Annons
Kommentar

Carolina Neurath:Är det lämpligt att forna S-toppar har så stor börsmakt?

I toppen av några av börsens mäktigaste storägare AMF, Alecta, Tredje AP-fonden och Folksam sitter tidigare S-märkta höjdare. Erik Åsbrink, Pär Nuder och Jens Henriksson har indirekt stort inflytande över en rad börsbolag. Det är en maktkoncentration som det sällan talas om.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Pär Nuder var finansminister mellan år 2004 och 2006. I dag är han styrelseordförande för pensionsjätten AMF.

Foto: Claudio Bresciani/TT, Hasse Holmberg/TTBild 1 av 1

Pär Nuder var finansminister mellan år 2004 och 2006. I dag är han styrelseordförande för pensionsjätten AMF.

Foto: Claudio Bresciani/TT, Hasse Holmberg/TTBild 1 av 1
Pär Nuder var finansminister mellan år 2004 och 2006. I dag är han styrelseordförande för pensionsjätten AMF.
Pär Nuder var finansminister mellan år 2004 och 2006. I dag är han styrelseordförande för pensionsjätten AMF. Foto: Claudio Bresciani/TT, Hasse Holmberg/TT

Näringslivets toppskikt beskrivs ofta som jakttörstande miljardärer som ryggdunkar varandra i bastun. Den arten lever visserligen vidare, även om just bjudresorna till jakterna har fått sig en törn och lett till ännu pågående förundersökningar. Men ett annat kluster, med betydande inflytande i de största börsbolagen, har inte uppmärksammats lika mycket: De forna socialdemokratiska topparna.

Två av de tre, Pär Nuder och Erik Åsbrink, har haft posten som Sveriges finansminister. Jens Henriksson har varit statssekreterare och med tillhörighet till samma parti. I dag sitter de i toppen av svenska börsbolagsägare som AMF, Alecta, Tredje AP-fonden och Folksam – institutionella ägare som tillsammans har makt över börsbolag för hundratals miljarder.

Annons
Annons

Pär Nuder var finansminister mellan år 2004 och 2006. I dag är han styrelseordförande för statliga Tredje AP-fonden och pensionsjätten AMF. Två institutioner som är storägare i bland annat Investor, Nordea, Swedbank, Ericsson och Volvo.

Är det ett stort problem? Kanske inte. Finns en risk att de inte vill stöta sig med varandra och fattar ineffektiva beslut? Kanske.

En politiker som var verksam inom Socialdemokraterna under samma period som Pär Nuder, närmare bestämt från 1998 fram till 2006, är Jens Henriksson. Han var planeringschef och sedan statssekreterare. Henriksson är i dag vd och koncernchef för Folksam, som är Swedbanks näst största ägare. Folksam är också ägare i bland annat Telia, Ericsson, Alfa Laval och Atlas Copco.

Erik Åsbrink var finansminister mellan åren 1996 och 1999. Han är idag styrelseordförande i Alecta. Pensionsbolaget är näst största ägare i Investor och SEB. Man äger också en betydande andel i Skanska, Volvo och Swedbank.

Få är medvetna om vilken homogen grupp som sitter på så mycket pengar och makt.

Är det ett stort problem? Kanske inte. Finns en risk att de inte vill stöta sig med varandra och fattar ineffektiva beslut? Kanske.

Ett exempel är i Swedbank där just AMF, Alecta och Folksam är med i valberedningen, vars viktiga uppgift är att tillsätta och avsätta styrelseledamöter. Det har inte visat sig vara deras starka sida.

Tidigare har man valt in Anders Sundström som ordförande, som för övrigt också har ett förflutet inom Socialdemokraterna som mångårig minister. Men som bekant fick avgå från Swedbank – efter att flera medlemmar i ledningen gjort privata fastighetsaffärer med bankens kunder.

Kanske är den också ett tecken på att det inte alltid funkar optimalt när en för homogen grupp sitter i toppen av börsbolagen.

I stället lät man vice ordförande Lars Idermark med kort varsel bli ordförande. Valet uppfattades som en tillfällig nödlösning, eftersom Idermark suttit i styrelsen under samma period som fastighetsaffärerna pågick – och därmed också bär ansvar för de fastighetsaffärer som skakat banken sista åren.

Storägarna Alecta, AMF och Folksam har fått skarp kritik för hanteringen och för ett undermåligt jobb att hitta ny ordförande. ”Valberedningens inaktivitet är ett bakslag för den svenska modellen med aktivt ägande”, skrev Dagens Industri nyligen.

Kanske är den också ett tecken på att det inte alltid funkar optimalt när en för homogen grupp sitter i toppen av börsbolagen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons