Annons

"Mitt språk är ej i orden". Gunnar Björlings liv och verkFör den ständiga outsidern Björling var skrivandet livet

I den första riktiga biografin om poeten Gunnar Björling framtonar bilden av en person som tidigt upplevde sig vara en outsider, men som istället för att försöka passa in ställde sig utanför samhället. Yukiko Duke läser ett betydande bidrag till Björlingforskningen.

Under strecket
Publicerad

Gunnar Björling, 1887–1960.

Foto: IBLBild 1 av 1

Gunnar Björling, 1887–1960.

Foto: IBLBild 1 av 1
Gunnar Björling, 1887–1960.
Gunnar Björling, 1887–1960. Foto: IBL

"Mitt språk är ej i orden". Gunnar Björlings liv och verk

Författare
Fredrik Hertzberg
Genre
Biografier
Förlag
Appell Förlag

560 s.

Gunnar Björling (1887–1960) var den finlandssvenska modernismens mest egensinnige och nyskapande lyriker. Hans betydelse som banbrytande kraft i den svenska litteraturen kan inte nog betonas, men trots detta har det hittills saknats en heltäckande biografi över honom.

Nu kan lyrikintresserade dock glädjas åt ”Mitt språk är inte i orden. Gunnar Björlings liv och verk” (Appell förlag) där litteraturvetaren och kritikern Fredrik Hertzberg tecknar en intressant och sammansatt bild av diktaren och hans tid.

Själv sade sig Björling hysa en skräck över att porträtteras och ”bli en tugga i var mans mun”, vilket inte har underlättat biografiskrivande. Trots den egna motviljan mot att bli avporträtterad, insåg diktaren biografiers vikt för förståelsen av ett författarskap. I ”Luft är och ljus” (1922) skriver han: ”Först genom ens liv och verk utbildar sig en förklaring och teori, de står i växelverkan.”

Annons
Annons

Det är just denna växelverkan Hertzberg lyfter fram: han vill sätta Björlings verk i samband med dennes liv, livsfilosofi och samtid, snarare än detaljstudera poetiken. Det är ett gott val, poetiken har andra – som Anders Olsson, Bo Carpelan och Leif Friberg med flera – redan skrivit genomgripande analyser av.

Gunnar Björling debuterade 1922 – efter Edith Södergran, Hagar Olsson och Elmer Diktonius – med den symbolistiska prosadiktsamlingen ”Vilande dag”. Den visar en påverkan av den svenske diktaren Vilhelm Ekelund, men även av den indiske Nobelpristagaren Rabindranath Tagore och de japanska och kinesiska poeter som Björling läste i tysk översättning.

Redan i detta debutverk formulerar Björling den filosofiska idé som löper som en röd tråd genom hans diktning: tanken på det obegränsade. Människan är fjättrad av sina begränsningar, men måste hela tiden sträva mot det obegränsade. Men målet är inte att uppgå i det obegränsade, i någon form av högre dimension. Det är själva vägen, strävan efter att frigöra sig, som är meningen: i detta kan man troligtvis spåra diktarens intresse för österländsk filosofi.

Det som gör Björling så unik som lyriker är att han även låter kampen mellan det begränsade och det obegränsade ta plats i sin diktning. Språket, som är begränsat, ska spegla vår strävan mot det obegränsade: därför måste det brytas upp i fragment. Men fragment som glöder, intensiva skärvor av liv. Björling ville skildra upplevelser och känslor orden inte förmår att uttrycka och skapade därför sitt eget starkt reducerade och koncentrerade lyriska språk med uppbruten syntax och laddad användning av mellanord som ”och”, ”att”, ”som” och ”men”.

Annons
Annons

Hans livsfilosofi – och den nyskapande språkhantering som var dess konsekvens – var för radikal för hans samtid: hans dikter ansågs esoteriska och obegripliga av såväl det litterära etablissemanget som den läsande allmänheten. Det var först mot slutet av sitt liv som Björling även utanför modernistkretsarna i Finland och Sverige fick det erkännande han förtjänar som unik och nyskapande lyriker.

Hertzberg skriver fram diktarens liv kronologiskt, i kapitel som närmast har formen av korta essäer om olika perioder i Björlings liv. Särskilt intressanta är de kapitel där han kastar ljus över diktarens mindre kända, dramatiska ungdomsår. Björling framstår som en människa som ständigt omprövar sina ståndpunkter och hela tiden försöker vara trogen sig själv och sitt samvete: läsaren får bland annat möta honom som toppelev i finska kadettkårens skola, socialistisk aktivist och potentiell terrorist, vit underrättelseansvarig och vaktstyrkemedlem under inbördeskriget.

Istället för att driva en tes, välja material som stöder tesen och sedan presentera en dramaturgiskt sammanhållen berättelse, har Hertzberg valt att presentera en fascinerande mosaik av ofta motstridiga röster. Han låter olika människor som kände Gunnar Björling ge sin syn på honom som person och händelser i hans liv, samt väver in diktarens texter som en sorts förtydliganden. Det är ett arbetsamt sätt att skriva biografi på som kräver år av källstudier och en icke föraktlig stilistisk förmåga, men det ger läsaren möjlighet till en rik förståelse. De många rösterna belyser diktaren ur olika infallsvinklar och ger möjlighet till alternativa sätt att se honom på.

Annons
Annons

I biografin framtonar bilden av Björling som en person som tidigt upplevde sig vara en outsider, men som istället för att försöka passa in ställde sig utanför samhället. Han förvärvsarbetade aldrig, istället levde han större delen av sitt liv på växlar och bidrag från privatpersoner. Länge bodde han i en ombyggd bastu i en av sina bröders fastigheter vid Brunnsparken i Helsingfors, därefter inhyst hos en väns far. En tungt vägande orsak till diktarens starka känsla av utanförskap var troligtvis hans homosexualitet, en läggning som var straffbar under hans livstid. Av naturliga skäl var Björling därför ytterst förtegen om sitt kärleksliv, men här får läsaren möta en rad betydelsefulla (men olyckliga) förälskelser.

I ”Mitt språk är ej i orden” blir det tydligt att Björling levde genom skrivandet och såg det som sitt egentliga liv, lika delar kall och existensberättigande: ett vanligt, konventionellt liv var inte för honom. Mot bakgrund av detta blir hans livsfilosofi, hans syn på det begränsade och det obegränsade, än mer förståelig. Fredrik Hertzbergs rika biografi öppnar nya möjligheter till förståelse av såväl människan som poeten Gunnar Björling och kommer att bli betydande bidrag till Björlingforskningen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons