Annons

”Hur kommer jag över mitt livs stora kärlek?”

Hon har träffat sitt livs kärlek. Men trots att de älskar varandra kan relationen av olika anledningar inte fortsätta. Hur hanterar man sorgen? Psykolog Jenny Jägerfeld ger råd.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Foto: Athena Adams/IBL Bild 1 av 1
Foto: Athena Adams/IBL Bild 1 av 1
Foto: Athena Adams/IBL

Fråga: Skriver till dig för jag kommer inte vidare från den situation jag befinner mig i. Jag är skild sedan ett par år och lever ensam med mitt barn på halvtid. Väldigt tätt efter skilsmässan blev jag passionerat förälskad i en man på min arbetsplats och vi inledde en relation. Vi hade det otroligt bra ihop och jag var övertygad om att jag mött mitt livs stora kärlek.

Han har/hade dock en del problem, både privat och mentalt vilket började påverka vår relation ett drygt år in i den. Kärleken oss emellan har alltid varit så stark men problemen han hade (vilka jag inte vill skriva om här) ledde till att vi gjorde slut flera gånger och försökte vara isär. Han kunde inte ge tillräckligt mycket i relationen och jag mådde dåligt av det, tvivlade på mitt eget värde, fick ångest och sömnsvårigheter i perioder.

Annons
Annons

Till slut bröt jag med honom definitivt i senhöstas, trots att jag älskar honom så mycket och allt jag vill är egentligen att få vara med honom. Nu till mitt problem.

Hur kommer jag över mitt livs stora kärlek?

Jag kommer inte vidare, det gör fortfarande lika ont inom mig som för över tre månader sen. Jag gråter mycket och saknar honom så oerhört, det gör fysiskt ont inombords, jag är nedstämd och det känns så hopplöst. Det känns som om jag kommer känna såhär resten av livet och aldrig någonsin kunna träffa nån annan som han, jag känner mig ensam. Jag har många vänner och försöker aktivera mig mycket för att inte sitta ensam hemma och deppa vilket skingrar smärtan för en stund. Jag söker nytt jobb för att slippa vara på samma arbetsplats som han då det händer vi stöter på varandra där vilket får mig att må så dåligt, jag blir fysiskt illa till mods när det händer. Jag älskar honom fortfarande och kan inte släppa tankarna på hur det kunde ha varit, hur lycklig jag skulle kunnat vara om vi hade varit ihop och det hade funkat.

Vad kan jag göra för att kunna gå vidare? Jag orkar inte ha så ont, det händer att jag tänker i mina mörkaste stunder det vore skönt slippa leva för att slippa smärtan men jag har ju ett barn så kommer aldrig agera på det. Hur kommer jag över mitt livs stora kärlek?

Mvh / Förtvivlad

Jenny Jägerfeld: En relation som tar slut kan faktiskt aktivera samma känslor som när en människa dör; sorg, en känsla av förlust. Och det kan, precis som du beskriver, göra så fruktansvärt ont. Det som komplicerar sorgeprocessen för dig är att relationen inte tog slut för att ni slutade älska varandra, utan för att det inte fungerade av andra skäl.

Annons
Annons

Du skriver att ni bröt upp för tre månader sedan och det är egentligen inte särskilt lång tid. Vissa människor är extra svåra att komma över. Att du fortfarande inte känner någon lättnad i smärtan betyder inte att du inte kommer att göra det i framtiden. Vi människor är begränsade på så vis att vi har svårt att föreställa oss hur det är att vara mätta när vi är hungriga, hur det är att vara glada när vi är ledsna. Det gör att vi kan ha svårt att leva oss in i att förändring kan ske. Men den kommer. Om du har varit förälskad tidigare så vet du hur de känslor som en gång var så starka plötsligt eller långsamt kan upplösas och försvinna.

I populärkulturen skolas vi in i tanken att två olyckliga själar kommer att mötas igen och att allt då kommer att vara annorlunda. I verkligheten är det sällan så.

Du är egentligen klar över varför ert förhållande inte fungerade: Han hade stora problem mentalt och privat. Han kunde inte ge tillräckligt mycket i relationen, vilket gjorde att du mådde dåligt, tvivlade på ditt eget värde, fick ångest och sömnsvårigheter. Du mår dåligt nu, stundtals så dåligt att du ibland känner att det vore skönt att slippa leva – även om du vet med dig att du aldrig kommer att agera på den känslan. Men du mådde uppenbarligen dåligt tillsammans med den här mannen också. Relationen tog slut för att du skulle kunna ge dig själv möjligheten att må bättre i framtiden, själv och tillsammans med ditt barn.

Det är viktigt att komma ihåg att de tankar du har kring hur det kunde ha varit, hur lycklig du skulle ha varit om det hade funkat, är en tankekonstruktion. Ni försökte flera gånger och det var inte så det var. Det skulle inte ha blivit så som du önskar. Försök att lämna det hypotetiska ”om inte”-tänkandet och fokusera istället mer på hur det faktiskt var. Det är en del av sorgeprocessen att minnas de fina stunderna, allt han och du gav till varandra. Men, försök även att påminna dig om alla de tillfällen då du faktiskt mådde dåligt av honom. Minns relationen som den var. Inte som du i dina drömmar hade hoppats på att den skulle vara.

Annons
Annons

För att kunna gå vidare måste du släppa honom helt. I populärkulturen skolas vi in i tanken att två olyckliga själar kommer att mötas igen och att allt då kommer att vara annorlunda. I verkligheten är det sällan så. Om du inte redan gjort det, låt all kommunikation med exet upphöra. Följ honom inte på sociala medier, sms:a inte med honom och, om du har möjlighet, byt jobb.

Prata med dina vänner, tillåt dig att gråta, skratta, vara arg. Du har märkt att det fungerar. Smärtan skingras för en stund.

En sak som kan vara bra att fundera över är ditt attraktionsmönster. Jag har förstås ingen aning om hur det är för dig, men ibland projicerar vi ut våra gamla familjemönster på en relation. Vi kanske väljer en partner som till exempel är en kopia av vår egen otillgängliga far (för att dra ett något klichéartat, men för den skull inte mindre sant exempel). Då kan det hända att sorgen över relationen blandas samman med sorgen du känner för att du aldrig fick komma tillräckligt nära din pappa. Det kan vara fallet ibland när man känner orimligt starkt inför någon eller något, fastän man inte riktigt förstår varför.

Du gör helt rätt i att aktivera dig, även om det inte känns lika roligt som förr. Prata med dina vänner, tillåt dig att gråta, skratta, vara arg. Du har märkt att det fungerar. Smärtan skingras för en stund. Med tiden blir de där stunderna längre och längre. Om du känner att dina tankar på att inte vilja leva inte mattas av eller att du fastnat i din sorg, så tycker jag att du ska söka professionell hjälp för att hitta ett sätt att komma vidare.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons