Annons
Krönika

Katarina Wennstam:Föräldrar måste våga se varningssignalerna

Under strecket
Publicerad

Ett par nycklar som hänger kvar i låset på en moped. Jag kan inte ens föreställa mig vad det fyndet gör med en förälder, än mindre hur det tröstlösa sökandet efter Lisa Holm var för hennes anhöriga. Vill knappt tänka på hur det är nu.

Många av oss har kramat våra barn lite extra hårt de senaste veckorna, mordet vid Kinnekulle fick många att inse att det aldrig går att skydda våra älskade mot allt ont. När mina barn började gå själva till och från skolan härom året återvände tankarna till Engla Höglund, som cyklade själv hem första gången från träningen och aldrig kom fram. Det är ofrånkomligt, den livslånga rädslan föds i samma sekund som varje barn kommer till oss.

Jag tänker att många av oss funderar på hur vi någonsin ska kunna skydda de vi bryr oss om. Skicka ett sms när du åker, ring när du kommer fram, gå inte genom parken från bussen.

**Jag har väldigt **dubbla känslor inför de där tipsen vi ger våra barn. Dels för att de framför allt ges till våra döttrar. Åk inte svarttaxi, gå inte hem ensam, var inte för full, ska du verkligen gå ut i den där klänningen …? För även om det är goda råd, så säger de också indirekt till alla offer, för våldtäkter, överfall och misshandel, att de hade kunnat göra mer. Att de själva bär en del av skulden om de ändå blir utsatta.

Annons
Annons

Dessutom borde vi framför allt varna våra söner. Det är statistiskt sett betydligt farligare att vara en ung man som rör sig ute i sommarnatten. Att med plånbok, mobil och x antal öl i blodet ställa sig i en korvkö på Medborgarplatsen eller vid Stureplan är bland det mest riskabla en man kan göra. Akutmottagningarna på helgerna fylls framför allt av våldsskadade män i olika åldrar, men trots att vi vet detta så är det inte grabbarna vi säger åt att passa sig lite mer. Var försiktig. Ska du verkligen gå ut i den där svindyra jackan, göm telefonen, bli inte för full, undvik derbyn och folksamlingar …

Jag tänker på Lisa Holm och på att pappor och mammor kommer att tänka på henne under många år framöver när deras barn ska cykla, gå eller åka moppe hem i den ljusa sommarnatten, eller den kolsvarta vintern. Det är omöjligt att inte vara rädd.

Och det är klokt att vara rädd, försiktig och bry sig om. Jag skulle aldrig säga till min egen dotter att hon ska testa att gå naken hem genom Humlegården en fredagsnatt bara för att hennes mamma tror så starkt på varje kvinnas rätt att röra sig fritt genom stan.

**Men en sak **måste vi inse. Det viktigaste rådet vi kan ge våra döttrar är inte att undvika att åka moppe. Utan att inte bli ihop med fel kille (eller tjej). Att våga se signalerna på svartsjuka och kontroll. För det i särklass farligaste en ung tjej kan göra är inte att åka hem själv, utan att kära ner sig i en kille som inte respekterar henne.

Det farligaste vi kan utsätta våra söner för är att glömma vårt föräldraansvar. Vi måste se till att de inte blir en av de män som inte låter tjejer åka ensamma hem genom natten.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons