Annons

Forskare oroas: ”Många lider av hudhunger”

”Tyvärr har känseln blivit ett lite bortglömt och försummat sinne”, säger Helena Backlund Wasling.
”Tyvärr har känseln blivit ett lite bortglömt och försummat sinne”, säger Helena Backlund Wasling. Foto: Simon Rehnström

Känslor av vällust. Förbättrad fysisk hälsa. Ökad närhet. Effektivare kommunikation. Studie efter studie visar på de positiva effekterna av beröring. Samtidigt breder närhetsbristen ut sig, varnar beröringsforskare.

Under strecket
Publicerad
Foto: Dan Hansson Bild 1 av 5
Foto: Christine Olsson/TT Bild 2 av 5
Foto: Jessica Gow/TT Bild 3 av 5
Foto: Janerik Henriksson/TT Bild 4 av 5
Foto: Pernilla Wahlman Bild 5 av 5

En långsam smekning utmed den älskades skälvande kropp. En varsam hand som omsluter det nyfödda barnets mjuka huvud. En uppmuntrande klapp på den oroliga kollegans axel.

– Beröring är livsnödvändigt för människan, men tyvärr har känseln blivit ett lite bortglömt och försummat sinne. Många lider i dag av närhetsbrist eller ”hudhunger”, säger Helena Backlund Wasling, forskare i neurofysiologi vid Sahlgrenska akademin och författare till den nyutgivna boken ”Närmare – om det livsviktiga i att röra varandra”.

Inom forskarvärlden är beröringens betydelse dock allt annat än bortglömd. Det senaste decenniet har en rad studier publicerats kring beröringens känslomässiga effekter. En bidragande orsak till det ökade vetenskapliga intresset är att svenska forskare upptäckt speciella nerver i huden – CT-fibrer – vilka kan förmedla känslor av välbehag vid beröring.

– CT-fibrerna har visat sig reagera extra mycket på beröring som är lätt, rörlig och kroppstempererad. De tre egenskaperna är ju typiska för en människas smekning över en annan människas hud. Det är som att vi har utrustats med ett separat system av nervceller som finns där just för att vi ska röra vid varandra, konstaterar Helena Backlund Wasling entusiastiskt.

Annons
Annons
Foto: Dan Hansson Bild 1 av 2
Foto: Christine Olsson/TT Bild 2 av 2
Foto: Dan Hansson

Från hudens beröringskänsliga CT-fibrer leds nervsignalerna vidare till de djupt liggande känslomässiga delarna av hjärnan. Bland annat till insula, vars aktivitet ökar vid exempelvis orgasm, förälskelse eller när en person lyssnar på sin absoluta favoritmusik.

– Men också vid den här typen av fysisk beröring. Allra skönast upplevs beröring som sker i en hastighet av tre centimeter per sekund. Erotisk beröring får dock gärna vara något långsammare och gärna förläggas till nacken– utöver de mest uppenbart erotiskt laddade delarna av kroppen.

Hudkontakt har även visat sig ha en rad andra positiva fysiologiska och psykologiska effekter.

Men fysisk beröring ger inte bara en känsla av välbehag. Hudkontakt har även visat sig ha en rad andra positiva fysiologiska och psykologiska effekter.

Fördelarna börjar så fort vi kommer till världen. Studier har exempelvis visat att för tidigt födda barn som fick en kvarts massage tre gånger om dagen under 5 –10 dagar ökade 47 procent mer i vikt än prematura barn som fått vanlig behandling. Beröringen ledde även till snabbare utveckling av hjärnan och ökad aktivitet i den del av nervsystemet som skapar lugn och ro i kroppen.

Foto: Christine Olsson/TT
Annons
Annons

Andra studier har visat att när föräldrar vårdar sina prematura barn med “kängurumetoden” (vård hud-mot-hud snarare än i kuvös eller spjälsäng) så ökade inte bara barnens överlevnad. Anknytningen blev också starkare och föräldrarnas risk att drabbas av förlossningsdepression minskade.

– Att barn som vistats länge på barnhem ofta uppvisar beteendestörningar förklaras delvis av brist på beröring. De rumänska barnhemsbarnen under Ceaușescus tid tilläts sällan lämna sina spjälsängar och de fick senare mer svårigheter med koncentration, överaktivitet och socialt samspel. De barn som kom snabbare till adoptivfamiljer, vilka kunde ge dem uppmärksamhet och närhet, klarade sig betydligt bättre, säger Helena Backlund Wasling.

Nästan 40 procent av alla hushåll är singelhushåll utan den vardagliga, spontana närhet som man får när man delar säng, badrum och soffa.

Även inom grupper fyller beröring en viktig funktion. Att apor exempelvis ägnar 10–20 procent av sin vakna tid åt att putsa varandras päls handlar inte främst om renlighet. I själva verket är det ett ständigt pågående relationsarbete där nya kontakter knyts och vänskapsband och statusförhållanden bekräftas.

Vi människor tar visserligen betydligt mindre på våra kollegor, grannar eller vänner. Men flera studier har visat att det kan räcka med en kort beröring på armen eller ryggen för att vi ska bli mer villiga att betala dricks på restaurang, att skriva på namninsamlingar för välgörande ändamål eller att lämna tillbaka borttappade pengar i stället för att stoppa dem i egen ficka.

Annons
Annons
Foto: Jessica Gow/TT Bild 1 av 2
Foto: Janerik Henriksson/TT Bild 2 av 2

– Med tanke på att till och med kortvarig beröring kan göra människor mer generösa, samarbetsbenägna och välvilligt inställda till andra så skulle man ju vilja se mer av detta i vårt samhälle. Tyvärr finns det krafter som drar åt ett annat håll, säger Helena Backlund Wasling.

Foto: Jessica Gow/TT

Som ”beröringsforskare” bekymras hon av den utbredda ensamheten i Sverige. Nästan 40 procent av alla hushåll är singelhushåll utan den vardagliga, spontana närhet som man får när man delar säng, badrum och soffa med andras kroppar.

Sverige är dessutom ett av världens allra mest digitaliserade länder. Vi sitter klistrade vid våra mobiltelefoner så mycket att vi använder mest mobildata i hela OECD. Användandet av digitala vårdbesök i appar som Kry och Min Doktor ökade dessutom explosionsartat förra året.

– Jag, som lever i en kärnfamilj och kan krama om mina barn och min man varje dag, drabbas kanske inte så hårt av detta. Men för många äldre eller funktionsnedsatta är kanske sjukgymnastens eller bibliotekariens hand på axeln den enda chans till beröring som de får under en vecka, säger Helena Backlund Wasling.

Foto: Janerik Henriksson/TT
Annons
Annons

Huden kan också fungera som en kommunikationskanal där samtalet förs med beröringens ordlösa – men ofta nyanserade – språk. I en amerikansk studie fick deltagarna i uppdrag att genom beröring av en annan persons underarm, försöka kommunicera åtta olika känslor: ilska, rädsla, äckel, kärlek, tacksamhet, sympati, glädje och sorg. Trots att de vidrörda personerna satt med förbundna ögon lyckades de i 60 procent av fallen identifiera rätt känsla.

Beröringen blir ett slags bevis på att vi delar samma fysiska värld – och att vi därför hör samman.

– Många blir förvånade över denna träffsäkerhet, men vi har beröringens språk i oss. Våra föräldrar har kanske sagt att de varit stolta över oss – samtidigt som de lagt handen på oss på ett speciellt sätt. Om vi har varit ledsna så har vi mötts av en annan typ av beröring som förmedlat trygghet och tröst.

Samtidigt är beröring förstås inte alltid positivt. Påtvingad närgången fysisk kontakt kan upplevas som både oönskad och kränkande – vilket ju bland annat svallvågen av röster i #metoo-uppropen vittnat om.

– Risken för kränkande beröring finns, men utifrån de många positiva effekterna av hudkontakt känner jag mig orolig för ett samhälle där människor inte vågar vidröra varandra, säger Helena Backlund Wasling.

Beröringen kan då upplevas som erotisk – eller som obehaglig – beroende på vem som utför den.

Enligt henne vet de allra flesta människor var gränsen går för när beröringen blir alltför intim. Och vissa områden på kroppen är i princip ”ofarliga” att vidröra, menar hon.

– Kortvarig beröring av överarmens utsida eller yttre delen av ryggen upplevs nästan aldrig som för intim. Håller man däremot kvar handen för länge eller rör den uppåt eller nedåt så ökar genast intimiteten. Beröringen kan då upplevas som erotisk – eller som obehaglig – beroende på vem som utför den.

Annons
Annons
Foto: Pernilla Wahlman Bild 1 av 1

Men om beröring i rätt sammanhang har så många positiva effekter – hur kan vi då råda bot mot på den utbredda ”hudhungern”? Kan man krama sig själv eller ett husdjur med hopp om förbättrat välmående? 

Foto: Pernilla Wahlman

Både ja och nej, konstaterar Helena Backlund Wasling. Att stryka sig själv eller hunden över pälsen kan visserligen öka frisättningen av ”lugn- och ro-hormonet” oxytocin, men det leder inte till stärkta mänskliga relationer.

– Jag brukar därför uppmana folk att vara lite mer generösa med beröring. Vi behöver alla höja blicken från våra telefoner och dataskärmar för att se om det finns personer i vår närhet som verkar vara ensamma eller lite ångestfyllda. Själv brukar jag då försöka ge dem en extra hand på axeln eller ryggen. Beröringen blir ett slags bevis på att vi delar samma fysiska värld – och att vi därför hör samman, säger Helena Backlund Wasling.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons