Annons

Albert Schnelzer: This is your kingdomFörorten orkestreras som soundtracket till rysare

Superpianisten Conrad Tao.
Superpianisten Conrad Tao. Foto: Micke Grönberg

­Festivalen Svensk musikvår ­har inletts genom att sista ­delen av Albert Schnelzers musikaliska förortstrilogi har uruppförts. Projektet är vågat, greppet udda men tonsättaren har tittat alltför djupt i verktygslådan.

Under strecket
Publicerad

Den danske dirigenten Thomas Søndergård.

Foto: Micke Grönberg Bild 1 av 1

Albert Schnelzer: This is your kingdom

Genre
Konsert
Medverkande
Conrad Tao, piano. Thomas Søndergård, dirigent. Sveriges Radios symfoniorkester
Var
Berwaldhallen

Den svenska förorten har blivit en projektionsyta. Idag är det i form av no-go-zoner och brinnande bilvrak, i början av 1990-talet var det däremot en nyupptäckt terräng för litterära och teoretiska äventyr med Steve Sem-Sandberg som guide.

I sin musikaliska förortstrilogi kastar sig Albert Schnelzer mellan dessa poler. Att han rör sig i musikens medium gör saken bara än mer intressant: valthorn har signalerat skogar sedan slutet på 1700-talet medan Ralph Vaughan Williams gjorde storstaden London till en symfoni runt 1910, men hur sjutton orkestreras en förort?

När det sista numret i Schnelzers trilogi, pianokonserten ”This is your kingdom”, uruppfördes av unge superpianisten Conrad Tao och Radiosymfonikerna i lördags blev svaret: som en idyll där något brutalt inträffat. Att skira solstrålar sprider sig genom orkestern inledningsvis innebär bara att det snart ska komma pukslag som låter hjärtat slå i orostakt. Det är soundtracket till en rysare.

Den fyrsatsiga konserten varvar långsamma och snabba satser, där de snabba står för maximalistisk minimalism respektive dopad Prokofiev. Tao briljerade, inte bara i de gnistrande löpningarna där han kunde dra nytta av passagearbeten som nötts in under instuderingar av moderat modernism, utan också i de skira anslagens skörhet. Men om Schnelzer lyckats ge en övertygande musikalisk vision av förorten är det bara i tredje satsens slut, där en svårmodig leda långsamt löses upp i intet. Annars: fingerfärdigt bruk av narrativa knep hämtade från funktionalitetssäkrade källor.

Annons
Annons

Den danske dirigenten Thomas Søndergård.

Foto: Micke Grönberg Bild 1 av 1
Den danske dirigenten Thomas Søndergård.
Den danske dirigenten Thomas Søndergård. Foto: Micke Grönberg

Med Hugo Alfvéns svit ur ”Bergakungen” och Jean Sibelius första symfoni som inramning av pianokonserten förvandlades publikt tilltal till övermättnad. Alfvén utgår från John Bauers sagovärld men får den att låta som om den innehöll elementarkrafterna i Arnold Böcklins ungefär samtida mytmåleri. Fast orkestern svarade här för precist formulerade klangeffekter.

Danske dirigenten Thomas Søndergård har fått en hel del beröm för sina Sibeliusinspelningar, men kvällens etta kom inte att övertyga. Radiosymfonikerna, som hade varit föredömligt klara både i Alfvén och Schnelzer, var inte konturskarpa utan leddes av Søndergård snarare till en sentimentalitet som överbetonade Tjajkovskij som musikens böjningsmönster. Hårdheten, skärpan i affekterna kom aldrig fram. Programsättning är en svår konst och kvällens uppradande av färgstarka partitur visade sig vara riskabelt.

Konserten repriseras 15/3 kl 19.00.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons