Annons

Forskare: Fatta inga snabba beslut när du är rädd

Coronahotet är osynligt till skillnad från lejon i Kalahariöknen. Gemensamt är att ju närmare hotet kommer, desto mer slår vår kamp-flykt-respons till.
Coronahotet är osynligt till skillnad från lejon i Kalahariöknen. Gemensamt är att ju närmare hotet kommer, desto mer slår vår kamp-flykt-respons till. Foto: TT

Så här behåller du lugnet, hjälper dig själv att tänka rationellt och gör det som är viktigast just nu. Tre forskare förklarar hur rädsla och oro lägger sig som en dimridå över vårt tänkande.

Under strecket
Publicerad

1 / 8

Ransonera nyhetsflödet

Börja stänga av inflödet av information, även om det är svårt när vi uppfattar uppgifter som motstridiga. Välj ett par pålitliga källor och lyssna på nyhetsutsändningar bara ett par gånger per dag, råder Andreas Olsson.

Försök dämpa tendensen att behandla oron med mer och fler informationsflöden, det fungerar som att ”mata monstret”. Minska helt enkelt exponeringen för nyheter.

Annons
Annons
Foto: Johanna Aggestam

2 / 8

Ta paus från sociala medier

Foto: Johanna Aggestam

Oro som väcks digitalt kan sätta lika djupa spår och skapa lika starka minnen som den oro vi smittas av genom sociala kontakter i verkliga livet.

Katarina Gospic råder:

  • Fall inte för primitiva impulser som att häva ur dig något negativt på sociala medier.
  • Ha som mål att vända rädslans kraft och energi till att stötta de modiga människor som fattar rationella beslut, vågar hålla huvudet kallt och avvakta mitt i denna påfrestande situation.
  • Läs en vanlig bok istället.

Och var källkritisk – mängden felaktig och falsk information är just nu rekordstor på sociala medier. Kolla källan innan du delar vidare.

Annons
Annons

Försök lita på experter som Anders Tegnell.

Foto: SvD

3 / 8

Försök se din oro utifrån

Försök lita på experter som Anders Tegnell.
Försök lita på experter som Anders Tegnell. Foto: SvD

Oro aktiverar reptilhjärnan, ett system som utlöser våra mest primitiva reaktioner och då agerar vi utan att hinna reflektera. Men våra kognitiva funktioner är viktiga för att se situationer klart, tänka rationellt och få proportioner. För att inte bli offer för oro som inte är till gagn för oss, finns knep att hämta från kognitiv beteendeterapi, kbt.

Fakta och tydlig information kan dämpa oron. Andreas Olsson tipsar:

  • Försök se din oro utifrån, skapa lite distans till dig själv.
  • Sätt ord på oron.
  • Förklara saker för dig själv med fakta.
  • Lyssna på experter och försök lita på dem.
  • Omtolka sedan dina intryck utifrån vad ditt rationella jag har tagit in.
Annons
Annons
Foto: Alamy

4 / 8

Extra viktigt att hålla kontakten

Foto: Alamy

Stress, oro och rädsla regleras mest effektivt genom fysisk närhet till andra. Lugna och vänliga ansiktsuttryck, lugnande röstläge och kroppskontakt kan sätta igång utsöndringen av lugn och ro-hormonet oxytocin som reglerar ned påslaget av stresshormon. Uppmaningen ”social distansering” kan därför göra det ännu svårare för dem som känner sig ensamma, påminner Andreas Olsson och tycker vi bör vända på ordet: ”distanssocialisering”, distansumgänge.

– Nu är det extra viktigt att upprätthålla kontakten med nära och kära på andra sätt. I vanliga kriser går vi annars samman och umgås så att vi kan stödja varandra och reglera varandras bild av vad som händer. Det paradoxala nu är att avståndet gör situationen värre.

I kombination med mängden information ökar isoleringen dessutom risken för att tappa verklighetskontakt och gör det lättare för konspirationsteorier att få fäste.

Annons
Annons
Foto: Jessica Gow/TT

5 / 8

Behåll vardagsrutinerna

Foto: Jessica Gow/TT

Oro kan sätta sig djupt och bilda rädslominnen, långt efter att faran är över. Men dessa minnen kan också förändras över tid, visar en studie som följde personer som en lång tid behövde bo i tältläger efter jordbävningen i Turkiet. Hemmen förknippades med den skräck man upplevde under skalven, men några tvingades så småningom att flytta tillbaka. De kom snabbare över sina traumatiska minnen än de som drog sig för att lämna tältlägren.

– När vi påminns om traumatiska händelser kan minnena återaktivera rädslan, säger Andreas Olsson. Därför är det bra för oss att komma tillbaka till vardagsrutinerna och exponera oss för det som inte längre är farligt. När Coronafaran blåst över är det bra för oss att minnas sådant som kan förbättra vår situation om något liknande skulle hända igen.

Annons
Annons

Katarina Gospic.

Foto: SvD

6 / 8

Stärk din emotionella intelligens

Katarina Gospic.
Katarina Gospic. Foto: SvD

Katarina Gospic tycker det är viktigt att förstå mekanismerna bakom vårt beslutsfattande, att vi är emotionella beslutsfattare som ibland fattar rationella beslut. Hon hänvisar till forskningslitteratur som säger att bara en tredjedel av befolkningen besitter emotionell intelligens, det som kräver att man har kontakt med sina känslor samtidigt som man kan tänka klart.

– Då förstår jag att det är av rädsla som jag är beredd att slå ner dig för lite toapapper, och kan samtidigt inse att det går lika bra med hushållspapper eller A4-papper.

Annons
Annons

Det bästa är om vi kan lära oss att skilja ut vad som är reella hot och inte.

Foto: Amy Sancetta/AP

7 / 8

Träna på att stå emot rädslan

Det bästa är om vi kan lära oss att skilja ut vad som är reella hot och inte.
Det bästa är om vi kan lära oss att skilja ut vad som är reella hot och inte. Foto: Amy Sancetta/AP

Människor har väldigt svårt att inte följa sin rädsla, berättar Thomas Ågren. Självklart är den funktionell inför verkliga hot, annars inte. Men för det mesta gör rädslan detta med oss:

Tänk dig att du går ut i skogen en mörk natt och hör läten, grenar som knäcks, prassel. Fastän du inte ser vad som orsakar ljuden vill du instinktivt springa hem igen.

Det beror på att vårt fysiologiska system tar det säkra för det osäkra och räknar med att ljuden är tecken på verklig fara. Rädslan väcks och du, liksom de flesta andra, följer den.

Det krävs disciplin och träning för att stå emot den här rädsloresponsen, förklarar Thomas Ågren. Det bästa är om vi kan lära oss att skilja ut vad som är reella hot och inte, vilket blivit extra svårt i vårt abstrakta samhälle. Men om vi tränar på att lita på vår kognition kan vi få en möjlighet att förstå vilka av våra beteenden som orsakas av icke konstruktiv rädsla.

– Man kan till exempel luras av populister att tro att något utgör en verklig fara. Så man kan alltid fråga sig om ett hot verkligen är äkta, och hur rädslan för hotet påverkar mitt beteende, istället för att låta rädslan styra ens bedömning. Rädsla sprids ofta kring något som är helt ofarligt, till exempel att en viss folkgrupp kan förstöra vårt samhälle. Andra världskriget visade att det kan få ödesdigra konsekvenser.

Annons
Annons
Foto: Patrik Österberg/TT

8 / 8

Förstå rädslan för smitta

Foto: Patrik Österberg/TT

Rädsla kan också komma från ”den första linjens immunförsvar”, det som aktiveras innan kroppen hunnit tillverka antikroppar. Det är ett nedärvt beteende, som gör att vi i början av en epidemi automatiskt blir avogt inställda mot dem vi tror mest sannolikt bär på smittan. Vi kan omedvetet börja uppträda avvaktande och fördomsfullt, särskilt mot dem som är mest olika oss själva – människor från andra länder, minoriteter samt svaga och marginaliserade grupper. Det har vi med oss i systemen.

Genom att vara medveten om att våra attityder och beteenden också påverkas av en nedärvd rädsla för smitta, kan vi ta kanske få syn på varför vi beter oss som vi gör mot vissa människor och varför vi får föreställningar om vissa grupper.

Visa emotionell närhet genom att le på avstånd, hälsa vänligt och ta ögonkontakt. Det ligger också i vår natur: Forskning om hur människor reagerar vid katastrofer visar att trots att situationen sätter solidariteten på prov, vill vi i grunden hjälpa varandra. De allra flesta beter sig rationellt och gör sådant som är till gagn för både sig själva och andra. Tillsammans vill vi öka chanserna för andra och oss själva att klara svårigheterna vi har gemensamt.

Källor: Vetenskapspodden, psykolog Filip Arnberg, programdirektör vid Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri, Uppsala universitet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons