Annons

”Flyktingar betalar priset för avtalet med Turkiet”

Tusentals människor är fast på de grekiska öarna, under ovärdiga och hälsovådliga förhållanden. Det är de som får betala priset för EU:s flyktingavtal med Turkiet som denna vecka fyller två år, skriver Anna Sjöblom, medicinsk humanitär rådgivare på Läkare utan gränser.

Under strecket
Publicerad

Flyktinglägret Moria på grekiska ön Lesbos. Bild från ett SvD-reportage i augusti 2015.

Foto: Linus Sundahl-DjerfBild 1 av 2

Anna Sjöblom.

Foto: Läkare utan gränserBild 2 av 2

Flyktinglägret Moria på grekiska ön Lesbos. Bild från ett SvD-reportage i augusti 2015.

Foto: Linus Sundahl-DjerfBild 1 av 1
Flyktinglägret Moria på grekiska ön Lesbos. Bild från ett SvD-reportage i augusti 2015.
Flyktinglägret Moria på grekiska ön Lesbos. Bild från ett SvD-reportage i augusti 2015. Foto: Linus Sundahl-Djerf

DEBATT | FLYKTINGKRISEN

Två år kan gå fort. Men inte för den som är fast i ett flyktingläger på en grekisk ö.

Enligt EU:s beslutsfattare skulle avtalet med Turkiet ”möjliggöra ett säkrare alternativ för migranter än att riskera sina liv på Medelhavet”. Två år senare sitter i stället ett stort antal kvinnor, män och barn fast på de grekiska öarna, med grusade drömmar om en framtid i trygghet och säkerhet.

Hela familjer, som kommit från länder som Syrien, Afghanistan och Irak, kämpar för att hålla sig torra och varma i regn och kyla. På grund av de restriktioner som tillkom genom avtalet mellan EU och Turkiet, som hindrar människor att lämna öarna, sitter många fast i överfulla flyktingläger som inte uppfyller internationell standard. Trots att över 8 000 människor överfördes till fastlandet under vintern så inhyser till exempel Morialägret mer än dubbelt så många människor som det är byggt för.

Annons
Annons

Våra medicinska team tar dagligen om hand de fysiska och psykiska konsekvenserna av det beslut som tog av EU:s ledare för två år sedan. Människor som har flytt våld, tortyr och krig och överlevt extremt farliga resor, men möter nytt våld och lidande i Europa.

De osanitära förhållandena i lägren leder till diarréer och luftvägsinfektioner. Men mest chockerande är den utbredda psykiska ohälsan. Uppgivenheten är slående. Till våra mottagningar kommer människor som helt tappat hoppet om att finna trygghet till sig och sina barn.

I en rapport från 2017 konstaterade vi att 80 procent av patienterna på Lesbos hade utsatts för någon form av våld i hemlandet, under flykten eller i Grekland. 20 procent hade utsatts för tortyr och nästan 20 procent för sexuellt våld. Men även förhållandena i lägren är så svåra att det leder till allvarlig psykisk ohälsa. I perioder har vi tagit emot tio patienter med akut ångest varje dag, varav många hade försökt ta sitt liv eller skadat sig själva. Vår personal tvingas sedan skicka tillbaka dem till överfulla läger, till den tillvaro som gett upphov till, eller förvärrat, deras lidande.

Så sent som förra veckan vårdade våra medarbetare på Lesbos elva skadade efter att de utsatts för tårgas under sammandrabbningar mellan grekisk polis och flyktingar. Flera av de patienter vi tog emot hade fått panikångestattacker och bland de som utsattes fanns gravida kvinnor och barn. Under tiden fortsätter båtarna att komma – bara två timmar efter sammandrabbningarna anlände två överfulla flyktingbåtar till Lesbos kust.

Annons
Annons

Anna Sjöblom.

Foto: Läkare utan gränserBild 1 av 1

Samtidigt verkar många beslutsfattare vara nöjda med situationen som den är. Man tittar åt andra hållet. När EU nu frigör ytterligare 3 miljarder euro i ytterligare finansiering till Turkiet, vill vi påminna om att det är de män, kvinnor och barn som sitter fast på de grekiska öarna som betalar de mänskliga kostnaderna för avtalet.

För oss på Läkare Utan Gränser, som varje dag lägger om de sår som EU:s politik skapat, är det tydligt att situationen inte kan fortsätta så här. De människor som är fast på öarna måste få komma därifrån. I väntan på detta måste förhållandena i lägren förbättras drastiskt och tillgången till sjukvård, inklusive psykiatrisk vård, måste öka.

Avtalets humanitära konsekvenser borde sättas högst på agendan för EU:s ministrar. För det här är inte ett jubileum någon bör vara stolt över.

Anna Sjöblom
medicinsk humanitär rådgivare, Läkare Utan Gränser

Anna Sjöblom.
Anna Sjöblom. Foto: Läkare utan gränser
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons