Annons

Forskare: Massmördare ofta avvisade – ej mentalt sjuka

Är man sinnessjuk om man dödar 58 personer från ett hotellfönster likt ett enormt dataspel? Inte nödvändigtvis. SvD har träffat forskaren som studerat 100 år av massmord och som konstaterat att majoriteten av förövarna inte har några allvarliga mentala diagnoser.

Under strecket
Publicerad

22 juli 2011: Anders Bering Breivik skjuter ihjäl 69 personer på ön Utøya. Dessförinnan har han dödat åtta människor med en bomb vid regeringskansliet i Oslo.

Foto: Lise Åserud & Vegard Wivestad Grøtt/TT Bild 1 av 4

3 oktober 2017: Stephen Paddock skjuter ihjäl 58 personer från ett hotellfönster i Las Vegas.

Foto: John Locher & Marcio Jose Sanchez/AP Bild 2 av 4

Michael Stone har analyserat decennier av massmord. Hans analys är att gärningsmännen – oftast just män – inte nödvändigtvis är psykiskt sjuka.

Foto: Sandra Johansson Bild 3 av 4

12 juni 2016: Omar Mateen skjuter ihjäl 49 personer på nattklubben Pulse i Orlando, Florida.

Foto: Chris O’Meara/TT/NTB Scanpix Bild 4 av 4

22 juli 2011: Anders Bering Breivik skjuter ihjäl 69 personer på ön Utøya. Dessförinnan har han dödat åtta människor med en bomb vid regeringskansliet i Oslo.

Foto: Lise Åserud & Vegard Wivestad Grøtt/TT Bild 1 av 1
22 juli 2011: Anders Bering Breivik skjuter ihjäl 69 personer på ön Utøya. Dessförinnan har han dödat åtta människor med en bomb vid regeringskansliet i Oslo.
22 juli 2011: Anders Bering Breivik skjuter ihjäl 69 personer på ön Utøya. Dessförinnan har han dödat åtta människor med en bomb vid regeringskansliet i Oslo. Foto: Lise Åserud & Vegard Wivestad Grøtt/TT

NEW YORK Forskaren och psykiatrikern Michael Stones databas över massmördare sträcker sig från 1900 till dagens datum. De allra flesta fall är från USA, som är överrepresenterat vad gäller framförallt masskjutningar. Men Stone har studerat även andra länder och följde exempelvis noga Anders Behring Breiviks rättegång i Oslo 2012.

Sedan dess har databasen fyllts med det ena uppseendeväckande fallet efter det andra. 2017 tvingades han notera det värsta i USA i modern tid när Stephen Paddock sköt ihjäl 58 personer genom ett hotellfönster vid en konsert i Las Vegas.

Huruvida Breivik var psykisk sjuk eller inte rådde det delade meningar om, vilket är fallet med flera massmördare framförallt om de saknar sjukvårdshistorik. Men Stephen Paddock bedömdes inte som allvarligt psykiskt sjuk. Inte heller Omar Mateen som sköt ihjäl 49 personer på en nattklubb i Florida 2016 påvisade psykiskt sjukdom. Bland alla hundratals fall i Stones databas saknar 70 procent av gärningsmännen allvarliga mentala diagnoser, enligt Michael Stone.

Annons
Annons

3 oktober 2017: Stephen Paddock skjuter ihjäl 58 personer från ett hotellfönster i Las Vegas.

Foto: John Locher & Marcio Jose Sanchez/AP Bild 1 av 1
3 oktober 2017: Stephen Paddock skjuter ihjäl 58 personer från ett hotellfönster i Las Vegas.
3 oktober 2017: Stephen Paddock skjuter ihjäl 58 personer från ett hotellfönster i Las Vegas. Foto: John Locher & Marcio Jose Sanchez/AP

– I en grupp på ungefär 30 procent har du exempelvis psykopater och svåra depressioner. Men resten är friska. Det kan finnas personlighetsstörningar som asociala beteenden eller en lättare depressioner, kanske lite paranoia, men de har inga allvarliga psykiska sjukdomar, säger han.

Forskaren menar att bilden av massmördaren som en galning är naiv.

– Vi måste förstå att friska människor är kapabla att göra vidriga saker.

Vi måste förstå att friska människor är kapabla att göra vidriga saker.

I databasen finns även fall som inte är massmord enligt den federala polisen FBI:s definition, som är minst fyra döda. Stone anser att det ur forskarperspektiv inte är rimligt att ta bort fall där färre än fyra dog, om avsikten var att exempelvis skjuta ihjäl en hel skolklass.

Han tar exemplet Laurie Dann som sköt på barn på en grundskola i Illinois 1988 och dödade en pojke och skadade flera. Om hon hade varit framgångrisk hade hon dödat 50 personer, rapporterade medier då.

Laurie Dann sticker ut i statistiken som kvinna – 97 procent av alla gärningsmän i Michael Stones databas är män. Det är också det stora utmärkande draget när uppgifterna ställs mot den amerikanska populationen i stort; alla olika grupper är representerade men i grova drag bara det ena könet.

Annons
Annons

Michael Stone har analyserat decennier av massmord. Hans analys är att gärningsmännen – oftast just män – inte nödvändigtvis är psykiskt sjuka.

Foto: Sandra Johansson Bild 1 av 2

12 juni 2016: Omar Mateen skjuter ihjäl 49 personer på nattklubben Pulse i Orlando, Florida.

Foto: Chris O’Meara/TT/NTB Scanpix Bild 2 av 2
Michael Stone har analyserat decennier av massmord. Hans analys är att gärningsmännen – oftast just män – inte nödvändigtvis är psykiskt sjuka.
Michael Stone har analyserat decennier av massmord. Hans analys är att gärningsmännen – oftast just män – inte nödvändigtvis är psykiskt sjuka. Foto: Sandra Johansson

En särskild kategori i Stones material är personer som dödar sin egen familj (och familjemorden finns i både den friska och sjuka kategorin). Men det allra tydligaste mönstret är att gärningsmannen upplever en orättfärdig orättvisa. Exempelvis är kollegor, arbetsplatsen eller skolan ofta måltavlor som gärningsmannen har en relation till.

– Det handlar om avvisning. Det är det starkaste mönstret. Från din älskare, din fru eller din chef.

Han tar Julio Gonzales som ett annat exempel. Gonzales dödade 87 personer på en klubb i Bronx i New York 1990 genom att sätta eld på lokalen där den flickvän som avvisat honom arbetade. Han hade även förlorat sitt jobb. Hon klarade sig ut levande tillsammans med fem andra personer.

Ett expertvittne, professorassistenten Robert Berger, argumenterade under rättegången för att Gonzales inte hade någon psykisk sjukdom:

– Att ignorera konsekvenser är inte detsamma som att inte förstå konsekvenser, sa han då.

Kvinnor blir förstås också avvisade och då arga eller ledsna. Men Michael Stone menar att män som grupp känner mindre ansvar för konsekvenserna, exempelvis gentemot sina barn.

12 juni 2016: Omar Mateen skjuter ihjäl 49 personer på nattklubben Pulse i Orlando, Florida.
12 juni 2016: Omar Mateen skjuter ihjäl 49 personer på nattklubben Pulse i Orlando, Florida. Foto: Chris O’Meara/TT/NTB Scanpix
Annons
Annons

– Vi upplever förstås samma ilska och sorg, men som grupp har kvinnor inte samma tendens att leva ut känslorna i form av våld.

I databasen börjar allt fler rödmarkeringar dyka upp efter andra världskriget och runt 2007 och 2008 är det fullt av dem. Markeringarna visar dåd med vapen som är halvautomatiska och kan skjuta många skott utan att behöva laddas om. De har gjort att den största förändringen över tid är antalet offer: mönstren i dåden består men dödsfallen stiger i takt med tillgången på mer högpresterande vapen.

– Samtidigt finns exempel på länder som har stort antal vapen som inte skjuter ihjäl varandra, som Schweiz. De är mer välutbildade och har en mer mogen inställning till vapen än amerikaner, säger forskaren.

Schweiz är den amerikanska vapenlobbyn NRA:s favoritland att peka på när de vill argumentera för att många vapenägare inte ger fler våldsbrott. Men Schweiz har också mer utbildning kring hanteringen av vapen och är bättre på att motverka att personer som uppvisar våldsamt beteende får tillgång till vapen.

Skiljer sig USA:s massmord även om man bortser från vapenfrågan?

– Det finns inte tillräckligt mycket data från andra länder för att kunna avgöra det. Och USA kommer fortsätta vara besatt av vapen. Inte ens under din livstid kommer vi få se ordentliga vapenlagar, spår han.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons