Annons

Förbudsivrare riskerar stoppa en naturlig process

Foto: Martina Holmberg / TT

Slöjdebatten har flera dimensioner.

Under strecket
Publicerad

Moderaternas partistyrelse vill se en statlig utredning om huvudduksförbud i för- och grundskola. Ett förbud är dock sannolikt mer till huvudduksförespråkarnas fördel än vad de som vill ha förbudet önskar.

Argumenten för att införa ett förbud varierar. Men de anknyter till vad som kan anses vara olämpligt att flickor i förskola och grundskola utsätts för. Egentligen går de flesta argumenten för ett förbud att samla under en analys som hävdar att praktiken även påverkar obeslöjade kvinnor då de ses som mindre modesta eller mindre blygsamma än de som bär huvudduk. Ett förbud kan därmed anses i första hand vara till för att skydda dem som inte bär huvudduk från att i skolan utsättas för påtryckningar eller pekas ut som sämre flickor.

Utredningen och argumenten för förbudet har dock inte placerats i sitt sammanhang. Därför är konsekvensanalysen ogenomtänkt. Resonemang som handlar om att förbudet skulle skydda obeslöjade lutar sig mot exempel från Turkiet eller Mellanöstern och vissa invandrargrupper i Sverige. Men jag menar att signalerna i Sverige ser annorlunda ut och inte nödvändigtvis stämmer överens med hur de som vill skydda de obeslöjade beskriver situationen.

Annons
Annons

Till skillnad från dem som vill förbjuda och utreda har jag gjort några stickprov. Jag har tittat på totalt sju skolor. Tre kommunala skolor i Järva. Två skolor i Rosengård var av en friskola som påstår sig ha islamisk kulturprofil (alltså inte konfessionell) och en i Islamic Center i Malmö.

Anledning till att just dessa skolor valts är att nästan alla föräldrar som avgör sina barns klädsel i dessa skolor associerar till islam på olika sätt. Så är det varken i exempelvis Täby eller på Östermalm. Min metod har varit att räkna på bilder från skolkataloger och använda kontakter i området.

I tre skolor i Järva bär 13 procent av flickorna huvudduk. Även i Rosengård är det 13 procent i den kommunala skolan. I skolan med islamisk kulturprofil är det 20 procent och i moskéns skola i Malmö 46 procent. Det finns säkert även skolor där förhållandet är annorlunda. Kista international School exempelvis har jag inga exakta siffror på. Men skolan har i princip bara somaliska elever och påstås av insatta källor vara kontrollerad av föräldrarna. Bilder på skolan ger intryck av att en övervägande majoritet går med huvudduk.

Det betyder att drygt 80 procent av föräldrarna i fem av skolorna signalerar till minoriteten huvudduksförespråkare att de inte bara ignorerar huvudduksbärarnas anspråk utan också att de anser att dygdighet eller moral inte sitter i huvudduken. Därmed behöver inte de som är utan huvudduk skyddas. Tvärtom. I ett svenskt sammanhang i de skolor jag granskat ifrågasätts i stället föräldrar som skickar sina barn till skolan med huvudduk oavsett motiv, av en majoritet som valt en annan väg.

För dem som vill bli av med huvudduken i förskola och grundskola borde situationen inte bara vara önskvärd. De borde också ha tålamodet att inte störa processen och i stället låta den verka ut.

Ett förbud skulle nämligen servera aktivisterna och huvudduksförespråkarna precis den martyrroll som de behöver för att bryta sig loss från sin utsatta position och i stället kunna kräva lojalitet av sin omgivning.

För det första skulle det sannolikt kunna öka antalet huvudduksbärare. Det har nämligen varit effekten av förbud i andra delar världen.

För det andra skulle ett förbud antagligen återge huvudduken den dygdighetssignal som den sannolikt till stor del håller på att förlora i Sverige.

ELI GÖNDÖR är religionsvetare med inriktning mot islam och Mellanöstern, verksam vid Timbro och Segerstedt-institutet vid Göteborgs universitet. eligondor@hotmail.com

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons