Annons

”För hårda krav för familjeåterförening”

Foto: Marcus Ericsson/TT

Det är inte rimligt att vi kanske aldrig kan återförenas med våra familjer för att vi inte lyckas uppfylla försörjningskravet. Det skriver fyra eritreaner i Sverige.

Under strecket
Publicerad

DEBATT | MIGRATIONSPOLITIK

Vi vill återförenas med våra familjer. För att få göra det måste vi uppfylla det försörjningskrav som 2016 infördes som villkor för familjeåterförening. Vi har gång på gång försökt uppfylla de höga kraven men inte lyckats. Nu har vi varit skilda från våra familjer i mer än fem år. Hur länge ska detta pågå? Sveriges politiker måste ändra lagen.

Vi flydde från Eritrea på grund av politisk förföljelse. Vi överlevde den farliga resan över Medelhavet – dödens hav. Vi flydde ensamma till Sverige, vi kunde inte riskera våra barns liv. Vår förhoppning var att våra fruar och barn skulle kunna återförenas med oss i Sverige.

Men förhoppningen om att återförenas med våra familjer grusades. Sedan 2016 måste man uppfylla ett försörjningskrav för att få återförenas i Sverige. Trots att vi kommit till Sverige före 2016 omfattas vi av den nya regeln. Inga undantag har gjorts för oss. Vi fick veta att vår enda möjlighet att återförenas med våra barn var att skaffa jobb och bostad. Så vi kämpade och skaffade ett jobb, två jobb och bostad bara för att få veta att lönen är för låg och bostaden för liten för att uppfylla kravet. Avslag. Ny ansökan. Avslag igen. Det har nu gått mer än fem år sedan vi levde med våra familjer. Hur länge ska det här pågå? För barn är fem år en lång tid. De växer upp utan oss.

Annons
Annons

För att kunna återförenas med oss var våra familjer tvungna att lämna Eritrea. Våra barn och fruar lever nu som flyktingar i Etiopien och Sudan. De kämpar för att hitta bostad, för att barnen ska få gå i skola och för att vara säkra. Samtidigt som vi försöker hitta och betala för tillräckligt stora bostäder åt våra familjer i Sverige försörjer vi dem i utlandet. Det är svårt att få pengarna att räcka till. Vi pratar ofta på telefon. Vi försöker ge dem hopp, säger att det snart ska ordna sig. Men åren går. Våra familjer börjar tvivla på oss. De tror att vi inte bryr oss om dem längre, att vi skaffat nya familjer, att det är därför de inte får komma. Barnen är arga på oss för att vi har lämnat dem. Vi förklarar att den tillfälliga asyllagen tar slut i juli 2019 och då kan ni komma hit och vi kan leva tillsammans. Men den tillfälliga lagen förlängs och tvivlen på oss växer. De ser hur andra familjer, som inte omfattas av kravet, får komma till Sverige.

Vi har svårt att sova på nätterna. Vi oroar oss över att våra äldsta barn snart fyller 18 år och då inte kommer ses som en del av vår familj enligt lagen. De kommer då lämnas kvar, ensamma. Vi vaknar av mardrömmar. På dagarna fortsätter vi kämpa och går till våra jobb, på sjukhus, på restaurang, på lager.

Samtidigt som vi kämpar sitter politikerna i en migrationskommitté som ska ta fram nya regler om familjeåterförening och försörjningskrav. De har makten över om våra barn, och andras barn, ska ha en möjlighet att åter få leva med sina föräldrar. Vi hoppas att politikerna läser detta och uppmanar dem att ta barns rätt till sina föräldrar på allvar genom att:

  • Sänka kraven på inkomst och storlek på bostad till mer rimliga nivåer.
  • Skapa en möjlighet för skyddsbehövande som vistats i Sverige med uppehållstillstånd under en längre tid att undantas från försörjningskravet.

Vi vill inget annat än att återförenas med våra familjer. Vi har gjort vårt yttersta, men det har inte räckt. Det är inte rimligt att vi kanske aldrig kan återförenas med våra familjer för att vi inte lyckas uppfylla försörjningskravet. Det är inte bara vi som befinner oss i den här situationen. Vi har kontakt med hundratals andra familjer i samma situation. Vi vädjar till Sveriges politiker att hjälpa oss.

Gehbre Habtay
Tesfom Zere
Negasi Welday
Oqubay Abraham

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons