Annons

Lisa Irenius:Föraktet är förödande – vi måste kunna möta oliktänkande

Samtal med kontroversiella personer har i sig blivit kontroversiellt. Men både individer och medier behöver i större utsträckning kunna möta människor som tänker och tycker mycket annorlunda än vad man själv gör.

Under strecket
Publicerad

Navid Modiri och Stina Oscarson – båda två har blivit kontroversiella på grund av att de väljer att samtala med kontroversiella personer.

Foto: Janerik Henriksson/TT och Staffan LöwstedtBild 1 av 1

Navid Modiri och Stina Oscarson – båda två har blivit kontroversiella på grund av att de väljer att samtala med kontroversiella personer.

Foto: Janerik Henriksson/TT och Staffan LöwstedtBild 1 av 1
Navid Modiri och Stina Oscarson – båda två har blivit kontroversiella på grund av att de väljer att samtala med kontroversiella personer.
Navid Modiri och Stina Oscarson – båda två har blivit kontroversiella på grund av att de väljer att samtala med kontroversiella personer. Foto: Janerik Henriksson/TT och Staffan Löwstedt

Inte på sex decennier har kvinnor och män stått så långt ifrån varandra politiskt som de gör idag.

Det säger Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap, i ett reportage om dagens feminism i SvD:s kulturmagasin. Samtidigt förutspår han att det snarare är skillnader i utbildningsnivå och livsvillkor som kommer att skapa djupa ideologiska strider framöver.

Feminism är bara en av många frågor som på senare år har blivit mycket laddade. Det gäller också identitetspolitik, invandring, medier, yttrandefrihet, religion, mångkultur. Kring dessa ämnen pågår hårda, känslofyllda kamper i offentligheten, inte minst i sociala medier.

Att det finns en mångfald av åsikter i dessa frågor är varken fel eller konstigt. Problemet uppstår när människor med olika åsikter över huvud taget inte kan mötas. När debattklimatet blir så polariserat att människor slutar diskutera med varandra, och i stället väljer att bara förfasa sig över andra tillsammans med likasinnade. När de inte står ut med att umgås i privata sammanhang. Som i USA: på 1960-talet var det bara några procent av republikaner och demokrater som uppgav att de skulle bli upprörda om en familjemedlem gifte sig med någon från det andra partiet. År 2010 menade så mycket som en tredjedel av demokraterna och hälften av republikanerna att de skulle ogilla ett äktenskap över partigränserna.

Annons
Annons

Jag tror att både enskilda människor och medier i större utsträckning behöver bli redo att möta människor som tänker och tycker mycket annorlunda än vi själva.

Att polariseringen har fått oroande konsekvenser även i Sverige märks på föraktet. Att förakta någon är något helt annat än att ogilla personens åsikter. Det är ett nedgörande förhållningssätt som är svårt att bemöta och som omöjliggör diskussioner. I sociala medier – och i många journalisters och debattörers mejlkorgar – är föraktet numera ett centralt inslag. Det riktas mot feminister, ”pk-media”, public service, eliten, politiker.

Men det finns också förakt i motsatt riktning. Mot vita medelålders män. Mot högerpopulister. Mot Trump- och brexit-anhängare och SD-väljare. Mot folk som ”inte fattar bättre”.

På SvD:s kultursidor kommer vi under den närmaste tiden att undersöka det polariserade, delade Sverige, i ett antal understreckare och reportage. Som en del i detta publicerar vi även artikelserien ”Den polariserade debatten”, där dramatikern och debattören Stina Oscarson samtalar med personer som, medvetet eller omedvetet, frivilligt eller ofrivilligt, har kommit att spela en roll i de uppskruvade diskussionerna om vår tids brännande frågor – på olika sätt och från olika perspektiv.

Just samtal med personer som hyser kontroversiella åsikter är i sig kontroversiellt – kanske mer i dag än på länge. Både Stina Oscarson, som utöver att göra samtalen i SvD:s serie ofta håller i olika samtal på scener runtom i landet, och Navid Modiri, som driver samtalspodden ”Hur kan vi?”, har fått en hel del kritik.

Annons
Annons

Samtalet är onekligen en svår form, ibland blir det fel. En återkommande, berättigad fråga är om det inte är att legitimera kontroversiella åsikter när man ger dem utrymme. Och det kan bli så – men det finns också en avgörande skillnad mellan att legitimera och att försöka förstå. En annan invändning är att extrema åsikter redan får alldeles för stort utrymme idag, framför allt i sociala medier, och att etablerade medier därmed borde stå emot. Det kan jag delvis hålla med om. Medier ger i dag ofta oproportionerligt mycket utrymme åt exempelvis Europas högerpopulister och Trumps mest uppseendeväckande tweets.

Det är dock intressant att notera att det mycket sällan är någon som reagerar när det skrivs spaltmeter om personer som hyser kontroversiella åsikter – men när man vänder sig direkt till dessa personer och frågar hur de tänker, och varför, så blir det plötsligt mycket känsligare.

Ett samtal ställer också krav på läsaren, som själv får ta ställning till det som sägs.

Jag menar nu inte att nazister eller IS-terrorister bör få bre ut sig i Svenska Dagbladet. Men jag tror att både individer och medier i större utsträckning behöver kunna möta människor som tänker och tycker mycket annorlunda än vad man själv gör. Och vi behöver alla få en större förståelse för personer som, vare sig man vill det eller inte, spelar en roll i den polariserade debatten – vad som driver dem och hur deras världsbild ser ut.

I jämförelse med vanliga intervjuer och reportage har samtalet – där två personer möts och diskuterar – sina begränsningar. Det är inte ansvarsutkrävande och kritiskt granskande på samma sätt. Men samtalet har också sina fördelar: läsaren får följa hur två personer diskuterar med varandra, det är en konkret övning i att försöka mötas och att ha ett öppet förhållningssätt inriktat på förståelse, utan att för den sakens skull nödvändigtvis hålla med eller tumma på sina egna övertygelser. Ett samtal ställer också krav på läsaren, som själv får ta ställning till det som sägs.

Sociologen Robb Willer har i många år studerat den ökande polariseringen i USA, och menar att en nyckel till att motverka den är att människor med olika politiska uppfattningar tar sig tid att verkligen lyssna på varandra, att förstå den andras värderingar och tänka kreativt kring hur man trots i grunden olika uppfattningar kan komma överens. Som Willer uttrycker det i en intervju med Stanford News: ”Empati och respekt kommer att vara avgörande om vi ska sy ihop vårt land igen.”

Efter reklamen visas:
Värdet av att samtala
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons