Annons

Förra fackbasen drömmer om att klona Schyman

 Kommunals tidigare ordförande, Annelie Nordström, hamnade i blåsväder när det framkom att fackförbundet hade spekulerat bort miljonbelopp. Nu här hon aktuell med en memoarbok.
Kommunals tidigare ordförande, Annelie Nordström, hamnade i blåsväder när det framkom att fackförbundet hade spekulerat bort miljonbelopp. Nu här hon aktuell med en memoarbok.

När kollegor hoppar i samma badtunna kan man vara säker på att någonting går galet. Så var det bland annat i fallet Kommunalskandalen som ledde till ordförande Annelie Nordströms avgång. Nu har hon skrivit en bok om sitt liv, om arbetarrörelsens bästa och sämsta sidor – och om hur hon överlevde krisen.

Under strecket
Publicerad

Min trädgård är full av skärvor

Författare
Annelie Nordström
Genre
Sakprosa
Förlag
Leopard Förlag

222 s.

Det är något med badtunnor, något oroväckande. När arbetskamrater får för sig att hoppa i samma tunna kan man vara säker på att skandalen står för dörren, delvis på grund av att badarna måste vara tämligen berusade för att ens komma på idén. Inte bra.

Utan förvåning noterar jag att en sådan tunna står centralt placerad i Kommunal-skandalen, den härva som efter ett snaskigt mediedrev 2016 fällde fackförbundets ordförande Annelie Nordström. Lyxresor, porr, lägenhetsfiffel. Det vanliga. Badtunnan och dess innehåll av halvpackade fackpampar är bara en bekräftelse på fantasilösheten.

Särdeles fantasifull är inte heller Nordströms memoarbok ”Min trädgård är full av skärvor”. Snarare är det fråga om en rak redovisning av ett besvärligt liv, detaljerad i överkant, men ändå på sitt sätt fängslande. När drevet kulminerade och hon som var högsta hönset avgick efter en ”total pudel”, var skammen trots allt uthärdlig. Hon hade varit med om värre.

Kritiken av fackföreningsrörelsen är en partsinlaga, bitvis präglad av en doktrinär feminism som utmynnar i den tvivelaktiga drömmen om att klona Gudrun Schyman

Annons
Annons

Annelie Nordström växte upp i en trasig arbetarfamilj i Halmstad. Båda föräldrarna krökade hårt; våld hörde till vardagen, sexuella övergrepp förekom och den skrämda men duktiga flickans bror gick tidigt ner sig i drogträsket. Själv gjorde hon karriär inom facket och kom att umgås med äldre sossar som ansåg att ”kärringar gör sig bäst hemma”, vilket är en förståelig ståndpunkt, men lite gammaldags.

Boken speglar på så vis arbetarrörelsens bästa och sämsta sidor. Det är genom Unga Örnar hon skapar sig ett eget liv, och inom partiet ser man hennes begåvning. Hon hamnar i kommunfullmäktige som 23-åring och snart sitter hon som sakkunnig hos Bengt Göransson på Utbildningsdepartementet i Stockholm. Numera är hon aktiv inom Feministiskt Initiativ.

Det är en brokig livsresa som rullas upp, komplett med ”stor passion, flatlöss och förnedring”. Männen hon levt med befinns vara odrägliga narcissister med smak för biodynamisk odling, bröstförstoring och annat liknande, men hon finner sig, bryter upp, och finner sig igen. Under många år bor hon i Lappland, senare i Dalarna, och trots gruvliga bakslag håller hon stilen som politiker, bland annat som kommunalråd i Vilhelmina.

När Nordström till sist lyckas dumpa den siste skitstöveln återvänder hon till Stockholm, där hon 2010 väljs till ordförande i Kommunal, det största förbundet i LO. En utbildad barnskötare som tampas med ”gubbförbunden”. Det är inte lätt. Men då hon anser sig vara ”ett bra fruntimmer med skinn på näsan” viker hon inte ner sig utan strid.

Nå, kritiken av fackföreningsrörelsen är en partsinlaga, bitvis präglad av en doktrinär feminism som utmynnar i den tvivelaktiga drömmen om att klona Gudrun Schyman. Detta är säkerligen av stort intresse för de av Nordströms gamla partikamrater som söker svar på frågan varför medlemmar och väljare flyr. Både till höger och vänster. Behållningen för min del är av ett annat slag.

Männen hon levt med befinns vara odrägliga narcissister med smak för biodynamisk odling, bröstförstoring och annat liknande

”Min trädgård är full av skärvor” är som starkast i berättelsen om författarens mor, Annikki-Paula. Ett krigsbarn från Jyväskylä. Arma människa. Efter kriget skickades hon tillbaka till Finland för att hjälpa sin ensamstående mor, men återvände senare till Sverige med två småsyskon som adopterades av barnlösa par och försvann. Det gick illa för dem alla.

Annelie Nordström har underkastat sig långvarig terapi för att förstå sin dysfunktionella familj. Det är definitivt inte fråga om okynnesterapi av ordinär medelklasstyp, utan mer på liv och död. Att framställningen tyngs av en viss terapeutjargong må vara förlåtet.

Skandalen i Kommunal drabbade förbundets ordförande oförtjänt hårt. Det begrep nog till och med journalisterna som trängdes i trapphuset och ropade sina infama frågor genom brevinkastet. Först nu är det begripligt hur hon överlevde.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons