FN-chef: ”Vi släppte mat från fem kilometers höjd”

GENÈVE Under Syriens sjuåriga krig har FN:s Världsmatprogram (WFP) hjälpt miljontals människor att överleva. Chefen i Syrien, Jakob Kern, berättar under besök i Genève om kampen att rädda liv och hoppet om ett nytt Syrien.

Om chocken att se Raqqa:

– Jag var med FN:s första grupp i Raqqa för några veckor sedan. Synen var förfärlig. Staden ligger i totala ruiner, över 70 procent av alla byggnader är förstörda och det ligger minor precis överallt. Varje dag dödas två människor efter att ha klivit på minor eller lekt med oexploderade sprängladdningar. Ingen människa borde bo där. Ändå lever omkring 100 000 bland spillrorna.

– Där är livsfarligt. För FN är det alltför riskfyllt att vara på plats på grund av minorna. Vi startar inga program för att ge intryck av att det är en säker stad, eller uppmuntrar människor att återvända. Allt FN kan göra just nu är att genom organisationer på plats ge mathjälp till runt 50 000 människor.

Om matbombningar som räddat liv:

– En otrolig insats som räddat liv och gjort att svält kunnat undvikas i kriget. Detta var enda sättet att hjälpa 100 000 människor i Deir Ezzor som var belägrat av Islamiska staten under tre år. Vi flög in över området och släppte totalt 8 000 lastpallar med 600 kg matpaket under 17 månader.

– Det var en ytterst svår operation då vi var tvungna att släppa lastpallarna med fallskärmar från fem kilometers höjd för att inte bli nerskjutna. Därifrån siktade vi på ett område litet som en fotbollsplan för att inte skada människor på marken, när pallarna kom farande i 100 km i timmen. Det är otroligt att det gick så bra. Vi förlorade bara 200 fallskärmar och två människor skadades under hela operationen.

– Tacksamheten från befolkningen i Deir är överväldigande. När jag var inne i staden nyligen kom folk fram och tackade och sa att ”utan denna mat hade vi aldrig överlevt”. Det är sant. Staden var fullständigt belägrad, utan matbombningarna hade de inte överlevt.

Om belägringar och flyktingströmmar:

– Det finns nästan inga belägrade områden kvar i Syrien. Vi kan nå ut till nästan alla platser i landet idag. Östra Ghouta är inte längre belägrat, Raqqa är fritaget och Deir Ezzor likaså. Det är bara två städer, Fouah och Kefraya med 8 000 människor i Idlibprovinsen, som är belägrade av oppositionen.

– Men människor fortsätter att fly i svallvågor över landet. Drygt en halv miljon människor har flytt under årets första fyra månader. Runt 150 000 strömmade ut från östra Ghouta de senaste veckorna. Många vet inte vart de ska ta vägen, och flyr kanske för tredje eller fjärde gången.

– En kvinna jag träffade i Qamishli sa att hon flytt tre gånger, sett sin son skjutas framför sina ögon och nu måste fly vidare med sin svårt sjuka man. Ändå ville hon tacka mig för de matransoner hon får varje månad. Hon tog fram sin handgjorda väska, tog ut den enda dollar hon hade och gav mig väskan som tack för mathjälpen. Det värmde verkligen.

Om fruktat blodbad i Idlib:

– Detta blir nästa stora slag, och vi fruktar följderna. Två miljoner människor sitter fast i ett enda stort flyktingläger i Idlib (karta) där häftiga strider pågår mellan alla möjliga fraktioner. Alla stridande och många flyende från belägrade platser har tagits dit. Där finns nu runt 100 000 beväpnade miliser.

– Vi trodde aldrig att östra Ghouta kunde bli som östra Aleppo. Men det var precis vad som hände trots att Ghouta är fyra gånger större. Intensiva bombningar följdes av ännu mer intensiva bombningar som följdes av evakuering av civila och stridande. Om vi ser samma mönster igen kommer det att bli en mycket större katastrof än vad vi sett i östra Aleppo och Ghouta.

Om återbyggnad av Syrien:

– Alla har fått nog av detta krig. Människor vill ha fred och få sina liv tillbaka. Halva befolkningen är på flykt och vill hem igen. Men återuppbyggnaden blir enormt svår, och det behövs minst 200-300 miljarder dollar. Över 2 miljoner hus och 70 000 fabriker har förstörts, och infrastruktur som elledningar, vägar och broar ligger i ruiner. Man ligger efter med registrering av 500 äktenskap och 10 000 födslar.

– Vi försöker hjälpa genom att ge människor utrustning och frön för att börja odla och klara sig utan mathjälp. Men det är en lång process. Dessutom har en hel generation inte sett en skola inifrån, bara i tältläger. Många är också märkta av undernäring för livet.

– Men vem ska betala för allt detta?