X
Annons
X
Recension

Eric Ericsons födelsedag Innerligt flödande körsång när Eric Ericson hyllas

I helgen når 100-årsfirandet av kördirigenten Eric Ericson sin kulmen i Stockholm. I konsertsalen som fått hans namn, Eric Ericson-hallen, bjuder Anders Eby och Mikaeli Kammarkör på ett innerligt firande i vattnets och ljudvågornas tecken.

Mikaeli Kammarkör i Eric Ericson-hallen. Foto: Janna Vettergren
Läs mer om Musikveckan med SvD

Eric Ericsons födelsedag

Genre
Konsert
Medverkande
Mikaeli Kammarkör, Anders Eby, dirigent; Sissela Kyle, konferencier; Lena Swanberg, sång
Var
Eric Ericson-hallen

Verk av: Valborg Aulin, Gabriella Gullin, Hlldor Lundvik, Åke Malmfors, Ann-Sofi Söderqvist m fl

Eric Ericson är hundraåringen som efter sin bortgång fortsätter att sjunga genom hundratusentals svenska körsångare. ”Vad är det som gör att vi svenskar… håller på och sjunger så mycket?” Frågar sig kvällens konferencier Sissela Kyle, och kommer fram till att körsång utgör en lyckad kombo av jantelag och social kontroll. Kanske ger sången i ett sekulariserat land som vårt också en ursäkt för att ägna sig åt musikalisk trosbekännelse genom att landa i ett gemensamt ackord, vilka pastorssonen Ericsons hängivna arbete bäddat för.

Mikaeli Kammarkör visar i alla fall i fredagskvällens program upp en lyckad kombination av beprövad Ericson-repertoar och nyupptäckta skatter ur likaså jubilerande förlaget Gehrmans gömmor (grundat 1893). Vågorna spiller ner från den vackra gobelängen i fonden (skapad av konstnärerna Anita Graffman och Marina Aittalat) till Valborg Aulins "Vågornas vaggsång" (med Carlos Murakami), förvandlas till flödande tårar i Debussys och Hildur Lundviks melankoliska Verlaine-tonsättningar, och ljudhärmande regndroppsmusik i Knut Håkansons klassiska Våhr-Wijsa.

Dirigenten Anders Eby har axlat körnestorn Ericsons mantel. Foto: Janna Vettergren

Dirigenten Anders Eby hör till de Ericson-elever som axlat manteln, dels genom att odla den skira körklangen, dels genom att adoptera den utmanande a cappella-repertoar som i sina bästa ögonblick är ett lyckat giftermål mellan lyrik och musik. Skönt att höra körklangen anta kropp och färg i Gösta Nyströms spännande svit "Golfiner", och hitta spänstig strävhet i Sven-Erik Bäcks sakrala "Utrannsaka mig."

Annons
X

Ingen vet bättre än en kvinnlig tonsättare vad ett förlag betyder för musikens vara eller icke-vara, men Sissela Kyles rufsiga presentationer överbetonar de återupptäckta på de levandes bekostnad. Lyckligtvis gäller det inte framförandena: jazzvokalisten Lena Swanberg bidrar till kontrastverkan i Ann-Sofi Söderqvists kraftfulla "What is Life?", och till kvällens rofyllda ögonblick hör Jerker Leijons trosvissa Hjalmar Gullberg-svit och Gunnar de Frumeries mäktiga "Chaconne" för solopiano.

Firandet fortsätter i helgen med Radiokören och Eric Ericsons kammarkör (Konserthuset) och söndagens konsert i Eric Ericson-hallen med OD och Adolf Fredriks Gosskör, till hundraåringens ära och fröjd.

Annons
X
Annons
X

Mikaeli Kammarkör i Eric Ericson-hallen.

Foto: Janna Vettergren Bild 1 av 2

Dirigenten Anders Eby har axlat körnestorn Ericsons mantel.

Foto: Janna Vettergren Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X