Annons

Forskare om livsutveckling: Jaget förändras livet ut

Många kan känna igen att sammanhang blir för trånga och man bara måste vidare, säger psykologen Kristina Elfhag som skrivit boken Livsutvecklingens psykologi.
Många kan känna igen att sammanhang blir för trånga och man bara måste vidare, säger psykologen Kristina Elfhag som skrivit boken Livsutvecklingens psykologi. Foto: Ari Luostarinen

Utvecklingen av jaget fortsätter hela livet. Trotsåldern och tonårsupproret är kända utvecklingsfaser i barndomen. Psykologen Kristina Elfhag vill bidra med nya begrepp för de mentala språng vi tar i vuxen ålder.

Under strecket
Publicerad

Kristina Elfhag, psykolog, forskare på KI och författare.

Foto: Ari Luostarinen

My little pony. Superhjältar. Pokémon. Lego. Bilderböckerna. Dockskåpet. Tänk på vad som helst som du blev uppslukad av under uppväxten och i något skede tappade intresset för. Favoritfigurer blev övergivna, leksaker liggande.

För Kristina Elfhag är Barbiedockorna ett exempel. Ganska plötsligt under barndomen blev de inte roliga längre och hon började odla brevvänner i andra länder.

– Jag tror att många kan känna igen en liknande känsla också som vuxen – sammanhang blir för trånga och man bara måste vidare. Det är som om att kläckas ur för trånga skal, säger Kristina Elfhag och förklarar att detta sker om och om igen.

– Vi går hela tiden mot alltmer komplexa världar. Men det ser vi inte under tiden, utan bara när vi har fått perspektiv och blickar tillbaka.

I varje skede finns något viktigt som skapar mening för oss

Kristina Elfhag är psykolog och forskare på Karolinska institutet. I våras var hennes mångåriga skrivprojekt ”Livsutvecklingens psykologi” (Fri tanke förlag 2019) klart. Boken är en omfattande genomgång av flera teorier om vuxenutveckling, främst Robert Kegans, rikt kantad med exempel på kända figurer ur världslitteraturen, moderna romaner, samtida filmer och uråldriga myter. Alla gör de någon form av inre resa, utsätts för prövningar och genomgår en förändring.

Annons
Annons

– Så visst har människan alltid vetat att vi utvecklas också som vuxna, konstaterar Kristina Elfhag. Däremot har vi inte kunnat samlas kring gemensamma begrepp för vad som händer efter 20–30-årsåldern.

Nu vill hon bidra till att skapa ett språk kring den utveckling som människor kan gå igenom efter att ha lämnat barndom och ungdom bakom sig – en tid med namn på många faser: trotsålder, pubertet, frigörelseperiod, tonårsuppror.

– Barnets utveckling är självklar för oss. Med språket greppar vi att faserna har viktiga utvecklingsuppgifter som innebär utmaningar och inre turbulens. Men när det gäller vikten av vuxnas utveckling har vi inte haft samma diskussion. Vi vet inte hur den går till för det har saknats modeller.

Vad menar du med ”utvecklingsuppgifter”?

– I varje skede finns något viktigt som skapar mening för oss, men det skiftar beroende på var vi befinner oss. För barnet är det fantasin och leken, för tonåringen att hitta sin identitet genom andra. Sedan gäller det att bryta sig loss och få fatt i vad man själv tänker och tycker och forma sin inre kompass. Det är ett ’kläckande’ till större världar varje gång, och varje gång överskrider man den tidigare.

Kärnan i utvecklingen drivs av det som skapar mening, förklarar Kristina Elfhag. För att tillvaron ska vara begriplig för oss, upplevas som meningsfull, tolkar vi den utifrån det vi dittills kan förstå. Man kan till exempel se världen genom grupptillhörighet, auktoriteter och omgivningens ”sanningar”.

– När man känner att detta inte längre blir meningsskapande behöver man hitta sin egen linje. Men när den tidigare tolkningen måste förändras uppstår också en dissonans – och det är den som gör att vi kan bryta upp från skeden. Det är då vi utvecklas.

Annons
Annons

Kristina Elfhag, psykolog, forskare på KI och författare.

Foto: Ari Luostarinen

Kristina Elfhag hejdar sig: hon vill inte slå fast fyrkantiga förenklingar om vuxenutveckling; verkligheten är mer komplicerad än så. Den vuxna jagutvecklingen sker på djupet och under lång tid, förklarar hon. Den är heller inte hänvisad till individen, utan pågår i samspel med omgivningen. I ett senare skede kan man börja tala om visdom.

– Dit når vi genom svårigheter och utmaningar, men vi utvecklas inte utan att reflektera. Reflektionsförmågan ökar också successivt som vuxna – över oss själva, över våra liv, över tillvaron.

Kristina Elfhag gör skillnad på personlig visdom – förståelse för såväl oss själva som det mellanmänskliga – och generell visdom. Den senare handlar mer om förmågan att se komplexitet och det som skapar mening bortom jaget.

– Livet består av motsatser och motsägelser, vetandets osäkerhet och avsaknad av svar. Vi måste ut i detta okända. Den här världen är komplex, och komplexitet innebär oförutsägbarhet, precis som när man själv förändras på djupet. För att lösa världens problem behöver vi den generella visdomen.

När ett skede känns klaustrofobiskt behöver vi reflektera

Under vuxenutvecklingen behöver vi först förstå gemensamma föreställningar och växa in i vår omgivande miljö. Det är nödvändigt som ung. Sedan är det lika nödvändigt som vuxen att någon gång på ett inre plan kliva ur sin kultur – den som råder på arbetsplatsen, i yrkesskrået eller i samhället – för att få nya perspektiv.

– Man kan se hur barn är jättebra på att insupa och införliva den kultur som omger dem, och när de blivit klara med ett skede går de in i nästa. Det är samma sak med vuxna. När ett skede känns klaustrofobiskt behöver vi reflektera över vår situation mer medvetet och komma vidare.

För varje utvecklingsfas kliver vi in i något större än det vi befann oss i tidigare, men i senare skeden överskrider vi också jaget. Det som skapar mening för oss då är att verka bortom oss själva.

– Och då räcker inte det personliga projektet eller det egna livet, eller ens den egna livstiden. Men utveckling måste få ta sin tid. Man kan inte dra i en planta för att få den att växa. Däremot kan man ge den näring och få den att växa organiskt.

Kristina Elfhag, psykolog, forskare på KI och författare.
Kristina Elfhag, psykolog, forskare på KI och författare. Foto: Ari Luostarinen
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons