Annons

Elsa Westerstad:Hur kommer Witt-Brattström undan med hyckleriet?

Ebba Witt-Brattström.
Ebba Witt-Brattström. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

När Ebba Witt-Brattström och Horace Engdahl var ett par.

Foto: Yvonne Åsell

Vid sidan av stora händelser passerar de små skandalerna lätt obemärkt förbi. Som att Ebba Witt-Brattström tas in som ­expert för att kommentera turerna i Svenska Akademien. Som vore århundradets kärlekskrig med Horace Engdahl glömt och förlåtet, och hennes egen roll som mångårig sekreterarhustru blott en källa till kunskap och inte till privilegier och allmänt solande i makens akademiglans.

Inte heller verkar det vara ett problem att litteraturprofessorn ena dagen säger att Sara Danius ”inte klarar skivan” som ständig sekreterare, och att ”hon borde lämna Akademien”, för att när Danius tvingats bort tycka att det är ”fullständigt tragiskt”, ”ett mardrömsscenario”.

Hur kan Ebba Witt-Brattström komma undan med ett sådant hyckleri? Dessutom; detta envetna – och enögda – sätt på vilket hon använder sig av kulturmansbegreppet.

”Det är kulturkvinnan mot kulturmannen”, lät det i Aftonbladets tv-sändning.

Horace Engdahls infama påhopp på Sara Danius kallade hon för ”kulturmannens sista, desperata fäktande mot kulturkvinnan” (Expressen, 6/4).

Annons
Annons

När Ebba Witt-Brattström och Horace Engdahl var ett par.

Foto: Yvonne Åsell
När Ebba Witt-Brattström och Horace Engdahl var ett par.
När Ebba Witt-Brattström och Horace Engdahl var ett par. Foto: Yvonne Åsell

”Det är kulturkvinnan mot kulturmannen”, lät det i Aftonbladets tv- sändning. När Åsa Linderborg, tidningens kulturchef, invände att analysen är för enkel, att Horace Engdahl faktiskt lägger upp hela sitt hjärta för en annan kvinna, nämligen Katarina Frostenson, och att konflikten nog snarare handlar om att Danius inte försvarat hans entourage, gav Ebba Witt-Brattström ett blixtsnabbt svar:

”Det är ju kavaljeren som kan försvara en värnlös kvinna, det har ju vi sett förr. Vad det handlar om här är att Sara Danius har en annan framtoning. Hon är inte en som söker sig som en dununge till pappafamnen.”

Katarina Frostenson, akademiledamot, uppburen poet, och tillika ”dununge som söker sig till pappafamnen”. Det är ett rätt så makalöst påstående i all sin nedlåtenhet (lek med tanken att en man hade sagt samma sak).

Är det alltså så här Ebba Witt-Brattström tycker att en med­görlig kvinna ser ut?

För övrigt: är det inte precis det som Katarina Frostenson har visat att hon inte är – genom att så envist och halsstarrigt vägra ge vika och fördöma sin make offentligt? Inte ens när Sara Danius meddelade sin avgång, kastade Frostenson in handduken: hon lämnade bara tills vidare sitt arbete i Akademien, inte sin stol.

Man kan tycka att det är underligt, men värnlöst är det knappast.

Det verkar fullständigt krylla av fogliga kvinnor i Akademien. I alla fall om man får tro Witt-Brattström. I intervjun med Expressen menar hon att det efter Kerstin Ekmans inträde (1978!) funnits en strategi från den patriarkala akademin att ­välja in "mer medgörliga" kvinnor. Som accepterar "herr­arvet från forna tider". Men att Sara Danius inte är "lagd åt det hållet”.

Jag tittar på det redan omtalade Aftonbladet-klippet på Kristina Lugn, som under en prisutdelning i Börshuset krånglar sig förbi det massiva pressuppbådet, med en glödande cigarett som dragen lans.

"Nä nu är ni galna", säger hon. "Jag röker, ni kommer att dö, titta!"

Är det alltså så här Ebba Witt-Brattström tycker att en med­görlig kvinna ser ut?

Förakt blir inte vackrare för att det kommer från en kvinna.

Efter reklamen visas:
Här är turerna kring Svenska Akademien
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons