver alla tre delarna i sitt liv: hem, barn och yrke. I ”Britt gifter sig” (1946) av Disa Netterström-Jonsson får Britt av sin väninna rådet att inte skämma bort sin man. Han kan gott stoppa sina strumpor själv. ”Han har egentligen mycket mindre att göra än vad du har. Samma arbetstid, men han behöver inte sköta städning och matlagning, som du måste göra.” 

Annons
Annons

Den yrkesarbetande hustruns dubbelarbete ifrågasattes alltså i flickboken redan på 1940-talet. Först 1961 kom Eva Mobergs brandfackla ”Kvinnans villkorliga frigivning”. Där kritiserades uppfattningen att hemmet var kvinnans ansvar, något som förhindrade en verklig jämställdhet mellan könen. 

Att sjuksköterskeyrket var populärt för­vånar knappast. Här var Helen D Boylstons ”Flickor i vitt” (1938) med fortsättningar mönsterbildande. Seriens popularitet berodde enligt Theander på att böckernas huvudtema är sjuksköterskans arbete, vars olika moment beskrivs ingående. Arbetet inom jordbruket togs upp i många böcker redan 1920-talet. En del flickor blev lantbrukare, andra trädgårdsmästare. Ester Blenda Nordström som 1931 gav ut ”Patron Annmari. Rackarungen blir bonde” var således inte den pionjär inom flickboksgenren som det ibland har hävdats. Men Nordström skildrar jordbruksarbetet med betydligt större sakkunskap och detaljrikedom än sina föregångare.

Jordbruk innebär också djurhållning och djuren spelar en viktig roll i många böcker. Amerikanskan Frances Duncombes ”Höga hinder” som utgavs 1943 var den första boken om arbete med hästar. De flesta hästböckerna kom från England redan på 1930-talet, men genren hade sin blomstring på 1960-talet. Flickorna arbetade som ridlärare och hästskötare, organiserade läger och anordnade ponnyridning. Den första boken på svenska om flygvärdinnans nya och spännande yrke är från 1947. Den har titeln ”Ut i det blå” och är skriven av Ulla Meyer. 

I början av 1900-talet mångdubblades antalet tjänstemän i Sverige och kontoret blev en allt vanligare arbetsplats. Kvinnornas kontorsarbete var ofta ett lågavlönat rutinarbete. Även inom vuxenlitteraturen blev det populärt med kontorsromaner. Där gavs oftast en negativ och schabloniserad bild av kontorsmiljön. I flickboken skildras kontorsarbetet mer nyanserat. Huvudpersonen i Ann Mari Falks ”Marika debuterar” (1956) är mycket negativ till sitt jobb: ”När jag började på kontoret byggde jag inte några luftslott precis, men jag trodde ändå inte att arbetet skulle vara så enformigt och fantasilöst som det var”. Annorlunda låter det i Astrid Lindgrens ”Kati på Kaptensgatan” (1952): ”Vem var det som sa, att det skulle vara tråkigt på kontor? På vårt kontor har vi så roligt, att det är nästan livsfarligt. I varje fall skrattade Barbro en gång så att hon ramlade av skrivmaskinsstolen och bröt ett revben.”

Annons
Annons

Theander iakttar en intressant förändring över tid i flickböckernas skildring av arbetslivet. På 1920-talet är det så många flickor som sysslar med jordbruk att man rentav kan tala om en gröna vågen-period, menar hon. Under det följande decenniet, som präglas av den stora börskraschen, tvingas flera tidigare välbeställda flickor ut i arbetslivet. Deras strävsamhet sattes på prov och många gånger blev de mångsysslare. Under 1940- och 50-talen kan man se hur yrket blivit ett alltmer väsentligt livsinnehåll för flickbokshjältinnan. Arbetet är en del av hennes identitet. Men en förändring inträffar på 1960-talet. Då dyker en rad villrådiga flickor upp i berättelserna. De hoppar av skolan och börjar planlöst en utbildning utan någon egentlig målsättning.

Det bestående intrycket av den informationstäta boken ”Till arbetet!” är dock en häpen beundran inför den driftighet, energi och framåtanda som alla dessa flickor uppvisar. Flickbokens författare nöjde sig inte med att bara följa med i samhällsdebatten. Ofta föregrep de den.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons