Annons
Krönika

Sofia Nyblom:Förbjuden opera känns spöklikt aktuell

”Karl V” i regi av Carlos Padrissa (känd från katalanska Fura dels Baus) i München.
”Karl V” i regi av Carlos Padrissa (känd från katalanska Fura dels Baus) i München. Foto: Wilfried Hoesl

Nazisterna gillade inte modernistisk musik och deporterade eller mördade icke önskvärda tonsättare och musiker. Nu möts en tidigare svartlistad opera med ovationer i München, en gång den nazistiska ”rörelsens huvudstad”.

Under strecket
Publicerad

Bo Skovhus i en scen med Anaïs Mejias i Ernst Kreneks opera ”Karl V”.

Foto: Wilfried Hoesl Bild 1 av 1

Ölstanken ligger tjock under de medeltida valven, och på en liten scen sitter en mässingskvintett iklädd Lederhosen och spelar tysk folkmusik. Jag är på historisk mark. Det var i Hofbräuhaus i München som första kapitlet i nationalsocialismen skrevs till ackompanjemanget av en mässingsorkester och en sejdel öl. Knappt hade vapenstilleståndet undertecknats i november 1918 innan de högerextremistiska frikårerna hetsades att slå ner den socialistiska revolten i staden och peka ut dess judiska ledargestalter som syndabockar. Adolf Hitler höll sina politiska möten i stadens populära ölkällare, och kallade München för Hauptstadt der Bewegung, rörelsens huvudstad.

Inget ont om tysk folkmusik. Men det var på sätt och vis en glättig tysk folkvisa som satte an tonen för den mörka symfoni som orkestrerades härifrån. Nationalsocialismen hade ju som bekant också estetiska anspråk. Musik och konst skulle tilltala den tyska folksjälen och rusta för krig.

Dit hörde inte något som kunde förknippas med modernism: abstrakt konst, tolvtonsmusik eller jazz klassades som ”degenererad konst”, och efter utställningen ”Entartete Kunst" 1938 i München följde året därpå ”Entartete Musik” i Düsseldorf. Där hängde nazisterna ut verk av folkkära tonsättare som antingen hade judisk härkomst eller pekades ut som landsförrädare, och deporterade dem till dödslägren.

Annons
Annons

Bo Skovhus i en scen med Anaïs Mejias i Ernst Kreneks opera ”Karl V”.

Foto: Wilfried Hoesl Bild 1 av 1

När tjeckiske Ernst Kreneks opera ”Karl V” under det gångna året spelats på Bayerska Statsoperan är det ett led i processen med att rehabilitera den ”degenererade” musiken. I rampljuset står många av 1930-talets stora namn: E W Korngold, Alban Berg, Franz Schreker, Béla Bartók. Jag ser Ernst Kreneks fantasieggande ”Karl V” en oktoberkväll i Münchens operahus. I Carlos Padrissas iscensättning blir ”Karl V” ett svindlande vackert allkonstverk, där den svävande tonaliteten bidrar till känslan av att ingenting är konstant.

Operan är ett drömspel, där huvudkaraktären är samma person som Giuseppe Verdi gestaltade i ”Don Carlos”: barytonen Bo Skovhus i punkfrisyr och klocktunika föreställer den forne kejsaren över tysk-romerska riket och ärkehertigen av Österrike (1500–1558), som efter att ha abdikerat på dödsbädden biktar sig för munken Juan de Regla. I ett delirium återupplever han konflikten med Martin Luther, slaget mot franske Frans I och dennes bundsförvant sultan Soliman, och början till ett religionskrig som skulle komma att tvinga katolska kyrkan till reträtt från den världsliga makten och söndra Europa.

Bo Skovhus i en scen med Anaïs Mejias i Ernst Kreneks opera ”Karl V”.
Bo Skovhus i en scen med Anaïs Mejias i Ernst Kreneks opera ”Karl V”. Foto: Wilfried Hoesl

Scenbilden bygger i linje med den avantgardistiske tonsättarens önskemål på projektioner, och golvet är fyllt med hundratals liter vatten där kungen och hans antagonister vadar fram i höga gummistövlar. Lita Cabelluts kostymer och videokoncept knyter an till surrealismen, med evighetsspiraler som antyder Tidens slut och maktens förmåga att byta gestalt. Dansarna från bayerska statsbaletten hänger från taket i erotiskt dekadenta formationer som speglar den spröda musikaliska texturen. I ett skrämmande ögonblick blir de halvnakna kropparna slappa och livlösa, och påminner om Förintelsen.

Hotet mot demokratin var ett favoritämne för Krenek, som redan 1926 skrev operan ”Diktatorn” med Benito Mussolini som förebild. Den anti-fascistiska handlingen och tolvtonsmusiken i Ernst Kreneks ”Karl V” fick Wienerfilharmonikernas chefsdirigent att dra in urpremiären på Wiens statsopera 1933. Efter premiären i Prag 1938 emigrerade Krenek till USA, och gick bort 1991 i Palm Springs.

Vissa textrader i ”Karl V” känns spöklikt aktuella, som när den ombytliga folkmassan med facklor i handen meddelar att man vill bli kvitt den spanske kolonisatören: ”Vi är tyskar – vi vill inte vara världsmedborgare”. I slutbilden tar de sats för ett jättekliv ut i åskådarrummet. Plötsligt är det oss de är ute efter. Jag ser på min smokingklädde granne. Vi drar efter andan.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons