Annons

Flydde ultraortodoxa livet – stöttar andra transkvinnor

Hon växte upp i en ultraortodox judisk grupp och fångad i en könsidentitet som skavde tidigt. Till slut genomgick Abby Stein vad hon kallar dubbla övergångar. Hon flydde livet som manlig religiös ledare i vad hon ser som en sekt och kom ut som den transkvinna hon alltid varit.

Under strecket
Publicerad

Abby Stein pratar flytande och felfri engelska. Språket var nyckeln för att kunna börja ett nytt liv, skild från sin fru och borta från religionens stränga ramar.

Foto: Rob Schoenbaum Bild 1 av 4

Abbys karisma påminner mig om fnittriga tonårssamtal sena lägerkvällar. För Abby var de åren fulla av frustration.

Foto: Rob Schoenbaum Bild 2 av 4

De vanligaste frågorna Abby Stein får när hon ger intervjuer och håller föreläsningar handlar om tvivel kring hennes könstillhörighet.

Foto: Rob Schoenbaum Bild 3 av 4

Bröllopet för den förlovade systern kryper närmre men Abby är inte bjuden. Hon funderar på att bara dyka upp.

Foto: Rob Schoenbaum Bild 4 av 4

Abby Stein pratar flytande och felfri engelska. Språket var nyckeln för att kunna börja ett nytt liv, skild från sin fru och borta från religionens stränga ramar.

Foto: Rob Schoenbaum Bild 1 av 1
Abby Stein pratar flytande och felfri engelska. Språket var nyckeln för att kunna börja ett nytt liv, skild från sin fru och borta från religionens stränga ramar.
Abby Stein pratar flytande och felfri engelska. Språket var nyckeln för att kunna börja ett nytt liv, skild från sin fru och borta från religionens stränga ramar. Foto: Rob Schoenbaum

Religionen och att föda många barn för att säkra gruppens överlevnad är centralt.

NEW YORK Det gjorde inget att hennes modersmål jiddisch saknade ett ord för ”transperson”. Abby Stein hade ändå ord för att beskriva vad hon kände: hon var flicka. Hon växte upp som pojke i en sluten ultraortodox judisk grupp i New York, men är numera öppet trans och har lämnat den grupp hon själv kallar sekt.

– Jag skriver ett meddelande till mina föräldrar varje vecka. Jag ringer inför varje högtid och skickar fina presenter. Men jag får aldrig några svar, säger hon.

De chassidiska judarna i New York är ultraortodoxa och utgör ungefär en tredjedel av hela stadens judiska befolkning. Från början fanns gruppen främst i Östeuropa men där blev den närmast utplånad under Förintelsen.

Annons
Annons

Abbys karisma påminner mig om fnittriga tonårssamtal sena lägerkvällar. För Abby var de åren fulla av frustration.

Foto: Rob Schoenbaum Bild 1 av 1

I New York lever de chassidiska judarna främst i Brooklyn. Religionen och att föda många barn för att säkra gruppens överlevnad är centralt. De har strikta klädkoder, sina egna affärer och skickar sina barn till religiösa skolor. Abby utbildades till rabbin, religiös ledare, en position som bara innehas av män. I stället håller hon numera föreläsningar om sina erfarenheter som transkvinna och före detta ultraortodox. Nyligen poserade hon i underkläder i magasinet Vogue.

– Jag måste köpa större bh:ar hela tiden, ler hon nöjt om hormonbehandlingen.

I uttalet av vissa ord hörs det lite skorrande lätet långt bak i munnen som hennes modersmål jiddisch har. Hon pratar flytande och felfri engelska. Språket var nyckeln för att kunna börja ett nytt liv, skild från sin fru och borta från religionens stränga ramar. I 20-årsåldern kunde hon få engelska ord eftersom hon nästan enbart fick religiös undervisning på jiddisch. Många vardagliga saker som att beställa mat på en restaurang eller köpa kläder i en vanlig affär var helt nytt. På engelska hittade hon ord för vad hon gick igenom.

– När jag försökte förklara för mina föräldrar trodde nog pappa att jag var homosexuell, för det tror jag att han känner till. Transpersoner tror jag aldrig han har hört talas om.

I dag låter inte Abbys pappa henne tala med sin mamma.

Abbys karisma påminner mig om fnittriga tonårssamtal sena lägerkvällar. För Abby var de åren fulla av frustration.
Abbys karisma påminner mig om fnittriga tonårssamtal sena lägerkvällar. För Abby var de åren fulla av frustration. Foto: Rob Schoenbaum
Annons
Annons

Abby är strax under 30, men har ändå ett tonårsglimmer över sig. När vi tar en paus i intervjun pratar hon om snygga kändisar och frågar om mitt kärleksliv. Inte påträngande, bara ohämmat. Abbys karisma påminner mig om fnittriga tonårssamtal sena lägerkvällar. Som om hon nu lever den tonårstid jag förskönar. För Abby var de åren fulla av frustration.

Hennes föräldrar arrangerade tidigt ett giftermål för Abby och hon fick en son.

– Kanske är det slumpen, men redan som barn petade jag på min snopp med säkerhetsnålar. Den skulle inte vara där.

Hennes föräldrar arrangerade tidigt ett giftermål för Abby och hon fick en son. Abbys före detta fru träffade hon första gången i en kvart i samband med förlovningen. Sedan hade de ingen kontakt alls innan det arrangerade bröllopet genomfördes ett år senare. Abby beskriver kvinnan som sin vän, men anser att ingen borde giftas bort på det sättet. När sonen kommer på tal är det enda gången Abby inte direkt och öppet svarar på mina frågor. Hon vill skydda honom från det rampljus hon aldrig planerat.

Under en längre tid bloggade Abby anonymt för att sortera sina tankar. Hon hade dialog med följare och de anonyma kontona fungerade som ett stöd till varandra. När hon bestämde sig för att komma ut spreds plötsligt blogginlägget och den judiska tidskriften The Yiddish Daily Forward hörde av sig. Abby berättar att hon ställde upp på en intervju för att det kändes viktigt och för att hon trodde få skulle läsa. Sen ringde kvällstidningen New York Post och den efterföljande artikeln generade stor uppmärksamhet. Under intervjun pratar Abby med någon som tycks ha en manager-roll. Hon visar förtjust sin svenska wikipediasida och ber mig översätta.

Annons
Annons

De vanligaste frågorna Abby Stein får när hon ger intervjuer och håller föreläsningar handlar om tvivel kring hennes könstillhörighet.

Foto: Rob Schoenbaum Bild 1 av 2

Bröllopet för den förlovade systern kryper närmre men Abby är inte bjuden. Hon funderar på att bara dyka upp.

Foto: Rob Schoenbaum Bild 2 av 2

Abby anser att hon har en skyldighet att prata om sina erfarenheter som trans, som utbrytare ur en ultraortodox isolerad grupp, men också som kvinna.

– Även om jag aldrig har varit pojke så är det så folk såg mig. I viss utsträckning har jag sett båda sidorna. Och när folk pratar om att läget inte är så illa som metoo-rörelsen säger håller jag med. Det är ännu värre, långt värre än jag någonsin hade kunnat föreställa mig.

De vanligaste frågorna Abby Stein får när hon ger intervjuer och håller föreläsningar handlar om tvivel kring hennes könstillhörighet.
De vanligaste frågorna Abby Stein får när hon ger intervjuer och håller föreläsningar handlar om tvivel kring hennes könstillhörighet. Foto: Rob Schoenbaum

Så kallad ”cat calling” är en del av vardagen i delar av New York. Främmande man ropar efter dig som kvinna på trottoaren; ibland oförskämda sexuella inviter, ibland nästintill artigt smicker.

Jag vet inte alltid vem jag vill ligga med, men jag vet alltid vem jag är.

– Tidigare gick jag på gatan när som helst utan att tänka. Nu håller jag lite utkik efter vem som kan tänkas ge mig en obehaglig kommentar. Jag går inte ut ensam sent längre.

Hon berättar att de vanligaste frågorna hon får när hon ger intervjuer och håller föreläsningar handlar om tvivel kring hennes könstillhörighet.

– Alla transpersoner har sin egen berättelse, men jag har aldrig tvivlat. Jag kan tvivla på min sexualitet, ibland vill jag vara med kvinnor, ibland med män. Jag vet inte alltid vem jag vill ligga med, men jag vet alltid vem jag är.

När hon lämnade sin familj gick det flera år innan hon vågade dejta. Nu roar det henne och hon upplever sig bli mött med förståelse för sin bakgrund.

Bland Abbys tolv syskon är nio redan gifta och en förlovad. Hon har kontakt med flera av dem och en bror har varit stöttande hela tiden. Bröllopet för den förlovade systern kryper närmre men Abby är inte bjuden. Hon funderar på att bara dyka upp. Hon kan inte tänka sig att klä sig som en man, men som en ultraortodox kvinna om familjen vill; i lång kjol, mörka färger och täckt hår.

– Det enda jag verkligen saknar är familjen.

Bröllopet för den förlovade systern kryper närmre men Abby är inte bjuden. Hon funderar på att bara dyka upp.
Bröllopet för den förlovade systern kryper närmre men Abby är inte bjuden. Hon funderar på att bara dyka upp. Foto: Rob Schoenbaum
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons