Annons

Förödande stämning när Ai Weiwei visar flykt

Med 200 filmarbetare i över 20 länder har Ai Weiwei under ett år arbetat med sitt stora projekt ”Human flow”, en film om vår tids flyktingström. Nu premiärvisas den på Venedigs filmfestival.

Under strecket
Publicerad

Ai Weiwei under inspelningen vid den grekiska gränsbyn Idomeni.

Foto: Visar Kryeziu/TT

En scen ur Ai Weiweis film ”Human flow”.

Foto: dpa picture alliance/Alamy

Ai Weiweis installation vid Berlins konserthus.

Foto: IBL
Foto: IBL
Foto: Petr David Josek/TT

Ai Weiwei under inspelningen vid den grekiska gränsbyn Idomeni.

Foto: Visar Kryeziu/TT
Ai Weiwei under inspelningen vid den grekiska gränsbyn Idomeni.
Ai Weiwei under inspelningen vid den grekiska gränsbyn Idomeni. Foto: Visar Kryeziu/TT

Premiären blev en tvärgir i festivalprogrammet. Venedigpubliken hade precis förundrats över Alexander Paynes smarta sci fi-satir ”Downsizing”, gripits av Paul Schraders ypperligt stringenta ”First reformed” och förförts av Guillermo del Toros ymnighetshorn av guldåldercineastisk fantasi ”The shape of water”. Så blev det plötsligt allvar, en förödande stämning av här och nu. För så vill Ai Weiwei ha det denna gång. Ingen 150-timmarsvideo som ”Beijing 2003”. ”Human flow” är rak och direkt.

– Mer än konstnären Ai Weiwei är detta individen och medmänniskan, reflekterar den kinesiska världsstjärnan stillsamt dagen efter premiären på hans film om flyktingströmmen i vår värld i vår tid, som i dagsläget innefattar cirka 66 miljoner människor.

Annons
Annons

En scen ur Ai Weiweis film ”Human flow”.

Foto: dpa picture alliance/Alamy

– Jag ville närvara, förstå och vittna med egen röst. Jag kunde ha använt en mening eller en bild men nu gjorde jag detta. Livet före Konsten.

En scen ur Ai Weiweis film ”Human flow”.
En scen ur Ai Weiweis film ”Human flow”.

Det började 2015 på ön Lesbos i Grekland, då migranternas portal till Europa. Ai Weiwei, som just återfått utresetillstånd från Kina, for dit och hade snart ett litet kamerateam på plats. En större idé föddes. 23 olika team var efterhand i arbete i lika många länder, sammanlagt 200 personer, bland dem mästerfotografen Christopher Doyle och danske klipparen Niels Pagh Andersen, Guldbaggebelönad för ”Palme” 2013.

– Vissa är stora namn, andra höll i en kamera för första gången men gjorde ändå oerhört fint ifrån sig. Niels var kanske viktigast. Han satt vid sitt bord men hans hjärna var därute, på ständig resa. Vi var samspelta som lång- och pekfingret på min hand.

Foto: dpa picture alliance/Alamy

Teamen besöker Irak, Afghanistan, Syrien, Jordanien, Pakistan, Israel, Palestina, Burma, Mexiko, olika afrikanska stater samt Europa, dit människoströmmen rör sig (”helst Tyskland och Sverige” upplyser faktatexten på duken) och inte sällan stoppas vid en eller annan gränsspärr.

Annons
Annons

Ai Weiweis installation vid Berlins konserthus.

Foto: IBL
Foto: IBL

Minnesvärda är bilderna från flygplatsen Tempelhof i Berlin, nu förläggning för över tusen nyanlända. Ett år har det tagit, med upphovsmannen på plats, filmande, intervjuande, samtalande, lekande, tröstande så gott han förmått.

– Vissa händelser utspelar sig samtidigt, ibland gick det inte att få visum, då fick lokala team filma. Det var inte lätt. Vi filmar en del med drönarkameror, vilket är förbjudet på många ställen.

Ett monument av vad? Sedan visade han mig dessa mängder av västar, formerade efter naturen, ett mänskligt landskap. Där var monumentet.

Dock inte på Lesbos, där särskilt en scen presenterar oss för ”pur” Ai Weiwei när kameran långsamt går upp i en avståndsbild av en formation, synbart arrangerad, utgjord av flytvästar. 14 000 av dessa bildade senare installationen ”Safe passage”, som presenterades på pelarna till vid Berlins konserthus vid Gendarmenmarkt. Här har de legat längs öns kust, därefter samlats in och dumpats i en dalgång. 500 000, en halv miljon flytvästar, ligger utspridda där.

– Borgmästaren bad mig skapa ett ”monument” för flyktingarna. Jag tvekade. Ett monument av vad? Sedan visade han mig dessa mängder av västar, formerade efter naturen, ett mänskligt landskap. Där var monumentet.

1/2

Ai Weiweis installation vid Berlins konserthus.

Foto: IBL
2/2
Foto: IBL

”Human flow”, med planerad svensk premiär kring årsskiftet, deltar i Venedigs huvudtävling. Recensionerna har ofta om inte alltid varit respektfulla. The Hollywood Reporter lovsjunger en ”poetisk kompromisslöshet” som efterlängtad motpol till den ”overkill” som nyhetsrapporterna på tv levererar. Varietys något beskare recensent skönjer en ”flyktinglära för dummies” vars upphovsmans renommé är ett starkt skäl till denna prestigefyllda premiär. Men toppbetygen dominerar: ”Ai Weiwei’s refugee documentary weighs on your heart like a cannonball”, skriver The Telegraph.

Annons
Annons
Foto: Petr David Josek/TT

Jag tror jag blev igenkänd en enda gång. Av en syrisk ekonomistudent. Annars trodde nog många att jag var en av dem.

Ai Weiwei bemöttes knappast som en internationell celebritet under filmarbetet på inspelningsplatserna.

– Jag tror jag blev igenkänd en enda gång. Av en syrisk ekonomistudent. Annars trodde nog många att jag var en av dem. Tittar du på mig så skulle jag ju lätt kunna vara det.

– Min livshistoria är känd. Jag föddes som flykting eftersom min far samma år stämplades som folkfiende och skickades till en av Kinas mest avlägsna utkanter för straffarbete. Domen varade i 20 år. Jag kan inte ens drömma om hur vi levde den gången. Min far var poet, studerade i Paris och sändes i exil. Detta har gett mig stabil grogrund att ta mig an denna sida av världen.

Foto: Petr David Josek/TT
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons