Annons
Kommentar

Mårten Schultz:Föräldrar har ingen plikt att betala barnets skadestånd

Dagen efter storbranden i Slottsskogshallen I Göteborg.
Dagen efter storbranden i Slottsskogshallen I Göteborg. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

Slottsskogshallen i Göteborg har totalförstörts genom i en brand. Värdet på skadan är många miljoner. Det är inte ovanligt att sådana här bränder orsakas av unga människor. Så även i detta fall. Två pojkar i tolvårsåldern har berättat att de kan ha startat branden.

Under strecket
Publicerad

Det är alldeles för tidigt att säga vad som orsakade branden som ledde till att Slottsskogshallen i Göteborg totalförstördes. Har pojkarna medvetet försökt tända på idrottsanläggningen? Var det en lek med eld som gick snett? Ännu vet vi inte ens om det är sant, som pojkarna säger, att det faktiskt var de som orsakade branden. Men oavsett vad som har hänt finns det anledning att säga något om hur ansvaret för barn ser ut i Sverige.

Det räcker med att agerandet var slarvigt.

Straffansvarets begränsningar är välkänt. Barn under 15 år kan inte hållas straffansvariga för brott de begått. Det finns i och för sig en särskild lagstiftning som gör att vissa åtgärder kan vidtas mot barn – och som har satts i användning här, av medierapporteringen att döma – lagen om unga lagöverträdare. Men den lagen kan inte medföra något straffansvar. Det finns emellertid ett helt annat ansvarssystem, som har en helt annan syn på ungas ansvar. Civilrättens ansvarssystem, skadeståndsrätten.

I skadeståndsrätten kan barn, även förhållandevis små barn, hållas ansvariga för skador de orsakar. Om en tolvåring startar en brand kan hon eller han ha ett eget ansvar för de skador som uppkommer genom branden. En förutsättning är att barnet har betett sig vårdslöst. Det krävs däremot inte att barnet agerat uppsåtligt – att hon eller han ville orsaka skadan. Det räcker med att agerandet var slarvigt. Och bedömningen av om det förekommit slarv görs på ett sätt som kan tyckas sträng mot barn. Trots att regeln i skadeståndslagen säger att barn ansvarar i förhållande till, bland annat, sin ålder och utveckling så är bedömningen av oaktsamheten ofta hård.

Annons
Annons

Skadeståndet ska alltså betalas med pengar ur barnets egen ekonomi.

När ett barn är ansvarig för att ha orsakat skadan är ansvaret just barnets, inte förälderns. Om ett barn har blivit skyldig att betala skadestånd så måste alltså inte vårdnadshavaren betala skulden. Många vårdnadshavare kanske gör det ändå, för att underlätta för sina barn, men det är ingen generell plikt. Och när det gäller skador i mångmiljonklassen är det ofta heller inte möjligt – det är få vårdnadshavare som har 50 miljoner kronor över.

Skadeståndet ska alltså betalas med pengar ur barnets egen ekonomi. Kanske råkar barnet ha mycket pengar efter att till exempel ha ärvt ett större belopp? Då kan dessa användas för betala av en skadeståndsskuld. Men det är ju ovanligt med så förmögna barn. Har barnet inte egna pengar att betala med blir skadeståndet en skuld som ligger kvar tills barnet blir större och börjar tjäna pengar. Och då har skulden kanske växt betydligt – dröjsmålsräntan är hög för sådana här skulder.

Det finns en säkerhetsventil. I en 25 år gammal dom från Högsta domstolen klargjordes att ansvaret för unga skadevållare kan jämkas, sättas ned, om skadeståndet på ett allvarligt sätt kan försämra den ungas möjlighet till återanpassning. Men det innebär inte att ungdomar som bränner ned byggnader kommer undan. Även ett nedsatt skadestånd landar i dessa situationer ofta på hundratusentals kronor, åtminstone när skadan orsakats uppsåtligt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons