Annons

Företagshälsovården rår inte på sjukfrånvaron

Under strecket
Publicerad

SLUTREPLIK | SJUKFRÅNVARO

Min slutsats är att man bör tänka om och tänka nytt, utanför den box som företagshälsovården utgör.
Jan Lidhard

Inom företagshälsovården bedrivs verksamhet som kan leda till minskad sjukfrånvaro. Frågan är med vilken inriktning, i vilken omfattning och till vilken nytta. Detta har utretts under cirka ett halvt sekel.

Innehållet i det som kallas företagshälsovård har förändrats i olika riktningar under årtiondenas lopp. Den har stått i ett problematiskt förhållande till arbetsmarknadens parter och till staten. Verksamheten omhuldas däremot av beslutsfattare och många andra på grund av dess ädla syften.

**Numera förväntas **företagshälsovården i stor utsträckning ägna sig åt arbetsmiljöfrågor på grupp- och organisationsnivå. Det är tämligen oklart hur mycket verksamheten avser kvalificerat individinriktat hälsoarbete med bäring på problemen med sjukfrånvaro. Den multidisciplinära ansatsen framhävs. Mycket verkar dock handla om styckevisa tjänster. Hälsoundersökningar är ett viktigt och lönsamt affärsområde. Det säljs även friskvård och livsstilstjänster.

Annons
Annons

I utredningen ”Utveckling av god företagshälsovård” (SOU 2004:113) finns en ingående problemdiskussion samt en mycket intressant genomgång av branschens utveckling. En ytterligare problematisering görs i skriften Företagshälsovård på tre ben (Socialförsäkringsutredningen 2006, Samtal om socialförsäkring nr 11). Av bland andra dessa utredningar framgår följande. Det är oklart vad företagshälsor gör och vilken nytta de skapar. Kvalitetsbrister finns. Allt färre anställda får tillgång till tjänsterna. Personal- och kompetensförsörjningen är bekymmersam, särskilt när det gäller företagsläkare. Branschen är präglad av kortsiktigt ekonomiskt tänkande.

Frågan är om man mot denna bakgrund kan hävda att företagshälsovården för närvarande är en *viktig *resurs för minskad sjukfrånvaro. Det är den frågan jag lyfter i min artikel. Och mitt svar är ett absolut nej. Däremot skulle den under mycket speciella (och väsentligt förändrade) förutsättningar eventuellt kunna bli det. Men det är en helt annan och mycket svår fråga.

Under de senaste åren har det gjorts olika direkta och indirekta statliga ekonomiska satsningar på företagshälsovården. De har dock inte gett tillfredsställande resultat. Min slutsats är att man bör tänka om och tänka nytt, utanför den box som företagshälsovården utgör. Man bör i stället fokusera på kunskapsinnehåll och metoder. Det kunskapsområde som är relevant i sjukfrånvarosammanhang kallas för arbetsmedicin. Staten kan ta sitt ansvar genom att främja för sjukfrånvarofrågan relevant forskning och utbildning. Staten kan även medverka till att hälso- och sjukvården blir mer arbetsfokuserad.

Annons
Annons

**Staten bör alltså **lämna branschen i fred så att den får utvecklas på egna meriter. Låt branschen själv försöka hävda sin förträfflighet hos arbetsgivare och även hos arbetsgivarorganisationer. (Det sista förefaller av någon anledning vara en svår uppgift, en fråga värd att fördjupa sig i.)

Den nye branschföreträdaren väljer att inte problematisera något av allt detta. Inte heller att idka självkritik för branschens räkning. I stället sjunger han på ett idylliserande sätt företagshälsovårdens lov. Han kräver till och med att staten ska bättre utnyttja företagshälsovården och göra den tillgänglig för alla.

**Hans framställning kan **liknas vid försäljning av en korg med paradisiska kunskapsäpplen. Samtliga äpplen har en förförisk färg och ett blankt skinande skal. Det köparen inte vet är vilka äpplen som under skalet är välsmakande och nyttiga samt vilka som är mindre nyttiga. Och kanske även halvruttna. Allt detta kan förnimmas av medarbetare i Regeringskansliet, såväl nuvarande som tidigare.

JAN LIDHARD

tidigare sakkunnig i finansdepartementet

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons